LANDSHÖVDINGEN--- ETT ÄMBETE SOM SKAPAR RÄTTSOSÄKERHET
Landshövdingar, i den tradition som nu råder, är ett förlegat inslag i den svenska statsförvaltningen. Landshövdingar är chefer för länsstyrelser och är statliga tjänstemän.
Vi har genom åren, och även nu i dagarna, sett exempel på hur landshövdingar tolkar lagarna. Det finns en kultur kring landshövdingsämbetet som ger upphov till det här beteendet. Detta måste bort. Den kulturen skapar en rättsosäkerhet som måste bannlysas från svensk statsförvaltning.
För att som exempel på rättsosäkerhet, ta ett par ärenden som inte ligger för nära i tiden. Förbifart Stockholm och tvä ansökningar om bebyggelse på Gasverkstomten invid Nationalstadsparken fick båda avslag första gången länsstyrelsen behandlade dessa frågor. Efter byte av landshövding med annan partifärg fick båda ärendena klartecken.
Länsstyrelsens uppgift är att tillse att en mängd administrativa lagar tillämpas korrekt av kommuner och andra myndigheter.
Kommuners och andra myndigheters beslut kan överklagas till länsstyrelsen och länsstyrelsen kan på eget initiativ granska dessa organs verksamhet.
Länsstyrelsen är så nära en domstol man kan komma. Rättssäkerheten är sålunda fundamental.
Landshövdingar utses av regeringen liksom alla andra verkschefer, men omfattas inte av den policy för tillsättningar som antagits för några år sedan: Öppen annonsering, kravprofil och anlitande av externt rekryteringsstöd. I stället är det en process bakom lykta dörrar. Mycket ofta är det politiker som utses, men även organisations - och näringslivsfolk som står partierna nära utses då och då. Detta skapar en tradition av småkungar, med rätt att styra och ställa efter eget huvud.
Ett långvarigt arbete har bedrivits för att skilja politik och administration åt i svensk statsförvaltning. De så kallade lekmannastyrelserna, bestående av riksdagsmän, lokalpolitiker och organisationsföreträdare. är borta. Även länsstyrelsens styrelse är avskaffad. Syftet har varit att värna rättssäkerhet och ett professionellt hanterande av frågorna. Tillämpningen av lagarna ska skötas av myndigheter och tjänstemän. Alla myndighetsbeslut ska byggas på lagar och att alla ska behandlas lika. Tillsättningen av landshövdingar bygger inte på de här principerna.
Ansvarskommittén föreslog 2007 att länsstyrelsens roll att verka för regional utveckling skall utgå och i stället ska tillsynsrollen skärpas. Visserligen ska inte de regionala utvecklingsfrågorna inverka på tillsynen men de tycks ge utrymme för rättsosäkerhet.
Renodla länsstyrelsens roll till tillsyn för att undanröja denna källa till rättsosäkerhet. Regionerna bör själva sköta den regionala utvecklingen.
Det finns inte längre någon vettig uppgift för en landshövding, därför bör han avskaffas.
Underlag: Richard Murray, f d chefsekonom, Statskontoret, Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar