16 oktober varje år brukar trogna rojalister samlas i Paris för att gemensamt minnas och sörja Frankrikes drottning Marie Antoinette, som halshöggs den 16 oktober 1793. Giljotinen stod vid Place de la Concorde i Paris, i dag ett livligt trafikerat torg med lyxhotellet Crillon. Ludvig XVI hade avrättats några månader tidigare på samma plats. Det var under den intensivaste tiden av terror under den franska revolutionen. Kungaparet hade försökt rymma från Paris, men greps vid gränsen. Flykten hade varit planerad av den svenske greven Axel von Fersen,,som hade haft en femtonårig relation med drottningen. Han körde själv deras vagn ut ur Paris, men var sedan tvungen att lämna över tömmarna till några franska officerare. Fersen red ensam snabbt mot Belgien.
Drottningen råkade trampa bödeln på foten då hon steg upp på giljotinen. Därför blev hennes sista ord: "Min herre, jag ber om ursäkt, jag gjorde det inte med flit". Hon blev trettiosju år gammal.
Axel von Fersen fick dödsbudet i Bryssel fyra dagar senare. Han bröt helt ihop. I ett brev till systern Sophie Piper, skriver han: "Jag har nu förlorat allt som jag haft i världen. Hon som utgjorde min lycka, för vars skull jag levde, ja min kära Sophie, jag har aldrig upphört att älska henne, jag kunde det inte, ej ett ögonblick har jag upphört att älska henne och allt i världen skulle jag offra för hennes skull... Hon som jag älskade så, för vilken jag skulle kunna giva tusen liv, finns inte mer. Ack, Herre Gud, varför ska du lägga en sådan börda på mig, varigenom har jag förtjänat din vrede. Hon lever ej mer. Min smärta är outsäglig... Jag kommer alltid att ha hennes bild inför mina ögon, inom mig. Minnet av vad hon var för mig skall komma mig att begråta henne evigt.
Det är troligt att Marie Antoinettes sockholmn Louis Charles, hertig av Normandie, var Axel von Fersens son. I dagboken skriver han nu:"Jag tänker på henne oavbrutet, på alla de ohyggliga enskildheterna av hennes lidande och på hennes barn, hennes olycklige son, på hans uppfostran som nu ej kan bli fullbordad, på de behandling han kanske är underkastad, på hur olyckligt det var att drottningen inte fick se honom under sina sista ögonblick..."
Sonen Louis Charles avled 1805, tio år gammal, av den vanvård han fick genomgå under sin fångenskap efter moderns död.
Då ätten Bourbon återfick kronan 1815 gravsattes Marie Antoinette i klosterkytkan Saint Denis i Paris utkant. Där förvaras också sonens hjärta.
Axel von Fersen lynchades i Stockholm 1810, felaktigt anklagad för att ha förgiftat blivande kronprinsen Karl August.
I dag tvistar två kungahus om vilka som är de rätta arvtagarna av Frankrikes tron, nämligen den spanska grenen av ätten Bourbon och huset Orléans.
Underlag: Herman Lindqvist
lycka, för vars skull jag levde, ja min kära Sophie, jag har aldrig upphört att älska henne, jag kunde det inte, ej ett ögonblick har jag upphört att älska henne, och allt i världen skulle jag offra för hennes skul...Hon som jag älskade så, för vilken jag skulle kunna giva tusen liv , finns inte mer. Ack, Herre Gud, varför ska du lägga en sådan börda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar