Fram till den 21 juli i somras var republikanernas och Donald Trumps valstrategi enkel. De skulle ihärdigt utmåla 81-årige "Sleepy Joe" Biden som en dement gammal gubbe som inte hade någonting i Vita huset att göra. Allt i växelverkan med presidentens allt tydligare ålderstecken-- som felsägningar och långsamma rörelser---kompletterat med expertutlåtanden där exempelvis Bidens mentala skärpa ifrågasattes. Det hade kunnat vara en fungerande plan, även om den givetvis inte var snygg. Opinionsmätningarna visade emellertid att många amerikaner tyckte att både Biden och Trump var för gamla för presidentjobbet, men att det givetvis slog hårdast mot den fyra år äldre Biden. Så under kampanjtal hånade Trump sin dåvarande motståndares ålder inför en gapskrattande publik.
I dag är valrörelsens fokus på åldersfrågor inte lika roligt för Trump. Strax efter att Biden lämnat över kandidaturen till den knappt 60-åriga Kamala Harris blev åldersspecialisterna nämligen mer intresserade av Republikanernas presidentkandidat än av Demokraternas.
Nu är den 78-årige Trumps sätt att prata som beskrivs som oroväckande. Det är hans osammanhängande anföranden som dissekeras, hans kognitiva förmåga som ifrågasätts. Och en expert har till och med sagt att symptomen är desamma som hos den sittande presidenten, vilket inte är en helt oförtjänt bumerang.
Redan innan Biden hoppade av fanns forskare som tyckte att Trump borde låta bli att raljera kring 81-åringens ålder, med tanke på att han även själv visade tecken på att bli fysiskt och mentalt långsammare. "Har ingen märkt att Trump är jättegammal" frågade the Atlantics David H Graham i fjol. O, ja, det fanns det uppenbarligen personer som gjort. Men det förstod inte Trump förrän han trillade i åldersgropen som han grävt åt andra.
Underlag: Susanne Nyström, ledarskribent DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar