Drottning Lovisa Ulrika hade, liksom de flesta kungafamiljer på den tiden, en praktfull naturaliesamling. Där fanns kuriosa från hela världen, även en vaxdocka i naturlig storlek av den kortväxte Bébé (längd under en meter), den polske kungen Stanislaw Leszczyáskis hovnarr. Stanislaw som hade satts på tronen av Karl XII, var nu furste över Lorraine och hans dotter Maria Leszczyiska var Frankrikes drottning. Vid ett tillfälle hade han två kortväxta tjänare, den redan omnämnde Bébé och Joujou. Liknande kortväxta fanns i de flesta hov där de inte betraktades som riktiga människor. De båda männen sågs som miniatyrer av "riktiga människor" vilket ansågs ytterst roande. Bébé var lite längre och därför fattade han agg mot nykomlingen Jouou till den grad att han en gång försökte knuffa sin rival in i den öppna spisen. Stackars Jouou räddades i sista stund.
Den franske Bébé (Nicolas Ferry) beskrivs som simpel och vulgär medan Joujou (Jozef Burowski) var född i en polsk adelsfamilj och beskrivs som bildad, artig, beläst och språkkunnig. Han kunde föra lärda samtal med gäster från utlandet. Han gifte sig med en icke kortväxt kvinna och fick tre döttrar med henne. Han reste mycket i hela Europa, gav violinkonserter vid olika hov, där han presenterade egna kompositioner. Av ekonomiska skäl tvingades Joujou ibland att uppträda på marknader vilket han fann ytterst förödmjukande. Han blev hela nittioåtta år och avled i England. Efter sig lämnade han läsvärda memoarer.
Han fann sin sista vila i katedralen i Durhamn.
Bébé fick ett sorgligare öde. Han lärde sig aldrig att läsa och skriva, därav ilskan mot den fine och belevade Joujou som imponerade på alla lärda män. Bébé valde i stället hovnarrens roll. Han busade och ställde till spratt på middagar och mottagningar, men fick hålla på för han var kungens favorit. Bébés föräldrar var enkla bönder som sålde sitt barn till den polske kungen, som i sin tur gav honom i födelsedagsgåva till sin hustru. Han växte till lite och blev hela 86 cm lång. Men hans hälsa försämrades i tjugoårsåldern, han blev helt invalidiserad och avled tjugotvå år gammal.
Skelettet monterades upp på en ställning och placerades i Musée de l´Homme i Paris, fritt för alla att studeras. Vaxdockor av honom cirkulerade en tid. En av dessa dockor kom till Lovisa Ulrikas samlingar på Drottningholm. Det samtida svenska hovet hade inga småvuxna, däremot flera barn från Afrika och Västindien som fick växa upp i hovet. Även de betraktades som levande kuriosa. I det Habsburgska hovet kunde de bakas in i tårtor för att hoppa upp som överraskningar vid middagsbordet.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar