GASTRONOMISKA AKADEMIN

         

                                       

                                               

                                            GASTRONOMISKA AKADEMIEN

                                                                                                                                                                                                   

Gastronomiska Akademien är en akademi med sjutton ledamöter, vars uppgift är att värna

 om och verka för gastronomins och den gastronomiska kulturens utveckling i Sverige. 

Akademin grundades 6 november 1958 av tonsättaren Sten Broman, författaren Frifiof 

Nilsson Piraten och hovtraktören Tore Wretman. Av Broman kallades akademien för "De sjudderton" och bland de första ledamöterna fanns , förutom grundarna, journalisten Stig 

Ahlgren, teaterdirektören Karl Gerhard och artisten Povel Ramel.

Ledamöterna väljs in på livstid, men blir vid 75 års ålder så kallade "Senio Nobilis". Från

början tilläts inga kvinnor vara med i Akademin, men 1983 invaldes Märit Huldt (Hiram)

som första kvinna. 

Akademin sammankommer två gånger årligen. Vårmötet inleds alltid med ordförandens,

direktörens tal, som sedan publiceras i Gastronomisk kalender. Höstmötet hålles med gås-

middag den 10 november, Martindagen, till minne av Martkin av Tours, akademins skydds-

helgon och motivet i dess emblem.

1986 utgavs dessutom "Vanliga palsternackan", en parodi på Almanacksförlagets alman-

acka. Den var författad av tallrikarna 4 och 6 (Povel Ramel och Hans Alfredson) och be-

stod till större delen av en almanacka för 1987 med dagliga förslag på mer eller mindre

allvarligt menade maträtter kompletterade av recept.

Några tidigare och nuvarande tallriksinnehavare förutom grundarna:

Fritiof Nilsson Piraten och Alf Henrikson, (tallrik nr 1), Hans Alfredson, Carl Jan Gran-

qvist, Jan Öjvind Swahn, Evert Taube, David och Martin Ingvar (far och son), HKH Prins

Bertil och HM Carl XIV Gustaf, Akademiens beskyddare .

Akademiens skyddshelgon är Martin av Tours.

I detta sammanhang skall vi närmare presentera Martin av Tours.

                                                         Målning av El Greco

Han föddes i Pannonien i dagens Ungern år 316 och dog som martyr 397 i Candes i 

Gallien. Han vördas som helgon i den romerskkatolska kyrkan och är bland annat 

Frankrikes nationalhelgon.

Han växte upp i en kristen miljö. Han fick ett barndop vid 10 års ålder fast  föräldrarna  

var hedningar. Fadern var officer i den romerska armén och tvingade sonen att följa i hans 

fotspår.

Han gjorde en snabb karriär i armén. Vid 18 års ålder fick han en uppenbarelse. Han och 

hans kamrater mötte vid ett tillfälle en tiggare som var frusen. Eftersom han inte hade 

några pengar tog han av sig sin mantel och delade den i två och gav tiggaren den ena 

trots att kamraterna hånade honom. 

På natten såg han hur Jesus hade den halva manteln på sig och tiggaren sade till de 

änglar han hade omkring sig att han fått sin halva av Martin. När han vaknade om 

morgonen var manteln hel och han lät döpa sig.

Mantel heter pallium på latin, och ur legenden kommer begreppet palliativ vård. Martins 

delning av manteln brukar beskrivas som den första palliativa handlingen.

Martin var stationerad i Gallien när han lämnade hären eftersom den också stred  mot de

kristna. Han vägrade att ta emot krigsbyte eftersom han bara kunde lyda Kristus. Han

fängslades för feghet men erbjöd sig ställa sig mellan härarna med endast ett kors. Han

släpptes efter kriget och blev munk i Poitiers.

För att omvända folk till kristendomen gjorde han flera missionsresor kors och tvärs 

genom Frankrike. Dessa resor gjorde honom populär och 371 utsågs han till biskop i Tours. 

Han vägrade dock leva i staden och grundade i stället ett kloster utanför stadsmurarna. 

Detta kloster blev mycket gammalt och kom att heta Marmoutier. Under Franska 

Revolutionen stängdes klostret, i stället blev där en skola.

I Skåne och stora delar av Tyskland högtidlighålls Martinsdagen genom den traditionella

Mårtensafton. Enligt traditionen gömde Martin sig bland gäss för att slippa bli biskop i

Tours. I samband med detta kacklade gässen och avslöjade hans gömställe och han blev

ändå biskop. Gässen äts således som straff för att dessa avslöjade honom. Händelsen lär

skall ha utspelat sig den 11 november 371.

Underlag: Främst Wikipedia

     

LUNDS DOMKYRKA

Bloggredaktionen ägnade Olof-dagen 29 juli 2020 åt ett besök i Domkyrkan i Lund.

En kyrka började byggas på den här platsen i slutet av 1000-talet. Den nuvarande dom-
kyrkan började byggas under tidigt 1100-tal, efter det att Lund blivit ärkebiskopssäte
för Norden.
Domkyrkan i Lund helgades åt jungfru Maria med Jesusbarnet och Sankt Laurentius.

Det har under årens lopp skrivits hyllmetrar om kyrkan, om till- och ombyggnader,
om inblandade arkitekter och om tillkomsten av inredningar och inventarier.
Därför skall denna korta reseberättelse inte handla om sådant utan om tre speciella
saker som kom att intressera oss, det astronomiska uret, myten om jätten Finn och
om munken Lars Laurentius.

DET ASTRONOMISKA URET

I domkytkan finns ett så kallat astronomiskt ur på en innervägg. Uret kan dateras till
1422 - 1425, då drottning Filippa var riksföreståndare i Sverige, Danmark och Norge.
Det finns en detaljerad beskrivning kvar av uret från 1580. Under de århundraden som
gått har uret varit föremål för många rekonstruktioner, moderniseringar, reparationer 
och justeringar.
Uret ingår i en grupp senmedeltida astronomiska praktur som förekommer i Hansa-
städerna i norra Tyskland och Polen.
Uret spelar kl 1200 och 1500 varje dag förutom söndag då den tidiga spelningen sker
1300 för att inte störa högmässan.
När den spelar kan man höra "In dulco jubilo" från kyrkans minsta orgel samtidigt som
sex träfigurer, föreställande stjärntydare och deras tjänare, passerar domkyrkans ena
skyddshelgon, Maria med Jesusbarnet.

Överst på uret finns två riddare som markerar timslagen.
Den övre urtavlan är det astronomiska uret. Det fungerar
som en vanlig klocka med solvisaren som timvisare. Dock
har urtavlan 24 timmar, det vill säga den tid som det tar för
solen att skenbart företa ett varv runt jorden.
Här visas också kvartstimmar, månens position på himlen
över Lund och dess olika faser; solens position och därför
också när denna går upp respektive ner och var någonstans
längs med Lunds horisont detta sker. Den tredje visaren är
ekliptikavisaren, som visar var på ekliptikan solen respektive
månen just nu befinner sig, dvs inte bara i vilket tecken utan
också var någonstans i tecknet, med en sådan noggrannhet
att det med litet övning är möjligt att även ungefärligt avläsa
dagens datum.
Den undre urtavlan är en kalender. Den visar när fastan in-
leds, och när påsk och pingst infaller. Med hjälp av tabellen
kan man räkna ut den speciella veckodagen för ett vilket som
helst datum mellan 1923 och 2133. Mitt i kalendern står Sankt
Laurentius, domkyrkans andra skyddshelgon, och vid sidorna finns de fyra evangelisternas
symboler. Nuvarande urtavla räcker alltså till år 2123, sedan måste den uppdateras.

JÄTTEN FINN

Jätten Finn är huvudfiguren i en legend och saga knuten till en mängd medeltida sten-

kyrkor i Skandinavien och Finland. Sägnen tros ha sitt ursprung i Nidarosdomen i

Trondheim där den knutits till Sankt Olof, varifrån den spritts till andra kyrkor, särskilt

till Lunds domkyrka, där den knutits till två stenpelare i kryptan. Namnet Finn torde

vara hämtat från den keltiska sagogestalten Finn.

Troligen har sägnen gamla anor och släktskap med berättelsen om hur asarna anställde

en jätte att bygga en mur runt Asgård.

Enligt sagan skall han ha byggt Lunds domkyrka och samtidigt ha gjort en vadslagning 

med en präst. Om prästen inte fick reda på Finns namn innan kyrkan var färdig skulle

han ge jätten sina ögon. Just när sista stenen skulle läggas på plats kom prästen spring-

ande och ropade jättens namn. Prästen hade nämligen hört en jättekvinna sjunga för

sina barn i deras boning i Romeleklint och i sången nämnde hon både prästögon och

pappa Finn. Jätten blev mycket arg över nederlaget. Han gick ner i kryptan, tog ett tag om

en pelare och tänkte riva kyrkan. Men just i den stunden blev han förvandlad till sten och

krympte dessutom något. Det är enligt sagan denna figur man i dag kan se omfamna en

pelare i kryptan i Lunds domkyrka. Pelaren kom till då domkyrkan byggdes i början av

1100-talet.

På en annan pelare avbildas en kvinna och ett barn, enligt traditionen är det Finns hustru

och ett av barnen Gerda eller Sölve. Mera jordnära teorier är att skulpturen avbildar den

bibliske Simson eller hyllar de italienska murarfamiljer som uppförde kyrkan.

Studentföreningen Lunds nation har grundat Finnorden till jättens ära. August Strindberg

ansåg att jätten Finn var djävulen.

SANKT LARS

Sankt Lars eller Sankt Laurentius, född 26 december år 225 i Valencia, död 10 augusti 258

i Rom, är ett helgon som var diakon och kristen martyr i Rom. Hans festdag firas på hans

dödsdag 10 augusti.

Han led matyrdöden i Rom på den plats där kyrkan San Lorentzo nu står. Han begravdes

utanför staden där en kyrka som är tillägnad honom står, San Lorenzo fuori le Mura.

Det sägs, enligt Legenda aurea, att då kyrkans skatter eftertraktades av myndigheterna

 ska påven Sixtus II ha givit Laurentius i uppdrag att utdela dessa bland stadens fattiga. 

Då Roms ståthållare befallde honom att överlämna dyrbarheterna till myndigheterna 

samlade han ihop alla de fattiga och sjuka och sade till ståthållaren "Här är den eviga 

skatten som aldrig förminskas utan växer". Laurentius lades då på ett järnhalster över 

glödande kol, och glödgade högafflar pressades mot hans kropp.

Redan år 330 uppfördes kyrkan San Larenzo in Panisperna på den förmodade dödsplatsen.

Laurentius var ett av Florens och släkten Medicis skyddshelgon och förekommer på 

många målningar som medicéerna beställde. Laurentius brukar återges som diakon med 

det halster som han avrättades på

Lauretius är skyddspatron för kockar, bagare och brandmän. Dessutom har han åter-

kallats som skydd mot skärseldens kval.

Domkyrkan i Lund och en kyrkoruin i Visby är helgade åt Sankt Laurentius liksom 

domkyrkan i Uppsala. Ett flertal kyrkor i landet är helgade åt honom, i Skåne tio kyrkor. 

I kyrkan San Lorenzo in Lucina i Rom bevaras det halster på vilket Laurentius skall ha 

mött martyrdöden.

Vårt besök i domkyrkan försvårades av endast 50 personer tilläts vara i kyrkan samtidigt.

I den stora kyrkan verkade den säkerhetsåtgärden inte särskilt befogad, någon i yttrade:

Därinne kunde man nästan hålla 100 meter mellan besökarna.

Underlag: Historiska media, Wikipedia.

 

AUGUSTI 2020

I många länder på jorden är coronamörkret fortfarande kompakt, i andra länder, bland
andra vårt eget, kan man nu skymta en ljusning. Den besvärligaste tiden tycks vara över 
för vår del. Men än dröjer det innan människor kan börja umgås som förr och krama om
varandra. Vi måste fortsätta med " att hålla avstånd" ännu en tid tills pandemin har börjat
 ebba ut helt och ett tillförlitligt vaccin finns att tillgå.

Men det är en del saker vi skall försöka klara av i augusti:
Vi skall äta kräftor, lufta surströmmingen, plocka svamp och bär och titta på augusti-
månen, och så börjar skolorna igen.


Myggen finns kvar tills frosten kommer.

För myggen som sitter och suger vårt blod
är det en självklar sak
att ungdom och ålderdom, kvinnor och män
har alldeles samma smak.
Det enda bekymmer som myggan har
när den ställer till freds sin aptit
är tvånget att skilja en helnykterist
från en som är blandad med sprit.

Dagen är alltjämt fjorton timmar lång i Skåne, femton timmar
i Svealand och sexton i Lappland.

Men vemodet känns...

Vemodet sänker sig över vårt land.
Nu blommar fibblorna gula.
Natten förlänger sig lite grand
och dagen förkortas en smula.
Tankfullt i skuggande vegetation
tänder vi lampan på förstubron
och sänder en strimma i natten
att dallra på fjärdens vatten.


 BONDEPRACTICAN
Helt opåverkad av pandemier, ond bråd död och annat elände ligger gamla förutsägelser
fast, grundade på astrologernas visdom.

Augusti, Skördemånan säger:

Nu slår jag av Bjugget det hvita,
Och ser därtill att Lian kan bita,
Jag dricker och äter bitter mat,
Och plägar mig väl av skön Salat.

I denna månan  skall man ingen läkedom bruka,
som är gjord av Honung, ty de  tär i Hundedagarne.
I Rötmånan akta dig för Mjölk och söt mat, bitter spis
skall man bruka, också skall man inte dricka för 
mycket Vin. 
I Jungfruns tecken är godt att afvänja Barn, att
bygga, att få sig en Jungfru, men icke ligga när henne.

TÄNKVÄRT I AUGUSTI
¤ Lady Marguerite Blessington
Ingen människa sänker sig så djupt, som de som vill komma upp sig här i världen.

¤ Helen Keller
De bästa och vackraste ting i världen kan inte ses eller tas på. De måste kännas med
ditt hjärta.

¤ Jacques Tati
Ingenting här i världen är så rättvist fördelat som förståndet. Alla tror sig ha fått 
tillräckligt.

¤ Albert Einstein
Fantasi är viktigare än kunskap.

Underlag: Dikter ur "Världen enligt Alf" av Alf Henrikson

FÄRÖARNA

FÄRÖARNAS NATIONALDAG eller OLAIFESTEN,  firas 28 - 29 juli till minne av den

norske kungen Olav den helige.

Det över 1000 år gamla parlamentet, Lagtinget, öppnas och medlemmarna samt biskopen

och alla landets präster och de högsta ämbetsmännen går i procession från Lagtingshuset

till Torshavns domkyrka. Efter Olaigudstjänsten går de tillbaka till Lagtingshuset där tal

hålles.

Numera är processionen en fast del av högtiden och symboliserar den gamla förbindelsen

mellan parlamentet och kyrkan.

Kvällen före, Olaiafton, då är det fest och bland annat kapprodd mellan färöbåtar.

NÅGOT OM FÄRÖARNA

Färöarna utgörs av grupp av 18 mindre öar som ligger i Atlanten halvvägs mellan 

Danmark och Grönland. 

På huvudön Streymoy ligger huvudstaden Torshavn, världens minsta huvudstad brukar 

den kallas, med knappa 30 000 invånare. Totalt har öarna ungefär 50 000 invånare.

På öarna råder tystnad, om man undantar skriken eller sången från alla de miljontals
fåglar som lever på ön.
Här finns underbart vacker och dramatisk natur. Öarna har i allt högra grad kommit 
att bli ett uppskattat resmål för jäktade och stressade människor.
Medeltemperaturen för hela året är tre plusgrader. I juli ligger temperaturen på ca tio
och det blåser alltid.

En gammal färöisk legend säger att öarna tillkom under skapelseprocessen när en av
de ansvariga förmännen rensade naglarna och slängde iväg skräpet....

KORT KORT OM FÄRÖARNAS HISTORIA
De första bosättarna var, såvitt man vet , irländska munkar som hittade öarna på 500-talet
i sitt sökande efter hedningar som de kunde kristna.
På 800-talet kom norrmännen, inte vikingar utan norska bönder som hade tröttnat på 
krigen och oron i Norge och ville leva ett fridsamt liv.

Dessa första bosättare tecknade inte ner sin historia varför lite är känt om deras liv. Först
på 1200-talet skrevs "Färingasagan" av en  islänning som beskriver färingarnas liv och
leverne. "Färingsagan" berättar om starka motsättningar mellan dom som bekände sig
till Asa-tron och kristna på 1 000-talet. Enligt sagan anslöt sig färingarna till Norge år 
1035 och blev då en del av det norska riket.
Vid Kalmarunionens bildande 1397 gavs Norge till Danmark, och därmed kom Färöarna 
under danskt styre och har så förblivit. Under Andra Världskriget var öarna besatta av
britterna och efter kriget ändrades Färöarnas officiella status,  från att ha varit en
 helt integrerad del av Danmark till att bli en självstyrande del av Danmark.
När danskarna anslöt sig till EU vägrade färingarna att delta. Man hävdade sin 200-mils 
sjögräns för att värna sina fiskerättigheter. Man skapade en egen flagga och ger numera 
ut egna sedlar och frimärken. 
Färöiska är det officiella språket men barnen lär sig fortfarande danska i skolan.

I maj 2000 inleddes förhandlingar med Danmark. Färöarna ville bli en självständig stat.
Förhandlingarna bröt samman då Danmark hotade dra in allt ekonomiskt stöd till öarna.
År 2005 beslöts att Färöarna skulle ta över ansvaret för rätts- och polisväsende, hälso-
vården, fängelsesystemet och för lokala utrikesfrågor.
I skrivande stund är frågan om full självständighet något nedtonad.

FLORA OCH FAUNA
På Färöarna finns det praktiskt taget inga träd eller någon skog. Trädväxten hämmas 
av hög salthalt i jorden, hårda vindar och betande får.

Fågellivet är oerhört rikt och populationen hör till jordens tätaste. Färöarna är ett 
eldorado för fågelskådare. Bästa tiden för fågelskådning är april till augusti.
Havet runt öarna är mycket fiskrika. Där simmar även flockar av olika valar och 
delfiner.

SPRÅKET
Språket stammar från den norska som talades under vikingatiden, men har även på-
verkats av det gaeliska språket. Det är besläktat med isländskan och är lättare för en 
svensk att förstå än t ex danskan.

Underlag: Nordiska rådets publikationer och Stal.se

FLADDERMÖSS

Fladdermusen är ett av världens äldsta djurslag. I Sverige är den skyddad, får inte fångas,
dödas eller flyttas. Man får inte heller förstöra deras boplatser, den skadar inte hus, inven-
tarier eller livsmedel. Däremot gör de stor nytta genom att äta skadeinsekter i våra träd-
gårdar.

Coronaepidemin gav fladdermusen ytterligare en törn i ett redan skamfilat rykte. 
På flera håll i världen jagas fladdermöss av rädsla för att nattdjuret är smittospridare.
"Det är det sista den behöver", säger experten Jens Rydell.

Rapporterna om fladdermusjakt kommer från länder som Indien, Rwanda, Peru och Indo-
nesien efter att fladdermusen identifierats som sannolik spridare av coronaviruset. 
Enligt Folkhälsomyndigheter pekas den dessutom ut som misstänkt smittspridare av 
virussjukdomarna sars, mers och ebola. Men Rydell menar att det är en missuppfattning 
att de sprider smitta i högre utsträckning än andra djur. "Hittills har fladdermusen aldrig 
spridit smitta till människan i Sverige. Fladdermusen biter inte folk utan det är folk som 
äter fladdermöss som i så fall sprider smittan", säger han.

Det skygga nattdjuret spelar en viktig roll i ekosystemet och om den försvinner kan det få
stora konsekvenser för ekosystem världen över.
Fladdermusen hotas dock inte bara av jakt. Klimatförändringar är ytterligare en faktor som
ställer till det. Att våra miljöer blir alltmer upplysta är en annan.
Det finns 19 olika fladdermusarter i Sverige. "De vanligaste, nordfladdermusen och brun-
långöra har minskat med hälften de senaste 30 åren", säger Rydell.

Att fladdermusen redan innan coronapandemin brottades med ett dåligt rykte kopplar man
delvis till den katolska kyrkan, som förr använde djuret som kontrast till den vita duvan. 
Där duvan stod för fred och paradis,  den svarta fladdermusen för helvetet.


Underlag: Naturvårdsverket och TT

RADIO NORD

Harald Bugge från Vindö har hjälpt oss minnas Radio Nord.

Sommaren 1961 skakade plötsligt det svenska radiomonopolet i sina grundvalar.
Då ankrade ett mindre fartyg vid namn M/S Bonjour på internationellt vatten söder Åland.
Ombord fanns en radiostudio, hundratals grammofonskivor och en kraftig sändare riktad
mot Stockholm.
Det var Radio Nord, Sveriges första piratradio.

                              Ägaren Jack Kotschak på väg till Bonjour

Ryktet om dess existens spred sig som en gräsbrand från Kalmar i söder till Gävle i norr,
särskilt inom Storstockholmsområdet där hörbarheten var perfekt. Här spelades näm-
ligen ung, poppig musik dygnet runt, presenterad av glada och svängiga röster. (Under
tiden bjöd Sveriges Radio bland annat på ett föredrag av docent Lars Nilsson om irländsk
fårskötsel under slutet av 1800-talet).

Radio Nord startade rentav den allra första topplistan. Vad den grundades på var minst
sagt oklart, men ingen brydde sig. Den första listettan blev, lite otippat, en trallvänlig
poplåt från Hawaii "Putti putti", som snart nynnades av varannan stockholmare.
Verksamheten på Bonjour finansierades av reklamintäkter. Reklam i radio var något
nytt och oerhört i Sverige på den tiden.

Många lyssnade lika uppmärksamt på reklaminslagen som på musiken. Och nya be-
vingade ord myntades på löpande band:

¤ (klingeling) Mamma, det höll (Ja, Duralexglas tål att tappas på golvet).
¤ "Gör Broddmans, Broddmans till din affär! För Broddmans, Broddmans billigare är.
¤ "Bronsol - hälsan för halsen".
¤ "Larsson blir nog disponent, för han borstar tänderna med - Pepsodent"
¤ "Råzes laim juus, herrlikt oppfriskande me vatten o is" (Förmodligen fick man inte
säga "vodka" eller "gin" på den tiden,inte ens i piratradion.)
Radio Nords snabba och enorma framgång passerade förstås inte onoterat inom radio-
monopolet. Cheferna där slet sina testar och uppvaktade snart politikerna för att få
till stånd ett förbud mot piraterna på Östersjön.
Det lyckades till sist och Radio Nord tvingades ställa in sina sändningar och lätta ankar
efter bara 16 månader i etern.

Louis Chrysander var både dj och kapten på  M/S Bonjour. Programmen spelades oftast
in på land och flögs ut till sändarfartyget. Några andra kända namn från den tiden var
Gerdt Landin, Steve Hugermark och Larsan Sörensson m fl.

Men Sveriges Radio nöjde sig inte med förbudet. Redan hösten 1962 inledde man prov-
sändningar i en ny kanal, Program 3, med lättare musikinnehåll, så kallad melodiradio.
Musiken motsvarade dock inte Radio Nords. Det var mest Calle Jularbo, Gunnar Wik-
lund och Mantovanis orkester. För renodlad pop fanns egentligen bara två timmar   i
veckan reserverade, "Tio i topp" på lördagseftermiddagar och "Kvällstoppen" på tis-
dagkvällar.

De flesta har i dag antingen glömt eller aldrig hört talas om banbrytaren Radio Nord,
men "Putti putti" lever vidare, fast nu är det hästar som sjunger låten i en reklamfilm.

Vad blev då av med båten? Jo, den köptes av ett bolag med namnet Radio Caroline. Den
lades för ankar i Engelska Kanalen under namnet "Mi Amigo". Där sände den musik
och reklam fram till 1980 då hon slet sig i en storm, gick på grund, slogs sönder och
sjönk.

VIKINGATIDENS SJÖSLAG

I våra dagar är det ungefär 1000 år sedan sjöslaget vid Svolder ägde rum. När på året 
1000 det hände vet man inte. Var Svolder ligger vet man inte heller med säkerhet.
Enligt Snorre Sturlassons historieverk Heimskringla var det sannolikt i vattnen utanför
den tyska ön Rygen som slaget utkämpades, enligt andra källor stod slaget i Öresund
nära ön Ven.
Många stora sjöslag mellan vikingaflottor ägde rum i nordiska vatten runt 1000-talet.
Några av dessa har översiktligt beskrivits medan.

Jomsvikingarna anfaller i en hagelskur

DET STÖRSTA - HJÖRUNGAVÅG, OMKRING ÅR 990
Slaget utkämpades i en norsk fjord. På ena sidan stod norrmän som ville bevara sitt obe-
roende från den danske kungen, på den andra de beryktade jomsvikingarna, utsända av
den danske kungen. Jomsvikingarna var professionella soldater som levde i ett krigar-
samhälle. ungefär som kosackerna. I Norge hade man i det rika området runt Trondheim
gått man ur huse. Omkring 180 skepp hade samlats. Många var sannolikt långskepp med
upp till 20 årpar, men en stor del bör ha varit mindre med kanske 8 årpar eller färre.
Norrmännen leddes av den mäktige Håkan Ladejarl och hans söner. Jomsvikingarna
räknade 60 stora skepp.
Hur många deltog då i striden? Om man antar 60 man per skepp på Jomsvikingasidan
och på den norska 30 skepp med 60 man och 150 skepp med 20 man,  blir totalen:
3 600 jomsvikingar mot 4 800 norrmän, sammanlagt 8 400 man i slaget. Siffrorna är
vanskliga men slaget vid Hjörungavåg torde ändå ha varit det största sjöslaget före år
1000. Utgången var en klar norsk seger, de jomsvikingar som inte lyckades fly stupade
eller togs till fånga.

                                                   Slaget vid Svolder av Otto Sinding

DET NÄST STÖRSTA - SVOLDER ÅR 1000
Mot slutet av 900-talet gaddade Danakungen Sven Tveskägg, Sveakungen Olof Sköt-
konung och de norska jarlarna Erik och Svein ihop sig mot den norske kungen Olof Tryggvesson.
De sammansvurna lade sig i bakhåll när Olof Tryggvesson skulle segla hem efter ett besök
med hela sin flotta på nordtyska kusten. De sammansvurna lät en stor del av den norska
flottan segla ut till havs innan man slog till. I den kommande striden hade Olof elva skepp
varav flera var stora. Vi kan bara gissa på storleken av de sammansvurnas flotta. Olof kan,
som en grov gissning, ha disponerat 1000 man i striden. Som en ändå grövre gissning kan
antas att de sammansvurna hade 60 skepp med 60 man på varje, alltså 3 600 sammanlagt
och totalt 4 600 man i slaget. Striden slutade med ett totalt nederlag för Olof. Han kastade 
sig i havet i stridens slutskede med skölden över huvudet, och sågs aldrig mera till.

                                              Svärdsmonumentet vid Hafrsfjord

DET TREDJE STÖRSTA - HATRSFJORD ÅR 872
Bakgrunden  till slaget var att fyra norska småkungar gjorde uppror mot Harald Hår-
fagre, som lyckats göra sig till en mäktig kung i Norge, dock osäkert exakt hur mäktig.
Styrkorna möttes i en norsk fjord och Harald vann en avgörande seger efter en hård
kamp. 
Det finns inga uppgifter om antalet deltagare i slaget. Det verkar rimligt att anta att
Harald kunde få ihop 25 skepp och motståndarna kanske lika många. Sannolikt var
skeppen mindre på 800-talet än på 900-talet. Med 40 man på varje skepp deltog
2000 man i slaget.

Harald Blåtand anses vara kungen bakom vikingatidens trelleborgar som var uppförda
i Danmark och Skåne. De var ringformade och byggda av jordvallar klädda med trä-
stockar.

DEN FJÄRDE STÖRSTA HALS - CIRKA ÅR 970
På fjärde plats börjar osäkerheten bli riktigt stor. Slaget vid Hals, beläget vid Limfjorden
i Danmark får dock belägga placeringen. Den danska kungen Harald Blåtand hade stort
besvär med sin brorson kallad Guld-Harald eftersom han var rik. Blåtand ville helst slå
ihjäl Guld-Harald men visste att det inte skulle tas väl upp om han dräpte en släkting.
Håkan Ladejarl,  en norsk herreman som då befann sig i landsflykt hos Blåtand erbjöd
sig att lösa problemet. Guld-Harald lurades till Limfjorden. Han seglade med nio stora
skepp. I Limfjorden väntade Håkan Ladejarl med tolv stora skepp. Det var alltså 21
skepp inblandade. Med 60 man på varje skepp blir det 1 260 deltagare i slaget. Slaget
slutade med fullständigt nederlag och död för Guld-Harald.

DEN FEMTE STÖRSTA - ÖRESUND,  OMKRING 950-TALET
Någon gång, möjligen i slutet av 850-talet, utkämpade den norske kungen Håkan den
Gode en strid mot danska vikingar i Öresund. Danska vikingar hade härjat på norskt
område och Håkan beslöt sig för att slå tillbaka. Han gick till Danmark och stötte på elva danska vikingaskepp. Enligt de gamla dikterna som är våra källor hade Håkan endast
två skepp men anföll i alla fall. Danskarna besegrades i grunden och Håkan fick stor ära
av striden. Det var alltså 13 skepp som drabbade samman. Med kanske 60 man på varje 
skepp blir det omkring 800 deltagare i striden.  Slaget är ovanligt på två sätt. De flesta
vikingasjöslag utkämpades inomskärs, men det här ser ut att ha utkämpats på öppet 
vatten i Öresund. Vidare kunde Håkan besegra en fiende med betydligt fler skepp.
Det kan möjligen ha varit så att Håkan hade professionella krigare ombord medan de
danska vikingarna endast var bra på att plundra.

Underlag: Pennan och Svärdet. Militärlitteraturföreningen

TORE WRETMAN

Tore Wretman var en svensk kock och restaurangman, verksam främst 1940 till 1970.
Han har spelat en avgörande roll i utvecklingen av den svenska matlagningskonsten.
Genom sina program i radio och Tv har han haft mycket stor betydelse för att höja
statusen på restaurangyrket och för att sprida kokkonsten till männen, då matlagning-
en dessförinnan var kvinnans uppgift.

BIOGRAFI
Tore Wretman föddes 1916 på Lidingö, död 2003 på Stockholms sjukhem, men var då
bosatt i Mougins i Provence på franska Rivieran.
Han var son till författaren Harald Wretman och Helga Nordström (1887-1974).
Föräldrarna skildes tidigt i hans liv och han fick tillbringa många år på  barnhem.
Fadern hade han ytterst lite kontakt med.

UNGA ÅR
Efter att ha misslyckats i skolan fick Wretman i början av 1930-talet, 16 år gammal,
arbete som lärling i köket på Hotell Continental i Stockholm. Året därpå började han
som barbiträde på Operabaren. Han fick kontakt med vinimportören Ludvig König
som 1937 ordnade plats åt honom på Maxim´s i Paris. Där lärde han sig grunderna i det
franska köket och tjänstgjorde under köksmästaren Louis Barth och restaurangchefen
Albert Baser. Han arbetade som commis saucier (biträdande såskock) och som
poissonnier (fiskkock) och efter något år i matsalen som trancheur (uppskärare).

År 1937 arbetade han som barmästare på restaurangen Soleil de Minuit i den svenska

paviljongen på världsutställningen i Paris. Han kom där i kontakt med Sara Reuter-

skiöld som skulle öppna restaurang Regnbågen i Stockholm och han anställdes som

köksmästare. Han fick möjligheter att introducera valda delar från det franska köket,

bland annat ett så kallat "rotisseri", en öppen eldhärd där kött steks på roterande spett.

Arbetet på Regnbågen blev kortvarigt då Wretman ryckte in som värnpliktig på Svea

Livgarde i slutet av 1937.

Efter värnplikten kom Wretman att tillbringa några år i USA. År 1941 mönstrade han på

ett finskt lastfartyg S/S Winha för återfärd till Sverige via det vid avseglingen neutrala

Finland. Skeppet bordades på havet norr om Island av den brittiska flottan och fördes

till Kirkwall på Orkneyöarna. Därifrån överfördes Wretman till ett uppsamlingsläger i

London varifrån han försattes på fri fot. Wretman sökte upp direktören för Savoy-

koncernen. Resultatet blev att han anställdes som receptionist på ett hotell. Där stannade 

han till 1943 då han fick möjlighet att återvända till Sverige med ett kurirplan.

SENARE ÅR
Åren 1943-44 arbetade Wretman som hovmästare på Operakällaren. Han köpte år 1945,
vid 29 års ålder, restaurang Riche på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Den var efter krigs-
åren en ganska nedgången restaurang. Han genomförde flera förändringar. "Pelargången"
avdelades och fick en egen ingång från Nybrogatan, varvid en helt ny restaurang
 skapades, Teatergrillen. 
Denna blev snabbt en av Stockholms populäraste restauranger.

Fem år senare övertog Wretman Stallmästargården där han genomförde omfattande
förändringar, höjde ambitionsnivån och etablerade därmed Stallmästaregården som
en av de främsta restaurangerna i landet.

År 1955 övertog Wretman även Operakällaren som blev kronan på verket i hans livs-
gärning. En omfattande ombyggnation och renovering genomfördes och år 1961
öppnade åter verksamheten med Werner Vögeli som kökschef. Operakällaren etab-
lerade sig snabbt som en ledande och mycket uppskattad restaurang i Sverige.
År 1971 övertog han restaurang Victoria i Kungsträdgården och Källaren Diana i
Gamla Stan.
Restaurangkedjan såldes sedermera och han bosatte sig i byn Mougin i Provence på
franska Rivieran.

FAMILJ
Wretman var gift första gången med skådespelerskan Lillebil Kjellén 1945-53, andra
gången med skådespelerskan Meg Westergren 1953-71 och slutligen med flyg-
värdinnan Ewa Wilkmar 1971 till sin död 2003. I de tre äktenskapen fick han sex barn.

HANS BETYDELSE
Med sitt sinne för gastronomien, skolningen i Frankrike i kombination med intresset för 
svensk husmanskost förvandlade och förädlade han det relativt ambitionslösa svenska
köket och införde en mera kontinental standard och ambitionsnivå. Åtskilliga råvaror,
tillagningssätt och recept bär hans signum. Han återupprättade det svenska smörgås-
bordet och introducerade nya råvaror som avokado och grönpeppar för att nämna några. 
Han var en mycket skicklig marknadsförare och kunde lansera en produkt så att man 
trodde att de alltid funnits. Han kallade franska baquetter "pain riche" efter en av hans
restauranger.  Många kallar dessa bröd så än i dag.

Rhode Island-såsen och Toast Skagen är hans skapelser. Hans kokböcker gjorde succé,
t e  "Menu", "Smörgåsbordet" och "Husmanskost".

Han mottog många utmärkelser under sin levnad. Han utnämndes till filosofie heders-
doktor och hedersprofessor i gastronomi vid Umeå universitet, han upptogs som medlem
i Commanderie des Cordons Bleus de France, var med och grundade Gastronomiska
Akademien (han hade stol 9 till sin död) tillika sällskapet Traditions & Qualité.

Han hedrades med ett minnesfrimärke 2002 i serien Svensk gastronomi.


Underlag: Främst Wikipedia

SJUKDOMAR OCH DIAGNOSER

Det är inte särskilt oförklarligt om man i dessa dagar blivit alltmer (alltför?) intresserad
av sjukdomar och möjligheterna att ställa diagnoser.
Hur ligger det till med detta om vi blickar bakåt i tiden?

Hur länge har vi känt till, det vill säga kunnat identifiera och föreskriva botemedel för
våra allvarliga sjukdomar? Rör det sig generellt sett om 1800- och 1900-talshistoria
eller kan man spåra diagnoser hundratals år tillbaka i tiden?
Att aids inte blev känt förrän på 1980-talet (de allra äldsta fallen är daterade till 1950-
-talet, men då visste man inte vilken sjukdom det var), beror på att det för oss är en på-
fallande ung sjukdom som tycks ha vandrat från apor till människor i Afrika under
decennier kring 1900. Smittkoppor, för att ta ett extremt exempel på motsatsen, är lätt
att diagnostisera på grund av själva kopporna. Sjukdomen brukar förknippas med 1700-
-talet men är belagd redan i forntiden, till exempel på egyptiska mumier och i indiska
läkeböcker.

Pestbakterien identifierades visserligen först på 1890-talet, men sjukdomen beskrivs i
mängder av medicinska handböcker och krönikeverk ända sedan antiken.
Vissa forskare menar att den första kända diagnosen ställdes av Rufus av Efesos, som
levde under första seklet e.Kr. Hans observationer citeras av Oribasius, en läkare som
var verksam på 300-talet. Till saken hör att Rufus egentligen stöder sig på ännu äldre
iakttagelser, varför det är fullt möjligt att sjukdomen var känd bland läkare redan på
200-talet f.Kr.

Dagens mest fruktade allvarliga sjukdom, cancern, förekommer inte lika ofta i historis-
ka källor som kolera, pest, syfilis och smittkoppor, men det innebär inte att den varit
okänd.

Cancerns moderna expansion är en indirekt följd av vår ökande ålder (av tobaks-
rökning, förstås). Vi lever numera så länge att sjukdomen får en chans att bryta ut
i stor skala. Men den äldsta kända diagnosen ställdes redan av egyptiern Imhotep
på 2600-talet f.Kr., i vars skrifter vi finner en korrekt beskrivning av bröstcancer-
symptom. Imhotep var fullt på det klara med den fornegyptiska läkekonstens be-
gränsningar.
Som svar på frågan om botemedel svarade han lakoniskt: "Det finns inget".

En limerick i ett snarlikt ämne kan vara på sin plats:

En hypokondriker från Olskroken
ständigt sågs läsa i läkarboken,
ung och frisk mannen va´
ändå dog han en da´
av ett tryckfel han hittat i boken.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker. Limericken egen produkt.

BESÖK HOS SKÅNES STORKAR

17 juli var en vacker dag i Skåne med klarblå himmel, drygt 22 graders värme och inga 
regnskurar i sikte. Det var helt enkelt läge för en utflykt med kaffetermosen och brasse-
stolarna.
Resmålet blev ett av det skånska storkprojektets storkhägn i Fulltofta mellan Höör och 
Hörby i centrala Skåne.

På morgonen tog vi kontakt med storkprojektets ordförande Petter Albinsson för att kolla
läget i stort innan vi gav oss av. Han gav oss lite information. I hägnet i Fulltofta finns för 
närvarande ca 50 storkar, i hägnet vid Hemmestorps Mölla finns ett drygt hundratal som 
skall släppas ut inom en eller ett par veckor. Tidigare om åren brukade man anordna en  
"Storksläppardag", då allmänheten inbjöds vara med. I fjol kom det drygt 500 åskådare 
trots att det regnade den dagen.
 I år vågar vi inte anordna detta beroende på coronan. Nu pågår emellertid förberedelser i  
Hemmestorp för att släppa fåglarna när det nu blir, så det passar bra att ni besöker 
Fulltofta, säger han. 
Det har varit ett fantastiskt år för projektet, 81 häckande par och 123 storkungar som skall
släppas. Hur många som överlever är en mat- och väderfråga. Förhoppningsvis kommer
10 % tillbaka till Skåne och  häckar.

HÄGNET  I FULLTOFTA
Fulltofta ligger vackert beläget mellan Hörby och Höör i centrala Skåne. Storkhägnet
är en 2500 m2 stor flygvoljär med uppsatta boplatser i form av vagnshjul för bobygg-
nad och häckning. Ett trettiotal storkpar lever nu i hägnet och det är ungarna som
kläcks och föds upp i hägnet som senare skall släppas ut för att utgöra grunden till en
ny svensk storkstam.

                                                         Hägnen som används

BAKGRUND TILL PROJEKTET
De första vita storkarna kom troligen till Skåne på 1400-talet. Därefter ökade antalet 
fram till 1800-talet. Succesivt behövdes mer åkermark och en omfattande förändring 
av landskapet inleddes som skulle bli början till slutet för storken. Våtmarker dikades
ut och betesmarker odlades upp eller planterades med skog.
Det sista storkparet häckade 1954 på en gård utmed Klingavälsån.
För att få tillbaka storken startades 1989 Storkprojektet av Naturskyddsföreningen och
Skånes Ornitologiska Förening.

NÅGOT OM STORKAR
Storkarna lever i ett livslångt partnerskap som bildas i 3-4 årsåldern. De återkommer till samma rede år efter år. Honan lägger ofta 4 ägg som de ruvar tillsammans i ca 30 dygn.
Båda tar också hand om ungarna som blir flygga efter 50-60 dagar.
Våra storkar övervintrar i mellersta eller södra Afrika. Medelhavet passerar de vid Suez
eller vid Gibraltar. Ungarna flyttar inte tillsammans med föräldrarna, i likhet med t ex tranorna, utan ungstorkarna flyger själva söderut i stora flockar, men de hittar tillbaka.

För att  bygga upp en vild stam är det viktigt att det varje år i augusti-september
flyttar ett stort antal ungstorkar från Skåne. Förutom alla ungar som föds i frihet
låter man även alla ungar som föds i hägn komma ut för att flytta. När dessa 
storkar blir redo för att häcka efter 3-4 år återvänder de till Sverige och Skåne.

Stork nummer 1274 (alla ringmärks) släpptes 2017. Den hade häckat på Flyinge
Kungsgård. Den kom plötsligt tillbaka och häckar nu på kyrkan i Södra Sandby
till glädje för församlingen och kyrkoherden Niclas Loive.

Detta var i sanning en minnesvärd och glad dag i dessa mörka coronatider.


Underlag: Alla sakuppgifter lämnade av projektledningen.