Det är inte särskilt oförklarligt om man i dessa dagar blivit alltmer (alltför?) intresserad
av sjukdomar och möjligheterna att ställa diagnoser.
Hur ligger det till med detta om vi blickar bakåt i tiden?
Hur länge har vi känt till, det vill säga kunnat identifiera och föreskriva botemedel för
våra allvarliga sjukdomar? Rör det sig generellt sett om 1800- och 1900-talshistoria
eller kan man spåra diagnoser hundratals år tillbaka i tiden?
Att aids inte blev känt förrän på 1980-talet (de allra äldsta fallen är daterade till 1950-
-talet, men då visste man inte vilken sjukdom det var), beror på att det för oss är en på-
fallande ung sjukdom som tycks ha vandrat från apor till människor i Afrika under
decennier kring 1900. Smittkoppor, för att ta ett extremt exempel på motsatsen, är lätt
att diagnostisera på grund av själva kopporna. Sjukdomen brukar förknippas med 1700-
-talet men är belagd redan i forntiden, till exempel på egyptiska mumier och i indiska
läkeböcker.
Pestbakterien identifierades visserligen först på 1890-talet, men sjukdomen beskrivs i
mängder av medicinska handböcker och krönikeverk ända sedan antiken.
Vissa forskare menar att den första kända diagnosen ställdes av Rufus av Efesos, som
levde under första seklet e.Kr. Hans observationer citeras av Oribasius, en läkare som
var verksam på 300-talet. Till saken hör att Rufus egentligen stöder sig på ännu äldre
iakttagelser, varför det är fullt möjligt att sjukdomen var känd bland läkare redan på
200-talet f.Kr.
Dagens mest fruktade allvarliga sjukdom, cancern, förekommer inte lika ofta i historis-
ka källor som kolera, pest, syfilis och smittkoppor, men det innebär inte att den varit
okänd.
rökning, förstås). Vi lever numera så länge att sjukdomen får en chans att bryta ut
i stor skala. Men den äldsta kända diagnosen ställdes redan av egyptiern Imhotep
på 2600-talet f.Kr., i vars skrifter vi finner en korrekt beskrivning av bröstcancer-
symptom. Imhotep var fullt på det klara med den fornegyptiska läkekonstens be-
gränsningar.
Som svar på frågan om botemedel svarade han lakoniskt: "Det finns inget".
En limerick i ett snarlikt ämne kan vara på sin plats:
En hypokondriker från Olskroken
ständigt sågs läsa i läkarboken,
ung och frisk mannen va´
ändå dog han en da´
av ett tryckfel han hittat i boken.
Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker. Limericken egen produkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar