TORE WRETMAN

Tore Wretman var en svensk kock och restaurangman, verksam främst 1940 till 1970.
Han har spelat en avgörande roll i utvecklingen av den svenska matlagningskonsten.
Genom sina program i radio och Tv har han haft mycket stor betydelse för att höja
statusen på restaurangyrket och för att sprida kokkonsten till männen, då matlagning-
en dessförinnan var kvinnans uppgift.

BIOGRAFI
Tore Wretman föddes 1916 på Lidingö, död 2003 på Stockholms sjukhem, men var då
bosatt i Mougins i Provence på franska Rivieran.
Han var son till författaren Harald Wretman och Helga Nordström (1887-1974).
Föräldrarna skildes tidigt i hans liv och han fick tillbringa många år på  barnhem.
Fadern hade han ytterst lite kontakt med.

UNGA ÅR
Efter att ha misslyckats i skolan fick Wretman i början av 1930-talet, 16 år gammal,
arbete som lärling i köket på Hotell Continental i Stockholm. Året därpå började han
som barbiträde på Operabaren. Han fick kontakt med vinimportören Ludvig König
som 1937 ordnade plats åt honom på Maxim´s i Paris. Där lärde han sig grunderna i det
franska köket och tjänstgjorde under köksmästaren Louis Barth och restaurangchefen
Albert Baser. Han arbetade som commis saucier (biträdande såskock) och som
poissonnier (fiskkock) och efter något år i matsalen som trancheur (uppskärare).

År 1937 arbetade han som barmästare på restaurangen Soleil de Minuit i den svenska

paviljongen på världsutställningen i Paris. Han kom där i kontakt med Sara Reuter-

skiöld som skulle öppna restaurang Regnbågen i Stockholm och han anställdes som

köksmästare. Han fick möjligheter att introducera valda delar från det franska köket,

bland annat ett så kallat "rotisseri", en öppen eldhärd där kött steks på roterande spett.

Arbetet på Regnbågen blev kortvarigt då Wretman ryckte in som värnpliktig på Svea

Livgarde i slutet av 1937.

Efter värnplikten kom Wretman att tillbringa några år i USA. År 1941 mönstrade han på

ett finskt lastfartyg S/S Winha för återfärd till Sverige via det vid avseglingen neutrala

Finland. Skeppet bordades på havet norr om Island av den brittiska flottan och fördes

till Kirkwall på Orkneyöarna. Därifrån överfördes Wretman till ett uppsamlingsläger i

London varifrån han försattes på fri fot. Wretman sökte upp direktören för Savoy-

koncernen. Resultatet blev att han anställdes som receptionist på ett hotell. Där stannade 

han till 1943 då han fick möjlighet att återvända till Sverige med ett kurirplan.

SENARE ÅR
Åren 1943-44 arbetade Wretman som hovmästare på Operakällaren. Han köpte år 1945,
vid 29 års ålder, restaurang Riche på Birger Jarlsgatan i Stockholm. Den var efter krigs-
åren en ganska nedgången restaurang. Han genomförde flera förändringar. "Pelargången"
avdelades och fick en egen ingång från Nybrogatan, varvid en helt ny restaurang
 skapades, Teatergrillen. 
Denna blev snabbt en av Stockholms populäraste restauranger.

Fem år senare övertog Wretman Stallmästargården där han genomförde omfattande
förändringar, höjde ambitionsnivån och etablerade därmed Stallmästaregården som
en av de främsta restaurangerna i landet.

År 1955 övertog Wretman även Operakällaren som blev kronan på verket i hans livs-
gärning. En omfattande ombyggnation och renovering genomfördes och år 1961
öppnade åter verksamheten med Werner Vögeli som kökschef. Operakällaren etab-
lerade sig snabbt som en ledande och mycket uppskattad restaurang i Sverige.
År 1971 övertog han restaurang Victoria i Kungsträdgården och Källaren Diana i
Gamla Stan.
Restaurangkedjan såldes sedermera och han bosatte sig i byn Mougin i Provence på
franska Rivieran.

FAMILJ
Wretman var gift första gången med skådespelerskan Lillebil Kjellén 1945-53, andra
gången med skådespelerskan Meg Westergren 1953-71 och slutligen med flyg-
värdinnan Ewa Wilkmar 1971 till sin död 2003. I de tre äktenskapen fick han sex barn.

HANS BETYDELSE
Med sitt sinne för gastronomien, skolningen i Frankrike i kombination med intresset för 
svensk husmanskost förvandlade och förädlade han det relativt ambitionslösa svenska
köket och införde en mera kontinental standard och ambitionsnivå. Åtskilliga råvaror,
tillagningssätt och recept bär hans signum. Han återupprättade det svenska smörgås-
bordet och introducerade nya råvaror som avokado och grönpeppar för att nämna några. 
Han var en mycket skicklig marknadsförare och kunde lansera en produkt så att man 
trodde att de alltid funnits. Han kallade franska baquetter "pain riche" efter en av hans
restauranger.  Många kallar dessa bröd så än i dag.

Rhode Island-såsen och Toast Skagen är hans skapelser. Hans kokböcker gjorde succé,
t e  "Menu", "Smörgåsbordet" och "Husmanskost".

Han mottog många utmärkelser under sin levnad. Han utnämndes till filosofie heders-
doktor och hedersprofessor i gastronomi vid Umeå universitet, han upptogs som medlem
i Commanderie des Cordons Bleus de France, var med och grundade Gastronomiska
Akademien (han hade stol 9 till sin död) tillika sällskapet Traditions & Qualité.

Han hedrades med ett minnesfrimärke 2002 i serien Svensk gastronomi.


Underlag: Främst Wikipedia