17 juli var en vacker dag i Skåne med klarblå himmel, drygt 22 graders värme och inga
regnskurar i sikte. Det var helt enkelt läge för en utflykt med kaffetermosen och brasse-
stolarna.
Resmålet blev ett av det skånska storkprojektets storkhägn i Fulltofta mellan Höör och
Hörby i centrala Skåne.
På morgonen tog vi kontakt med storkprojektets ordförande Petter Albinsson för att kolla
läget i stort innan vi gav oss av. Han gav oss lite information. I hägnet i Fulltofta finns för
närvarande ca 50 storkar, i hägnet vid Hemmestorps Mölla finns ett drygt hundratal som
skall släppas ut inom en eller ett par veckor. Tidigare om åren brukade man anordna en
"Storksläppardag", då allmänheten inbjöds vara med. I fjol kom det drygt 500 åskådare
trots att det regnade den dagen.
I år vågar vi inte anordna detta beroende på coronan. Nu pågår emellertid förberedelser i
Hemmestorp för att släppa fåglarna när det nu blir, så det passar bra att ni besöker
Fulltofta, säger han.
Det har varit ett fantastiskt år för projektet, 81 häckande par och 123 storkungar som skall
släppas. Hur många som överlever är en mat- och väderfråga. Förhoppningsvis kommer
10 % tillbaka till Skåne och häckar.
HÄGNET I FULLTOFTA
Fulltofta ligger vackert beläget mellan Hörby och Höör i centrala Skåne. Storkhägnet
är en 2500 m2 stor flygvoljär med uppsatta boplatser i form av vagnshjul för bobygg-
nad och häckning. Ett trettiotal storkpar lever nu i hägnet och det är ungarna som
kläcks och föds upp i hägnet som senare skall släppas ut för att utgöra grunden till en
ny svensk storkstam.
Hägnen som används
BAKGRUND TILL PROJEKTET
De första vita storkarna kom troligen till Skåne på 1400-talet. Därefter ökade antalet
fram till 1800-talet. Succesivt behövdes mer åkermark och en omfattande förändring
av landskapet inleddes som skulle bli början till slutet för storken. Våtmarker dikades
ut och betesmarker odlades upp eller planterades med skog.
Det sista storkparet häckade 1954 på en gård utmed Klingavälsån.
För att få tillbaka storken startades 1989 Storkprojektet av Naturskyddsföreningen och
Skånes Ornitologiska Förening.
NÅGOT OM STORKAR
Storkarna lever i ett livslångt partnerskap som bildas i 3-4 årsåldern. De återkommer till samma rede år efter år. Honan lägger ofta 4 ägg som de ruvar tillsammans i ca 30 dygn.
Båda tar också hand om ungarna som blir flygga efter 50-60 dagar.
Våra storkar övervintrar i mellersta eller södra Afrika. Medelhavet passerar de vid Suez
eller vid Gibraltar. Ungarna flyttar inte tillsammans med föräldrarna, i likhet med t ex tranorna, utan ungstorkarna flyger själva söderut i stora flockar, men de hittar tillbaka.
För att bygga upp en vild stam är det viktigt att det varje år i augusti-september
flyttar ett stort antal ungstorkar från Skåne. Förutom alla ungar som föds i frihet
låter man även alla ungar som föds i hägn komma ut för att flytta. När dessa
storkar blir redo för att häcka efter 3-4 år återvänder de till Sverige och Skåne.
Stork nummer 1274 (alla ringmärks) släpptes 2017. Den hade häckat på Flyinge
Kungsgård. Den kom plötsligt tillbaka och häckar nu på kyrkan i Södra Sandby
till glädje för församlingen och kyrkoherden Niclas Loive.
Detta var i sanning en minnesvärd och glad dag i dessa mörka coronatider.
Underlag: Alla sakuppgifter lämnade av projektledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar