FLER ISBJÖRNAR OCH FÄRRE BRÄNDER
Man kan lätt få för sig att livet på jorden ständigt blir sämre. Medierna lyfter hela tiden fram den ena katastrofen efter den andra och kommer med skräckinjagande prognoser. I ljuset av denna störtflod av pessimism kan man förstå varför många -- särskilt unga -- verkligen tror att världen går under. Sanningen är att även om det finns problem så blir världen faktiskt bättre. Vi får bara höra det så sällan.
Katastrofberättelserna, oavsett om det handlar om den senaste värmeböljan, översvämningen, skogsbranden eller stormen, kommer i en strid ström. Men den data vi har visar oerhört tydligt att människor under det senaste århundradet har drabbats långt, långt mindre av väderkatastrofer.
På 1920-talet dog omkring en halv miljon människor i väderkatastrofer, mot det senaste decenniets snittsiffra på omkring 18 000. I år, liksom 2020 och 2021, är siffran ännu lägre. Varför? Jo, eftersom människor i takt med att de blir rikare också får en större motståndskraft.
Väderfixerade nyhetssändningar kan få oss att tro att katastroferna hela tiden blir värre. Så är det inte. Omkring år 1900 så brann cirka 4,5 procent av jordens landyta varje år. Under det gångna århundradet har den siffran krympt till 3,2 procent. För de senaste två decennierna visar satellitbilder på en ännu mindre omfattning -- 2021 var siffra nere på 2,5 procent.
Det här beror i huvudsak på att rikare samhällen förebygger bränder. Modeller visar att vi vid århundradets slut, trots klimatförändringarna, kommer att ha ännu mindre omfattande bränder, tack vare mänsklig anpassning.
Och trots nyheterna om rekorddyra skador i spåren av väderkatastrofer ( i huvudsak eftersom rikare befolkningar bygger dyrare längs kusterna), så krymper skadornas andel av BNP.
Men det är inte bara väderkatastrofernas skadeverkningar som krymper, trots dystra prognoser. För tio år sedan utropade miljöaktivister högljutt att Australiens magnifika stora barriärrev var nära att dö ut, till följd av den blekning som klimatförändringarna inneburit. The Guardian publicerade till och med en dödsannons.
I år avslöjade forskare att två tredjedelar av barriärrevet visar den största korallmängden sedan mätningarna började 1985. Dessa goda nyheter fick en bråkdel av uppmärksamheten.
För inte så länge sedan använde miljöaktivister bilder av isbjörnar för att lyfta fram faran med klimatförändringarna, exempelvis i Al Gores skrämmande film "En obekväm sanning". Men sanningen är att antalet isbjörnar har ökat - från mellan fem och tio tusen på 1960-talet, till omkring 26 000 i dag. Den nyheten får vi inte höra talas om, aktivisterna har bara i all tysthet slutat att hänvisa till isbjörnarna.
Vi överöses med så mycket dåliga nyheter att vi sällan tänker på att livet har blivit mycket bättre, enligt de viktigaste indikatorer vi har. Globalt har den förväntade livslängden fördubblats under de senaste hundra åren, från 36 år 1920 till 72 år i dag. För hundra år sedan levde tre fjärdedelar av jordens befolkning i extrem fattigdom. I dag är det färre än en tiondel. Det dödligaste miljöproblemet , luftförorening, var fyra gånger dödligare på 1920-talet än i dag, och kommer i huvudsak av att människor under fattiga levnadsförhållanden eldar ved och gödsel för värme och matlagning.
Trots att Coronaepidemin har inneburit en viss tillbakagång så har mänskligheten stadigt fått det bättre. Ändå kommer domedagsprofeter att hävda att slutet är nära.
Konsekvensen blir också att vi ignorerar de större problem som faktiskt finns. Tänk hur mycket uppmärksamhet värmeböljorna får. I USA och många andra delar av världen så minskar andelen värmerelaterade dödsfall eftersom de positiva effekterna av bättre tillgång till luftkonditionering vida överstiger värmeböljornas negativa effekter.
Samtidigt dödar kylan i all tysthet långt fler än värmen. I USA dör omkring 20 000 människor av värme, men 170 000 av kyla - det senare pratar vi sällan om. Dessutom ökar antalet köldrelaterade dödsfall i USA, och vårt ständiga fokus på global uppvärmning gör trenden värre, eftersom politiker genom grön lagstiftning har gjort energin dyrare, vilket gör det svårare för människor att ha råd med uppvärmning.
Bristen på perspektiv gör att vi inte lägger vårt fokus där vi kunnat göra största nyttan.
Översättning: Jesper Sandström
Underlag: Björn Lomborg, chef för Copenhagen Consensus Center, visiting fellow vid Hoover Institution, Stanford University and visiting professor vid Copenhagen Business School.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar