Den tyske författaren Uwe Wittstock beskriver i sin bok "Februari 1933: Litteraturens vinter" hur nazisterna tar makten och cementerar den inom loppet av några veckor. Peter Englund beskriver i sin nyutkomna bok "Onda nätters drömmar" hur de allierades krigslycka vänder i februari 1942.
Båda böckerna är intressanta påminnelser om hur snabbt det ofta går när historien ändrar riktning. När Hitler utsågs till rikskansler 1933 avfärdade de tongivande tyska författarna honom som en dagslända -- en månad senare hade nästan alla flytt. När oktober övergick i november 1942 var framtiden fortfarande nazisternas. I december stod det klart "att det bara var en fråga om tid innan de skulle förlora", skriver Englund.
Kanske var andra veckan i november 2022 just en sådan historisk vändpunkt? Men mycket hänger på vad som händer framöver. Men man kan ju nu konstatera följande:
I onsdags aviserade Ryssland sin reträtt från Cherson, den enda större stad som Kreml lyckats inta och hålla sedan invasionen i februari. På lördagen anlände de första ukrainska soldaterna under stormande hyllningar. För Putin är prestigeförlusten så allvarlig att en del bedömare talar om att det är början till slutet för den ryska regimen. Från rysk horisont är kriget nu en otvetydig katastrof.
Parallellt i USA markerade väljarna i USA lika hårt som oväntat mot Republikanerna i mellanårsvalen. Extrema kandidater med kopplingar till Donald Trump förkastades trots den skyhöga inflationen och Joe Bidens svaga opinionssiffror. Som en följd är samtliga valchefer i de viktigaste vågmästarstaterna nu demokrater , vilket gör det avsevärt svårare för Trump att fuska sig till makten om han blir republikanernas presidentkandidat om två år.
Både befrielsen av Cherson och Trumprörelsens nederlag i USA är blytunga segrar för demokratins krafter över de auktoritära som flyttat fram positionerna på senare år och försöker göra framtiden till sin.
Mötet mellan Biden och Xi Jinping i Indonesien på måndagen - presidenternas första fysiska - sätter det i blixtbelysning. Lek med tanken att de träffats i januari i stället. Den ene en ålderstigen ledare för en supermakt till synes på dekis, härjad av hög inflation och hotad av en allmänt inflytelserik demagog som ville riva hela den amerikanska demokratin. Den andre den obestridde ledaren för en supermakt i vardande som just slutit en historisk pakt med den lika allsmäktige ledaren i Kreml.
Spola fram till i dag och dynamiken är en helt annan. Biden anlände till Bali som den mest framgångsrike presidenten i ett mellanårsval på 20 år. Han har senaten bakom sig, leder ett USA som mår bättre än många antog för bara en vecka sedan och backar framgångsrikt upp ukrainarna mot Putin.
Xi däremot leder ett land delvis i kris. Den korttänkta covidpolitiken har lett till ett brett folkligt missnöje och slagit stenhårt mot ekonomin. Pakten med Putin framstår med facit i hand som en stor missräkning. Maktkonsolideringen i samband med Kommunistpartiets kongress i oktober är i grunden ett svaghetstecken som på sikt kan visa sig mycket ödesdiger.
Räkna inte ut den fria världen. Veckan som gick kan visa sig bli en sådan vändpunkt som framtidens författare skriver om.
Underlag: DN 15 november 2022
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar