En bok som alltid har haft ett normerande inflytande över våra namn är almanackan. När tryckkonsten slog igenom vid slutet av 1400-talet blev almanackorna boktryckarnas kanske vanligaste produkt. Den äldsta svenska almanackan trycktes 1585. Under flera århundraden var psalmboken, katekesen (lärobok i den kristna trons huvudstycken) och almanackan de enda böcker som nådde ut till de flesta svenska hem.
Namnen i almanackan bygger på de kalendarier över helgondagar som upprättades under medeltiden på 1000--1400-talet. De äldsta svenska almanackorna hade tyska förebilder, därför innehöll de ofta tyska namn som var totalt okända i Sverige. Tidigt infördes de viktigaste svenska helgonens namn, t ex Erik, Olof och Birgitta på de dagar som varit deras bemärkelsedagar sedan medeltiden. Även kunganamn började införas, t ex Karl, Gustav, Adolf, Fredrik, Johan och drottningars namn som Kristina, Lovisa, Ulrika och Sofia.
Vetenskapsakademien fick 1749 ensamrätt på att trycka almanackor, främst för att astronomiska uppgifter som man började införa i almanackorna, t ex solens upp- och nergång, skulle bli korrekta. Men även namnlängderna började stabiliseras då. Ett 30-tal dagar var då inte namnsdagar i egentlig mening utan skildrade händelser som finns beskrivna i Nya Testamentet, t ex Paulus omvändelse, Paulus död, Johannes Döparens halshuggning, De fyrtio martyrerna.
Behovet av en namnlängd som tog större hänsyn till det levande bruket av namn blev allt större. Det som möjliggjorde att modernare namnlängder kom i bruk var att Vetenskapsakademiens ensamrätt på att trycka almanackor upphörde efter ett riksdagsbeslut 1972. Följden blev emellertid inledningsvis att vem som helst kunde börja trycka almanackor och sätta in vilka namn som helst.
På Esseltes Almanacksförlag tog man intryck av önskemålen att namnen i almanackan skulle ge en rättvisande bild av namnbruket i Sverige. Per Henningsson fick i uppdrag att leda detta arbete att skapa en namnlängd med moderna namn med två namn på varje dag. Den nya namnlängden togs i bruk 1993 och den innebar en kraftfull modernisering. Många gamla namn ströks, t ex namn som Ambrosius, Eufemia, Götilda och Napoleon.
Men även Henningssons namnlängd fick kritik. Han hade t ex givit legitimitet åt smekformer av många namn, t ex Annie, Jimmie och engelska smekformer som Jack, Bill, Tim, Clary.
Nu gällande namnlängd åstadkoms genom ett brett samgående mellan olika språkvårdande myndigheter som Svenska Akademien, Språk och folkminnesinstitutet, Språknämnden med flera.
Denna nya namnlängd var klar 2001 och togs genast i bruk av almanacksföretagen.
Många svenska kulturpersonligheter och författare har i hög grad påverkat vår nuvarande namnlängd. En av dessa är Essaias Tegner. Genom hans Frithiofs Saga och andra av hans verk kom många namn i ropet, t ex Ingeborg, Hilding, Torsten, Axel, Svea, Gerda och Helge.
Om man frågar sig vilken författare i vår egen tid som haft det största inflytandet på våra namnval, så kan svaret bara bli ett: Astrid Lindgren. Av de namn hon själv skapat för sina hjältar och hjältinnor, Pippi, Madicken och Ronja har särskilt Ronja fått en viss användning.
Men särskilt när Astrid Lindgren lanserar tidigare kända namn har dessa blivit populära. Tommy och Annika hade en tydlig uppgång efter Pippi Långstrumpböckerna, liksom Malin efter "Vi på Saltkråkan". "Emil i Lönneberga" gav 1800-talsnamnen Emil och Ida ny aktualitet och "Bröderna Lejonhjärta" har bidragit till att Jonatan under 1990-talet hörde till de tio vanligaste pojknamnen.
I namnlängden från 2001 finns det två namn på 254 av årets dagar och ett namn på 104 dagar. Sex dagar är namnlösa, nyårsdagen, kyndelsmässodagen, Marie bebådelsedag, Johannes Döparens dag, allhelgonadagen och juldagen. Till dessa kommer vart fjärde år skottdagen.
Våra namn står i almanackan inte bara för att vi ska veta när vi kan fira namnsdag, om vi nu gör det. Namnen påminner oss också om vårt kulturarv.
Underlag; "Namnen i almanackan" av Bengt af Klintberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar