Det värsta med L-ledaren Johan Pehrsons utspel om ett barnlås på sociala medier efter klockan 23 är inte att det knappast skulle få någon praktisk effekt . Nej, att det är ytterligare ett förslag som avslöjar hur lite liberal man i dag kan vara och ändå kalla sig liberalpartist.
Jag tänker att Pehrson ändå en gång i tiden skrev in sig under den liberala fanan för att han någonstans ville minska politikers makt över individen? Att han såg två korgar framför sig: i den ena ligger sådant som den politiska klassen måste ordna, i den andra sådant som bäst sköts av dem som närmast berörs och att målet med hans värv var att se till att den första korgen förblev så tom som möjligt?
Som liberal åsiktsfrände kan jag tycka att sådant som barnens surfande bäst hanteras av deras föräldrar. Men Pehrson vill se till att "utgångspunkten är att det här stängs av klockan 23" och utse expertgrupper till att ta fram detaljerna.
Varför inte i liberalismens namn detaljreglera ännu mer - till exempel låta expertkommittén förbjuda olämpliga spel, upprätta listor över ickekränkande användarnamn och sätta en gräns för hur många korvrecept en boomer får dela på Facebook utan att folkhälsan blir lidande.
Nej, hur detta går ihop med liberalismen undgår mig. Tills jag påminns av en klokare kollega: det var ju inte Liberalerna som Johan Pehrson en gång gick med i, utan Folkpartiet. Alltså det parti som i åratal bildade en ohelig och mycket stadig förmyndarallians med Socialdemokraterna.
Med den insikten finns förstås ingen gräns för hur långt Pehrsons centralkommitté kan tänkas gå.
Då: förbjud mellanölet. I dag: lägg en bred bombmatta av lagar som kraftfullt begränsar våra barns konsumtion av chips och energidryck medan de surfar på uppbyggliga sajter mellan klockan 8 och 23.
Underlag: Erik Helmerson, ledarskribent DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar