Några veckor har passerat sedan Förintelsens minnesdag. Själva minnet är oförändrat fasansfullt och minskar inte över tid, men i år är kontexten påtagligt förändrad. Hamas pogrom den 7 oktober, där man slaktade deltagarna på musikfestivalen Nova och gick från hus till hus för att döda och ta
gisslan, liksom därefter Israels svar, har utlöst antisemitiska yttringar i flera länder, däribland Sverige, i en omfattning som blottar en avgrund.
I Sverige har vi kämpat med minnet av vår "neutralitet" som under andra världskriget innebar att vi tillämpade en föga hedervärd flexibilitet. Genom eftergifter mot tyska krav höll sig Sverige utanför
krig, och lämnade sonika andra att kämpa mot nazistiska och fascistiska imperieambitioner. Det bör man också ha i åtanke när man åkallar "200 år av fred" som en framgång.
Kanske är det med den fläckiga medaljen i åtanke som det offentliga Sverige därefter har varit desto ivrigare i att påminna om den industriella utrotningen det visade sig att mänskligheten var kapabel att utföra. En händelse inte längre bort i tiden än att det alltjämt finns överlevande kvar.
Intentionen att vi om detta må berätta, att aldrig glömma, att alltid minnas, är både god och angelägen. Och det visar sig nu att delar av Sverige redan tycks ha glömt och inte längre vill berätta, eftersom det finns tongivande röster och våldsbejakande krafter som i sitt stöd för Palestinas civila befolkning antingen gör sig till nyttiga idioter eller direkta språkrör för terrorsekten Hamas.
I Varbergs kommun arrangerade man i år den 27 januari en minnesdag på Varbergs teater. Elever och pedagoger från kommunens grundskolor berättade om sin studieresa till Auschwitz som skedde under hösten. Dessutom visades filmklipp med vittnesmål från överlevande och en musikföreställning. Kommunfullmäktiges ordförande Karl-Gunnar Svensson (KD) uttalade sig:
"Vi måste fortsätta att föra fram tanken på att vi människor alla har sas ett studiebesö till MMalmö.mma värde och samma rätt att leva i den här världen oberoende av varifrån vi kommer, vilken kultur, politisk ideologi eller religion vi vill hålla oss till". Ett föredömligt agerande.
Alternativt kan man tystna för att göra det bekvämt för sig. I Höganäs kommun ställde man i år in traditionen att arrangera minnesdagen. "Det kan finnas risk för att man förknippar en sådan här minnesdag med favorisering av någon i den rådande konflikten mellan Israel och Palestina", sade kommunfullmäktiges ordförande i Höganäs, Péter Kovács (M) till Dagen. Kultur och fritidschefen i Höganäs kommun anförde stödjande argument till beslutet: "Vi vill inte ha sex till tio väktare på våra evenemang".
Men kriget står mellan Israel och nazisternas Hamas. Om kommunfullmäktiges ordförande inte har begripit det, och därtill inte klarar av att fortsatt ta ställning mot nazisternas systematiska mördande i syfte att utplåna ett folk, har Moderaterna ett problem.
För övrigt rekommenderas kultur och fritidschefen i Höganäs ett studiebesök i Malmö. Där går det att ta intryck av vilka betydligt större säkerhetsinsatser som erfordras för att skydda judiskt liv i en stad där man över en tid har uppvisat en flathet mot den högljudda mobb so drömmer om ett Palestina som upptar landytan mellan Jordanfloden och Medelhavet.
Klart står i alla fall att Moderaterna i Höganäs framöver får svårt att med någon som helst trovärdighet ta några stora högtidsord om demokrati och människovärde i sin mun.
Underlag: Tove Löfvendahl,, politisk chefredaktör SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar