Kung Charles behov av ett operativt ingrepp i hans mest privata delar hade blivit en privatsak bara för några år sedan. Nu blev det offentligt redan innan han kördes till operationssalen. Vi lever i en öppen tid.
Vår kung Carl Gustafs hjärtoperation var lika offentlig.
En vanlig medborgares åkommor och eventuella operationer är förborgade, inbäddade i en ogenomtränglig mur för utomstående.
Kungligheter däremot uppmanas ligga öppna på operationsbordet, ingreppen ska helst direktsändas. Vi lever i en tid då den personliga integriteten är tunn som imma på badrumsspegeln, i synnerhet för kungligheter.
Förr föddes kungliga barn med många vittnen närvarande, ibland hela hovet som kunde sitta i timmar alldeles intill den kvidande arma kvinnan. Detta ansågs självklart för att allt skulle gå rätt till, att inga barn byttes ut eller försvann.
Den sista drottningen som tvingades föda på det viset var drottning Sofia 1858. Då allt var över kom änkedrottningen Desirée ut med barnet liggande på en silverbricka. En gosse, kunde hovet konstatera, den blivande Gustav V.
Kungligheternas död blev, om möjligt ännu mera uppfläkta. Bokstavligt talat. Så snart kungen konstaterats vara avliden kom läkarna, som med många vittnen ur hovet närvarande obducerade liket och drog fram alla inälvor i tur och ordning. De visades upp och beskrevs med alla detaljer om konsistens, färg och lukt.
Den siste svenske kungen som fick en sådan offentlig avslutning var Karl XV (ovan) som dog i sjuksängen 1872 och obducerades av tre läkare. Ett stort antal framstående personer bevittnade obduktionen. Han efterträddes av sin yngre bror Oscar II, nuvarande kungens farfars farfar.
Efter Karl XV har ingen svensk kung obducerats. Däremot var det rutin att den avlidne fick en dos 20-procentig formalinlösning insprutad i ådrorna, som en lätt balsamering. Kungarna brukade ju ligga på lit-de-parad innan de kunde begravas.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar