De senaste veckorna har fronten vid Svarta havet vacklat något. Ryssarna vräker på med artilleri och ukrainarna har svårt för att svara. De börjar lida av ammunitionsbrist. Väst har lovat stora leveranser men bara 30 procent har levererats. Alternativet att Ryssland skulle vinna det här kriget diskuteras flitigt inom statsledningarna i väst. ISW, Institute for the Study of War, har försökt klargöra för västliga beslutsfattare vilka följderna i så fall skulle bli.
Slutsatsen är övertydlig: det är obegripligt, gränsande till självmordsbeteende, att västliga politiker kan överväga, eller av partitaktiska skäl kan hamna i, en politik som skulle kunna leda till att Ryssland ges ens hypotetiska möjligheter att lyckas med sitt anfall mot Ukraina.
För det första: Ur rysk synvinkel, både hos den politiska eliten och hos en stor del av befolkningen, skulle ett vunnet krig sannolikt stärka uppfattningen att militärt våld fungerar som ett medel för att ta tillbaka landområden som man anser sig orättvist ha förlorat. Krig är därmed ett berättigat och användbart instrument för att återställa Rysslands rättmätiga gränser.
Detta skulle innebära skrämmande perspektiv för Estland, Lettland, Belarus och Moldavien, men också för länder som Georgien och Armenien i Kaukasus. Även Finland, Natomedlemskapet till trots, skulle ha goda skäl att överväga hur långt Rysslands ambitioner kan tänkas sträcka sig. Länderna i Centralasien skulle hamna i ett besvärligt dilemma mellan Ryssland och Kina.
För det andra: ett ockuperat Ukraina kommer att leda till att rysk potential kommer att öka rejält.
Att få tillgång till ytterligare ca 35 miljoner människor innebär ca 2 miljoner nya "ryska"
soldater. Med brutala medel kommer många ukrainare tvingas slåss för Ryssland i ett framtida krig.
Ukraina är relativt industrialiserat. Det är verklighetsfrämmande att tro att produktionen skulle upphöra på grund av strejker. Det är bara fromma önskningar från dem som inte upplevt hänsynslös repression. Under andra världskriget fortsatte industrin i de ockuperade länderna att producera sådant som Nazi-Tyskland behövde i kriget. Människorna behövde en utkomst av något slag. Andra tvingades arbeta under hot mot dem eller deras familjer.
I händelse av en ockupation av Ukraina kommer industri tvingas arbeta för den ryska krigsmakten.
Breda kretsar i Ryssland anser att väst är degenererat och styrs av konflikträdda politiker, vilka inte kommer att stå upp emot Ryssland.
För det tredje: I det fall att Ukraina skulle inkorporeras i Ryssland kommer det ryska behovet att ha en stark gard i söder att förvinna vid ett angrepp mot exempelvis Baltikum eller Finland. Nato kommer att behöva höja garden i de flesta riktningar: Svarta havsområdet, Östersjön, Baltikum Nordkalotten och Östeuropa. Rysslands strategiska läge kommer att starkt förbättras med innehav av ukrainska flygfält, vägar, järnvägar och övrig infrastruktur, De ukrainska flodkanalerna är också en stor tillgång.
Den estniske underrättelsechefen, överste Margo Grosberg lade fram en hypotes i september i fjol. Han menar att det kommer att ta tre till fem år för Ryssland att återupprusta sedan kriget i Ukraina har slutförts.
För Natoländernas del är de upprustningsplaner som finns i de flesta fall inriktade mot att avhjälpa de allvarligaste bristerna de kommande åren. Polen och de baltiska staterna har höga ambitioner att snarast stärka sina stridsberedda förband. De är också de länder som i förhållande till sina ekonomiska resurser ger det högsta stödet till Ukraina i dagsläget. Det bör också beaktas att ryska chefer har i dag i många fall avsevärt större krigserfarenhet än motsvarande chefer på Natosidan.
De potentiella följderna av en rysk seger skulle framtvinga extrema rustningsbehov i många länder runt om i världen som känner sig hotade av de framväxande ryska imperiedrömmarna.
Sannolikt skulle även den globala stabiliteten påverkas genom att väst låtit en demokrati gå under i ett krig mot en auktoritär maktspelare. Framtida deklarationer att väst står för, och är beredd försvara, en lagbunden internationell rättsordning skulle klinga ihåligt. Att säkerställa att Ukraina inte förlorar är en mycket billig investering jämfört med de risker och kostnader som ett uteblivet stöd skulle leda till.
Underlag: Karlis Neretnieks, generalmajor, tidigare chef för Försvarshögskolan.
Texten är publicerad i en längre version på KKrVA.se den 18 december 2023.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar