MAJ

I maj hör vi göken, njuter  av gullvivor, tulpaner, vitsippor och i södra Sverige av magnolior
och av bokens svällande knoppar. Rhodondenderon och azalean kan behöva en vecka av juni
också för att blomma. I Mälardalen och på många andra håll börjar björkarna lövas och det
börjar bli hög tid att sätta potatisen. Båtägarna börjar väl
bli klara nu för sjösättning av sina klenoder.

Dagen är sexton timmar lång i Skåne, sjutton timmar i
Svealand och tjugo timmar eller mer i Lappland.
Inte rör det oss nämnvärt att romarna i forntiden hade
en gudinna som hette Maia. Om henne finns inte mycket
att berätta, hon var en skön gudomlighet, och till henne
offrade man i maj, som rimligen har fått sitt namn efter
henne.

BONDEPRAKTIKAN, tryckt i år

MAJI MÅNAD SÄGER

Nu rider jag i skogen gröna
Att jaga djur dejelig och sköna
Jag badar och låter min lefver åderslå
Och jag vill nu i varma kläder gå.

I denna månad skall man varmt bada och bruka
varm Spis och det är godt att taga drick till sig
som gör Blod, och skall man intet Djurs hufvud 
äta, förty det gör menniskans hjerta märkelig
skada. Man skall bruka Malört och Salvia i sin 
Drick.

Underlag:  Alf Henrikson
                   Enok Sarri, Nikkaloukta
                   De äldste i Sherwoodskogen

DAGS FÖR VALBORG

Valborgsfirandet i Sverige har anor tillbaka till medeltiden och har tyska rötter. Inslaget
med festande ungdomar har alltid varit ett genomgående tema på senare år.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Varför firar vi Valborg?
Den allmänna bilden av Valborgsfirandet handlar om stora eldar, körsång och festande ungdomar.
Och det är ett firande som har långa anor i Sverige. Själva namnet på företeelsen letade sig
till Sverige på medeltiden från Tyskland och helgonet Walpurgis

Hon var en tyska abbedissa som levde på 700-talet och som helgonförklarades på 1400-talet.
Hennes dag, 1 maj, hade redan tidigare varit
ett viktigt inslag i den vanliga förkristna fest-
kalendern. Det var då städerna valde köp-
manna- och hantverksgillena och i byarna
hölls  bystämma med val av ny ålderman.
Kvällen innan var Walpurgis - nacht.
Då samlades man utomhus till fest och
tände bål för att skrämma bort häxor och
onda andar som ansågs vara i faggorna
just den här kvällen.

Valborg har firats sedan "Hedenhös"
I Sverige blev Walpurgis Valborg. Här har hon
kommit långt i bakgrunden. Firandet har blivit
en fest för att välkomna våren. Det gamla
bränns bort, det nya växer fram. Eldandet
 torde ha sina rötter i bondesamhället.

Nu skulle boskapen släppas ut och eldade
gjorde man för att hålla vargar och andra
vilda djur borta.

Ungdomens kväll
Valborg förknippades tidigt med ungdomar och
deras festande. I de gammaldanska områdena -
Skåne, Halland och Blekinge- gick pojkar och
flickor runt i byarna och uppvaktade bönderna.
När de förbjöds använda kyrkans klockor till
samling, övergick de till att tända brasor för
att påkalla uppmärksamhet, skriver Moderna
Muséet om en möjlig förklaring till eldandet.
Picknicks anordnas numera regelmässigt i alla
studentstäder. Dagen efter till höger.

Fylleriet på Valborg

Att tidningarna rapporterar om urspårat fylleri
på Valborg är inget nytt. När storstäderna växte
på 1800-talet blev Valborgsfirandet i stort sett
synonymt med superi bland arbetarna.

Studenternas Valborg
Valborg är stort i den akademiska världen. I
Göteborg körs till exempel Chalmercortégen
traditionsenligt genom staden, i Lund sjunger
studentsångarna traditionsenligt ut vintern
från universitetstrappan och i Uppsala drar
forsränningen storpublik. I Stockholm håller
studenterna till på Skansen.


Valborg påminner inte så mycket om Walpurgis
men det är en av vårens största högtider.

Underlag: Dagspress, särskilt Henrik Högström

DET DRAMATISKA STUDIEBESÖKET

I slutet av 1950-talet visade Österrike intresse för ett tvåmotorigt skolflygplan som Saab var  i färd med att ta fram för svenska flygvapnet, Saab 105. Ett avtal skrevs 1962 med Österrike och gällde 40 flygplan. Dessa levererades 1970-72. 
Svenska flygvapnet köpte 150 flygplan som i Sverige fick beteckningen Sk60.
Den händelse som beskrivs nedan kan förefalla osannolik men har faktiskt ändå ägt rum.
Det var en österrikisk officer som hade bett om en flygtur i Sk60. En flyglärare på F5,
flygskolan, fick i uppgift att ordna med detta. Flygturen blev kort men mycket dramatisk.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Intresse för ett Saab-projekt
i Österrike finns
en officer bjöds hit direkt
besöket alla minns.
Vår gäst han möts av kunnigt folk
och redan första da´n
han orienteras via tolk
om detta reaplan.

Han se´n i planet flyga vill,
ett tvåpersoners jet,
piloten noga säger  till
av våda är det lätt
att katapulten lösa ut
om man i fel stropp drar
då stolen skjuts iväg med krut
och ut direkt man far.

Vår passagerare förstår,
de upp i luften far,
det över Småland galet går,
och ändå  fel han drar.
Och vår pilot blir matt och slak
när hans kamrat far ut
igenom huven med ett brak
och i ett moln av krut.

Så han sköts utmed väldig kraft,
vår utländske kamrat,
men tur i oturen han haft
det är helt uppenbart,
för automatiskt slår den ut
hans fallskärm, röd och vit,
hans nedfart får ett lyckligt slut,
se´n hemvärnet kom dit.


En man har fallskärmsfärden sett
och undrar vad står på
försiktigt fram han sig beger
och börjar då förstå
att mannen måste vara tysk,
då krigsminnen väcks upp
och tysken fick behandling brysk
det kunde va´en kupp.

Men hemvärnsmannen snart förstått
att kriget ej är här
den fånge som han nyss har fått
från Österrike är.
I Småland talar folket än
om "tysken" och hans hopp
förvisso aldrig mer vår vän
i luften ger sig opp.

Underlag: Eget

CORRIGEDOR

Den lilla ön Corregidor vid infarten till Manila-bukten kom att spela en avgörande roll 
under kriget mot Japan i Stilla havet 1941-1946. Ön hade samma betydelse som Gibraltar 
hade i Medelhavet, den behärskade infarten till Manila-bukten och de strategiskt viktiga 
hamnarna där. Den filippinska regeringen flydde till ön när Japan anföll landet i december 1941. Generalen MacArthur hade sitt högkvarter på ön till mars 1942 då det flyttades till Australien.
Ön intogs av japanerna 6 maj 1942, men återtogs av USA i mars 1945.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sherwoodskogens vittbereste medarbetare i Dalby känner till det här området runt Manila-bukten,
han har arbetat där. Han har skrivit ner några intresseväckande tankar och minnen från tiden
i Sydostasien. Hans berättelse kommer här.

                                               The brave little island

Som ung ingenjör arbetade jag på 60-talet som projektledare för ett större svenskt byggbolag på
Filippinerna . Ett av projekten låg på halvön Bataan
tvärs över Manila-bukten. Att ta sig dit ett par gånger
i veckan var både långt och besvärligt och inte så
ofarligt heller med tanke på gerillas och andra banditer.
Särskilt olustigt var det att sitta ensam i bilen när det
var dags för lönetransporter. En mycket god filippinsk
vän till mig ägde en Piper Comanche och en gammal
Stinson L5 från andra världskriget. Han lät mig disponera
denna gamla trotjänare (till höger) och eftersom vår be-
ställare hade färdigställt en kort bana på arbetsplatsen så
tog jag tillfället i akt att flyga till arbetsplatsen i stället för att åka bil i flera svettdrypande timmar.
Jag flög då över en grupp öar som ligger mitt i öppningen till Manila bay. Den större av dem heter
Corrigedor och jag tog ofta ett par extra vändor runt denna lilla ö och förundrade mig över vad jag
jag fått mig berättat från de av mina filippinska vänner
som var med under den tiden när denna lilla ö och
dess tappra försvarare under mer än 5 månader
under otroliga umbäranden genomlevde japanska
bombattacker natt och dag. När Bataan föll i april
1942 var Corrigedor, tillsammans med de små
närliggande öarna Caballo, Fort Drum och Carabao
Island, det enda hindret för japanerna att sjövägen ta
sig till hamnen i Manila.

Corrigedor var en veritabel fästning fylld av tungt
kustartilleri. Inne i berget fanns ett rikt förgrenat
nät av förrådstunnlar, logement och till och med ett
sjukhus med 1000 vårdplatser. Här hade generalen
MacArthur sitt högkvarter innan det flyttades till
Australien. Tunnelnätet till höger.
När Bataan föll koncentrerade japanerna sina krafter
på att slå ut Corrigedor. Under mer än 600 flygattacker
fälldes mer än 1700 ton bomber över ön och tungt
fartygsartilleri bombaderade ön dag och natt med 16000
bomber. Men försvararna på ön höll ut under stora um-
bäranden. Man led brist på det mesta. Vattentilldelningen
var en kvarts liter per dag, till mat fick man bland annat
ta hästar som dött under bombardemangen.

Men till slut, den 6 maj 1942, efter mer än 5 månaders
hjältemodigt motstånd, såg befälhavaren general
Wainright ingen annan möjlighet än att ge upp. Man
hade då förorsakat japanerna svåra förluster och hejdat
dem från att breda ut sig mot övriga delar av Stilla havet,
men framför allt hade det sega förvaret gett  Amerika
tid att förstärka krigsmakten efter förlusterna vid Pearl
Habour. Deras insats var krigsavgörande.
De överlevande, ca 10 000 amerikanska och filippinska
soldater, gick plågsamma öden till mötes. De transportera-
des under förödmjukande former till olika fångläger  på
Filippinerna och annorstädes. Många skickades som slav-
arbetare under bestialiska former  till Japan och andra platser.
Vem minns inte filmen "Bron över floden Kwai"?
Ofta när jag flög över ön tänkte jag på dessas öde och på
det namn min gode vän alltid använde på ön:
"Corrigedor, the brave little island".

Monumentet ovan till höger vill hedra dem som stannade
kvar och slogs in i det sista. Nederst till höger MacArthur,
uttalar de bevingade orden "I shall return".

RIMMADE TANKAR

Att Alf Henrikson ofta besöker oss i Sherwoodskogen kan knappast ha undgått någon.
Nu är han här igen med några alster. Håll till godo.

KLOCKAN

Timmarna vandrar i ring, i ring
Sin cirkel visarna sluter.
De delar upp ändlösa ingenting
i synliga små minuter.

Vinter, sommar, mörker. ljus
på väg mot oändligheten.
Runt genom kosmos kuggar vårt hus
i periferin på planeten.

Världarna dansar i lufttomt rum,
av inga gränser beskuret.
Sömnlös, tanklös, trött och dum
ställer jag väckaruret.

GRYNINGSTIMMEN

Morgonen bräckte i fönstrets ram.
Sju var klockan slagen.
Raskt till min brevlåda kom en dam
med tidningsbunten för dagen.

Mord och skörlevnad, bränder och brott
bar hon i gryningen hem.
Själv har jag sovit ovanligt gott
och inte känt röken av dem.

DEN UNDERBARA STEGEN

Låt oss i sexton rader
sjunga en enkel sång
om statens lönegrader
och sköna befordringsgång.

Vi som med bilder och dikter
plitar på tomma blad
har inga befordringsutsikter
och ingen lönegrad.

Med aktning och blottade ännen
betraktar och skärskådar vi
den stege som statstjänstemännen
allvarsamt klättrar i.

Fulländad som kosmos är den
och en bild av himmelrik,
och till dyrare brännvin bär den
med obeveklig logik.

Ur Alf Henriksons Medan göken tiger

SNAPPHANAR

Statyn föreställer snapphanen Lille Mads och står i hembygdsparken i Hässleholm. Den är
gjord av bildhuggaren Axel Ebbe.

Snapphanar var det skällsord som den svenska staten på 1600-talet använde om stråt-
rövare, bönder och styrkor som stödde eller deltog på den danska sidan i de dansk-
svenska krigen under perioden, inte minst under Skånska kriget 1675-1679.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vilka var snapphanarna?
De som den svenska krigsledningen under skånska kriget kallade snapphanar utgjordes av
olika kategorier. En kategori var reguljära specialförband bakom de svenska linjerna. Deras
uppgift var att inhämta underrättelser om svenska
truppförflyttningar , få ut personer därifrån och att
förhindra svensk skatteindrivning i Skåne.
Dessa förband samarbetade som regel med den
danske kungens friskyttekår som i svenska ögon
utgjorde ytterligare en kategori snapphanar. Fri-
skyttekompanierna utgjordes till största delen av
skåningar men också av danskar och en del tyskar,
polacker och till och med en del svenskar. Dessa
förband var ridande och bestod av 100-200 fri-
skyttar som opererade över stora områden. De
angrep främst svenska försörjningslinjer.
En tredje kategori var helt vanliga bondeuppbåd,
där den lokala befolkningen tog till vapen mot
annalkande svenska styrkor. En annan grupp var
de danska fogdar som övervakade dansk skatte-
indrivning. En sista kategori var de stråtrövare
som strök omkring i skogstrakterna och inte
hade någonting med krigen att göra. Deras plund-
ringar riktade sig främst mot civilbefolkningen.

Vad kom ordet snapphane ifrån?
Det finns olika teorier om detta . Den vanligaste och
även den troligaste är att ordet kommer från tyskans
Snaphane som betyder just beriden stråtrövare.
Enligt en svensk forskare, Sten Skansjö, användes
ordet snapphane redan på Gustav Vasas tid som ett
skällsord med betydelsen "stråtrövare".

Bestraffning av snapphanar
De metoder som användes har beskrivits av bland
andra Herman Lindqvist. Enligt denne förekom tortyr
med vad han kallar "raffinerade metoder". Om en
snapphane greps levande i en by torterades han först
varpå han avlivades med någon av följande raffinerade
metoder: antingen spikades han levande upp på kyrko-
dörren eller också kunde han spetsas levande på en
glödande  järnstång. Där fick han hänga "allom till
skräck och varnagel". Om snapphanarna infångades av
svenskarna gick de sålunda ett grymt öde till mötes.

Det förekom att hela socknar ödelades som straff
för snapphanarnas framfart. Detta hände till exempel
i Örkeneds socken där allt "manskön mellan 15 och 60 år"
dödades och alla hus och lador brändes ner. En minnes-
staty av en snapphane finns uppsatt i Lönsboda i Göinge
till åminnelse av detta. Statyn är gjord av bildhuggaren
Anders Jönsson (till höger).

Underlag: Wikipedia

BLINDHUNDEN

Ibland på kvällarna inne i Sherwoodskogen brukar vi sitta och berätta för varandra
hur vi hade det som barn. Ibland har vi barn och barnbarn här på besök. Dom tycker
det är så trevligt att höra hur vi äldre hade det som barn. Detta är en av flera berättelser  
från en av dessa kvällar ute i Sherwoodskogen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från jag föddes tills åtta jag fyllde
hos min mormor och morfar jag bor
denna tiden min barndom förgyllde
inte saknar jag mycket min mor.
I en gård vid sjön Björken vi bodde
där fanns grisar och hästar och får
ut på sjön efter fisken vi rodde
efter mjölken till granngår´n vi går.

Några meter från stranden låg huset
uti kökssoffan låg jag nog mest
och i den ifrån vågor hörs bruset
när som vinden låg på ifrån väst.
Och en lada med hö och med gångar
satte fart på ett barns fantasi
och på järnvägen godstågen ångar
jämt de visslar när de drar förbi.

En idyll är väl det jag beskriver
men en svårighet hade dock vi
för min morfar var blind så han driver
som försörjning ett borstbinderi.
Han gör viskor och borstar och kvastar
och det gör han med stor precision
vi en kärra med varorna lastar
sedan lasset vi drar till station.

Varje gång morfar skall promenera
fick jag följa och hålla hans hand
vart vi gick måste jag orientera
kanske missar vi målet ibland.
När vi vittjade ryssjor och mjärdar
skötte morfar för jämnan vår rodd
så i vikar, bland vass och på fjärdar
var jag styrman och ganska betrodd.

När jag lärt mig att läsa så fick jag
läsa tidningar, brev och sånt där
vid den tiden i småskolan gick jag
men av högläsning mera jag lär.
Man kan säga att blindhund jag varit
det rätt  viktigt och uppskattat var
enbart gott utav detta jag farit
ljusa minnen från tiden jag har.



Labradorer, retrievers och andra
för dem känner jag djup sympati
när jag ser dem på gatorna vandra
barndomsminnena rusar förbi.


Underlag: Eget

VÄRLDSCIRKUSDAGEN

Världscirkusdagen firas varje år den tredje lördagen i april. I år inföll den dagen den
21 april. och det inbjöds till festligheter. Dagen firades i Sveriges enda cirkusmuséum,
som ligger i Ingelsträde, en by strax utanför Höganäs och gränsande till Sherwood-
skogens skånska viste.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Initiativtagare till firandet var Max Carling som bor i Ingelsträde. Tillsammans med Acka
Juntonen leder han verksamheten och driften vid muséet. Det är inrymt i gamla byskolan
från 1906 och ligger mitt inne i byn. Sedan 2007

visas här samlingar av rekvisita och kläder som
har tillhört svenska och internationella artister
som jonglörer, trollkarlar, lindansare, clowner,
akrobater och andra kända storheter inom den
här världen. Här finns också mängder av foto-
grafier och affischer från fantastiska och våg-
halsiga cirkusartister.

Vi var ett par från Sherwoodskogen som åkte
dit och deltog  i firandet. Det visade sig bli en
tre timmar lång festföreställning, ingen gala
direkt utan en fest med vardagskläderna på.

Det hela inleddes med att Toni Rhodin, son till
Teddy Rhodin och sonson till BrazilJack berättade
om sitt händelserika liv. Hans far Teddy hade varit
premärdansör vid operan men hade sedan fått
överta cirkus BrazilJack från sin far och därmed
lämnat dansandet.  Hans insatser som cirkusdirektör
är allmänt omtalade av yngre generationer. Hans
cirkusar hade stil, sade man. Han förbjöd använd-
ning av vilda djur, apor och elefanter på sina före-
ställningar och förbjöd också all lyteskomik bland
artister, världens minsta dvärg, håriga damen osv.

Toni hade under åren 1982-1991 varit clown på cirkus
BrazilJack och även samarbetat med Eva Rydberg på
Fredriksdalsteatern i Helsingborg i " Soldat Bom".

Därefter vidtog artistuppträdanden i långa rader,
trollkarlar, jonglörer, balanskonstnärer och sång- och
dansnummer. Medlemmar av familjen Carling var i
elden. Den enda som saknades var Gunhild själv.
Hon hade kvällen innan kommit hem från en turné
i Argentina och behövde förmodligen sova ut.
Mamma Carling, Aina, var med som vanligt och
spelade banjo. Det har hon gjort nu i drygt 30 år!
Alla artistuppträdanden skedde till svängig musik
av yngre familjemedlemmar. Det var swing och
jazz så det stod härliga till.

Den grandiosa showen ägde rum  i en av skolsalarna.
Där var packat av folk, åhörare, artister och musiker.
En fantastisk upplevelse helt enkelt, även om ljud-
volymen ibland nådde kritiska värden.

Nästa tillfälle att lyssna på familjen Carling blir vid
swing- och jazzfestivalen i Stockamölla 25-26 maj.

Underlag: Inhämtat på plats

HÖGHASTIGHETSTÅG

Socialdemokraterna och miljöpartisterna lär skall ha enats om ett förslag med hög-
hastighetståg. Det handlar om en satsning på 200 miljarder kronor. Premiärturen
skall ske senast år 2045.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Trafikverket är mycket kritiska till projektet, det bli otroligt olönsamt. Det långväga resandet
är litet och berör främst storstadsregionerna, säger Maria Börjesson, professor vid Statens
väg- och transportforskningsinstitut. Om vi lägger dessa miljarder på snabbtåg, säger hon
vidare, blir inte så mycket över att satsa på  elbilar, elvägar och annat landsvägsburet.

Nu återstår att se om regeringen på känt Trump-
maner bortser från vad experterna säger och
startar projektet ändå. Centerpartiets medverkan
erfordras för att förslaget skall antas av riksdagen.

Trafikverket har i rapport 2017:133 beräknat res-
tider Stockholm - Göteborg och Stockholm - Malmö
vid olika tåghastigheter.

       Sthlm - Gbg                        Sthlm - Malmö

Restid i dag(t)  3,09                     4,14 (med byten)
Vid 250 km/t    2.18                     2,52 (utan byten)
Vid 320 km/t    2,00                     2.28    - " -
Antalet stopp kan variera under dagen från 3 till 7,

Skillnaden emellan dagens restider och förväntade med
höghastighetstågen är inte särskilt imponerande och
rimmar illa med den enorma investeringskostnad
som krävs för denna något kortare restid.

I Sherwoodskogen har vi en klar uppfattning i den här
frågan. Nya snabbtåg i 300 km/t-klassen behöver vi
definitivt inte. Vi har redan X2000 som är kapabelt att
hålla 200 km/t. Vad Sveriges järnvägssystem behöver
är inte snabbare tåg utan säkrare järnvägslinjer, som
möjliggör hög trafik. Högre säkerhetskrav måste ställas,
som minskar olycksrisken och ökar tillförlitligheten
med färre inställda tåg och ökad punktlighet som mål.
Åtskilliga miljarder behövs säkerligen för detta ändamål.

Underlag. Amanda Möller Berg i Expressen
                 Trafikverkets bulletiner
                 Wikipedia
                 Sherwoodskogens tågtrafikanter