Den lilla ön Corregidor vid infarten till Manila-bukten kom att spela en avgörande roll
under kriget mot Japan i Stilla havet 1941-1946. Ön hade samma betydelse som Gibraltar
hade i Medelhavet, den behärskade infarten till Manila-bukten och de strategiskt viktiga
hamnarna där. Den filippinska regeringen flydde till ön när Japan anföll landet i december 1941. Generalen MacArthur hade sitt högkvarter på ön till mars 1942 då det flyttades till Australien.
Ön intogs av japanerna 6 maj 1942, men återtogs av USA i mars 1945.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sherwoodskogens vittbereste medarbetare i Dalby känner till det här området runt Manila-bukten,
han har arbetat där. Han har skrivit ner några intresseväckande tankar och minnen från tiden
i Sydostasien. Hans berättelse kommer här.
The brave little island
Som ung ingenjör arbetade jag på 60-talet som projektledare för ett större svenskt byggbolag på
Filippinerna . Ett av projekten låg på halvön Bataan
tvärs över Manila-bukten. Att ta sig dit ett par gånger
i veckan var både långt och besvärligt och inte så
ofarligt heller med tanke på gerillas och andra banditer.
Särskilt olustigt var det att sitta ensam i bilen när det
var dags för lönetransporter. En mycket god filippinsk
vän till mig ägde en Piper Comanche och en gammal
Stinson L5 från andra världskriget. Han lät mig disponera
denna gamla trotjänare (till höger) och eftersom vår be-
ställare hade färdigställt en kort bana på arbetsplatsen så
tog jag tillfället i akt att flyga till arbetsplatsen i stället för att åka bil i flera svettdrypande timmar.
Jag flög då över en grupp öar som ligger mitt i öppningen till Manila bay. Den större av dem heter
Corrigedor och jag tog ofta ett par extra vändor runt denna lilla ö och förundrade mig över vad jag
jag fått mig berättat från de av mina filippinska vänner
som var med under den tiden när denna lilla ö och
dess tappra försvarare under mer än 5 månader
under otroliga umbäranden genomlevde japanska
bombattacker natt och dag. När Bataan föll i april
1942 var Corrigedor, tillsammans med de små
närliggande öarna Caballo, Fort Drum och Carabao
Island, det enda hindret för japanerna att sjövägen ta
sig till hamnen i Manila.
Corrigedor var en veritabel fästning fylld av tungt
kustartilleri. Inne i berget fanns ett rikt förgrenat
nät av förrådstunnlar, logement och till och med ett
sjukhus med 1000 vårdplatser. Här hade generalen
MacArthur sitt högkvarter innan det flyttades till
Australien. Tunnelnätet till höger.
När Bataan föll koncentrerade japanerna sina krafter
på att slå ut Corrigedor. Under mer än 600 flygattacker
fälldes mer än 1700 ton bomber över ön och tungt
fartygsartilleri bombaderade ön dag och natt med 16000
bomber. Men försvararna på ön höll ut under stora um-
bäranden. Man led brist på det mesta. Vattentilldelningen
var en kvarts liter per dag, till mat fick man bland annat
ta hästar som dött under bombardemangen.
Men till slut, den 6 maj 1942, efter mer än 5 månaders
hjältemodigt motstånd, såg befälhavaren general
Wainright ingen annan möjlighet än att ge upp. Man
hade då förorsakat japanerna svåra förluster och hejdat
dem från att breda ut sig mot övriga delar av Stilla havet,
men framför allt hade det sega förvaret gett Amerika
tid att förstärka krigsmakten efter förlusterna vid Pearl
Habour. Deras insats var krigsavgörande.
De överlevande, ca 10 000 amerikanska och filippinska
soldater, gick plågsamma öden till mötes. De transportera-
des under förödmjukande former till olika fångläger på
Filippinerna och annorstädes. Många skickades som slav-
arbetare under bestialiska former till Japan och andra platser.
Vem minns inte filmen "Bron över floden Kwai"?
Ofta när jag flög över ön tänkte jag på dessas öde och på
det namn min gode vän alltid använde på ön:
"Corrigedor, the brave little island".
Monumentet ovan till höger vill hedra dem som stannade
kvar och slogs in i det sista. Nederst till höger MacArthur,
uttalar de bevingade orden "I shall return".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar