Nu är han här igen med några alster. Håll till godo.
KLOCKAN
Timmarna vandrar i ring, i ring
Sin cirkel visarna sluter.
De delar upp ändlösa ingentingi synliga små minuter.
Vinter, sommar, mörker. ljus
på väg mot oändligheten.
Runt genom kosmos kuggar vårt hus
i periferin på planeten.
Världarna dansar i lufttomt rum,
av inga gränser beskuret.
Sömnlös, tanklös, trött och dum
ställer jag väckaruret.
GRYNINGSTIMMEN
Morgonen bräckte i fönstrets ram.Sju var klockan slagen.
Raskt till min brevlåda kom en dam
med tidningsbunten för dagen.
Mord och skörlevnad, bränder och brott
bar hon i gryningen hem.
Själv har jag sovit ovanligt gott
och inte känt röken av dem.
DEN UNDERBARA STEGEN
Låt oss i sexton rader
sjunga en enkel sång
om statens lönegrader
och sköna befordringsgång.
Vi som med bilder och dikterplitar på tomma blad
har inga befordringsutsikter
och ingen lönegrad.
Med aktning och blottade ännen
betraktar och skärskådar vi
den stege som statstjänstemännen
allvarsamt klättrar i.
Fulländad som kosmos är den
och en bild av himmelrik,
och till dyrare brännvin bär den
med obeveklig logik.
Ur Alf Henriksons Medan göken tiger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar