BLINDHUNDEN

Ibland på kvällarna inne i Sherwoodskogen brukar vi sitta och berätta för varandra
hur vi hade det som barn. Ibland har vi barn och barnbarn här på besök. Dom tycker
det är så trevligt att höra hur vi äldre hade det som barn. Detta är en av flera berättelser  
från en av dessa kvällar ute i Sherwoodskogen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Från jag föddes tills åtta jag fyllde
hos min mormor och morfar jag bor
denna tiden min barndom förgyllde
inte saknar jag mycket min mor.
I en gård vid sjön Björken vi bodde
där fanns grisar och hästar och får
ut på sjön efter fisken vi rodde
efter mjölken till granngår´n vi går.

Några meter från stranden låg huset
uti kökssoffan låg jag nog mest
och i den ifrån vågor hörs bruset
när som vinden låg på ifrån väst.
Och en lada med hö och med gångar
satte fart på ett barns fantasi
och på järnvägen godstågen ångar
jämt de visslar när de drar förbi.

En idyll är väl det jag beskriver
men en svårighet hade dock vi
för min morfar var blind så han driver
som försörjning ett borstbinderi.
Han gör viskor och borstar och kvastar
och det gör han med stor precision
vi en kärra med varorna lastar
sedan lasset vi drar till station.

Varje gång morfar skall promenera
fick jag följa och hålla hans hand
vart vi gick måste jag orientera
kanske missar vi målet ibland.
När vi vittjade ryssjor och mjärdar
skötte morfar för jämnan vår rodd
så i vikar, bland vass och på fjärdar
var jag styrman och ganska betrodd.

När jag lärt mig att läsa så fick jag
läsa tidningar, brev och sånt där
vid den tiden i småskolan gick jag
men av högläsning mera jag lär.
Man kan säga att blindhund jag varit
det rätt  viktigt och uppskattat var
enbart gott utav detta jag farit
ljusa minnen från tiden jag har.



Labradorer, retrievers och andra
för dem känner jag djup sympati
när jag ser dem på gatorna vandra
barndomsminnena rusar förbi.


Underlag: Eget