SNAPPHANAR

Statyn föreställer snapphanen Lille Mads och står i hembygdsparken i Hässleholm. Den är
gjord av bildhuggaren Axel Ebbe.

Snapphanar var det skällsord som den svenska staten på 1600-talet använde om stråt-
rövare, bönder och styrkor som stödde eller deltog på den danska sidan i de dansk-
svenska krigen under perioden, inte minst under Skånska kriget 1675-1679.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vilka var snapphanarna?
De som den svenska krigsledningen under skånska kriget kallade snapphanar utgjordes av
olika kategorier. En kategori var reguljära specialförband bakom de svenska linjerna. Deras
uppgift var att inhämta underrättelser om svenska
truppförflyttningar , få ut personer därifrån och att
förhindra svensk skatteindrivning i Skåne.
Dessa förband samarbetade som regel med den
danske kungens friskyttekår som i svenska ögon
utgjorde ytterligare en kategori snapphanar. Fri-
skyttekompanierna utgjordes till största delen av
skåningar men också av danskar och en del tyskar,
polacker och till och med en del svenskar. Dessa
förband var ridande och bestod av 100-200 fri-
skyttar som opererade över stora områden. De
angrep främst svenska försörjningslinjer.
En tredje kategori var helt vanliga bondeuppbåd,
där den lokala befolkningen tog till vapen mot
annalkande svenska styrkor. En annan grupp var
de danska fogdar som övervakade dansk skatte-
indrivning. En sista kategori var de stråtrövare
som strök omkring i skogstrakterna och inte
hade någonting med krigen att göra. Deras plund-
ringar riktade sig främst mot civilbefolkningen.

Vad kom ordet snapphane ifrån?
Det finns olika teorier om detta . Den vanligaste och
även den troligaste är att ordet kommer från tyskans
Snaphane som betyder just beriden stråtrövare.
Enligt en svensk forskare, Sten Skansjö, användes
ordet snapphane redan på Gustav Vasas tid som ett
skällsord med betydelsen "stråtrövare".

Bestraffning av snapphanar
De metoder som användes har beskrivits av bland
andra Herman Lindqvist. Enligt denne förekom tortyr
med vad han kallar "raffinerade metoder". Om en
snapphane greps levande i en by torterades han först
varpå han avlivades med någon av följande raffinerade
metoder: antingen spikades han levande upp på kyrko-
dörren eller också kunde han spetsas levande på en
glödande  järnstång. Där fick han hänga "allom till
skräck och varnagel". Om snapphanarna infångades av
svenskarna gick de sålunda ett grymt öde till mötes.

Det förekom att hela socknar ödelades som straff
för snapphanarnas framfart. Detta hände till exempel
i Örkeneds socken där allt "manskön mellan 15 och 60 år"
dödades och alla hus och lador brändes ner. En minnes-
staty av en snapphane finns uppsatt i Lönsboda i Göinge
till åminnelse av detta. Statyn är gjord av bildhuggaren
Anders Jönsson (till höger).

Underlag: Wikipedia