ETT SPLITTRAT SVERIGE

                                       Så är det då äntligen klart, vi har fått en regering.

Den fick en klar majoritet vid omröstningen i riksdagen. Den är alltså tillkommen
i laga ordning, men frågetecknen är många.
Den är en röd, grön, blå blandning med vissa oklara inslag av brunt. Åt vilket håll
kan en sådan regering vara på väg, vilken politik tänker den föra, frågar man sig?

Den enighet man visat så här långt handlar om
inställningen till SD, som man vill undanhålla
allt inflytande. De blå inslagen C och L vill dess-
utom helt utesluta V från all påverkan i politiken.
Detta var egentligen allt man var överens om, 
inte mycket att lägga till grund för en regerings-
bildning.
C och L´s medverkan i denna regering har ju inne-
burit att de brutit allt samarbete inom den tidigare
så omhuldade Alliansen, som nu är helt utraderad.
C och L har under hela den här utdragna processen hävdat att de bryter med alliansen
enbart av solidaritet gentemot Sverige. Det finns andra som menar att denna lösning är 
som hand i  handske, i varje fall för Jan Björklunds del. Hans dagar som partiledare anser
många vara räknade och att han därför gärna skulle vilja avsluta sin politiska karriär som
välbetalt statsråd i 4 år med efterföljande statsrådspension.

För att ingå i regeringen hade C och L krävt att Löfven skulle acceptera ett antal blå
hjärtefrågor, oklart vilka. Detta gjorde Löfven, den så kallade fyrpartiöverenskommelsen
där Mp var fjärde parten. Efter denna har Löfven
haft samtal med V om deras inflytande framöver.
Enligt Sjöstedts version är V garanterat samma in-
flytande som de alltid haft även om de inte ingått i
någon regering och han menar att fyrpartiöverens-
kommelsen kan kastas i papperskorgen. C och L
blir naturligtvis ursinniga och anser sig lurade av
Löfven. Han hävdar emellertid att överenskommelsen
ligger fast.
Som grädde på moset menar Sjöstedt att V nu är ett 
vågmästarparti. Om regeringen tar upp frågor mot V vilja, t ex frågan om marknads-
hyror och förändringar i LAS, kommer V att fälla regeringen. För att detta skall bli 
möjligt i praktiken krävs emellertid stöd från de tidigare allianspartierna, något som 
tydligen V kallt räknar med.

Att alla partier accepterar denna märkliga regeringsbildning sammanhänger naturligt-
vis med att de flesta varit rädda för ett extraval, som sannolikt utmynnat i katastrofsiffror
för L och Mp, dåliga för V och kanske ganska oförändrade för S och M men som med
stor sannolikhet hade resulterat i en stor framgång för SD, som redan dagen före om-
röstningen, enligt Novus väljarundersökning, hade passerat M och var nu Sveriges näst
största parti.

Ett råd till alla äldre människor, se till att hålla er friska och krya, så får ni se hur det
går. Det här ser ut att bli riktigt spännande.

Det är svårt att sia, särskilt om framtiden.

Underlag: Sherwoodskogens tankesmedja