KRIS I KLIMATFRÅGAN

I en ny rapport från FN:s klimatpanel varnas för mycket allvarliga konsekvenser för
mänskligheten om uppvärmningen blir två grader i stället för 1,5.
"För att vi skall ha en chans att stabilisera uppvärmningen vid 1,5 grader är vi i ett
läge där vi har mindre än 10 år kvar om vi fortsätter som idag", säger Johan Rockström,
professor i miljökunskap vid Stockholms Universitet
I Parisavtalet har de flesta av jordens länder förbundit sig att hålla den globala uppvärmningen under 1,5 grader.  Redan nu är uppvärmningen uppe i en grad.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I en ny rapport från FN:s klimatpanel IPCC varnas nu för kraftigt ökade klimatföränd-
ringar om den globala uppvärmningen blir två grader i  stället för 1,5. Rapporten visar
att extrema väderhändelser som torka, tropiska stormar och översvämningar riskerar
att bli betydligt allvarligare om vi överskrider  1,5-gradersgränsen. Jordens korallrev
kommer att försvinna till 99 %.
Rapporten pekar också på att den halva graden kan bli avgörande för vår planets framtid.
Isarna på Grönland och i Antarktis destabiliseras allvarligt någonstans i spannet mellan
1,5 och 2 graders uppvärmning. Detta kan medföra flera meters höjning av havsnivån.
" Vi får fler och fler vetenskapliga belägg för att
extrema väderhändelser som torka, sjukdomar och
påskyndad havsissmältning sker vid lägre temperatur 
än vi tidigare trott", säger Johan Rockström.

NATUREN TIPPAR ÖVER

För närvarande är den globala uppvärmningstakten,
orsakad av människan, 0,2 grader per 10 år. Med den takten passerar vi 1,5-graders-
gränsen redan 2040.
Tidigare har man trott att 2-gradersgränsen var en hanterlig nivå. Nu förstår vi att
2 grader är mycket farligt, som vi måste ta på största allvar. Vid två graders temperatur-
höjning kan vi obönhörligen bli knuffade till nivåer långt över 2 grader. Naturen kan
då tippa över och bli självuppvärmande. I det läget finns det risk för att ett antal domino-
brickor börjar falla, som i sig förstärker den globala uppvärmningen.
Resultatet kan bli smältande permafrost och stora utsläpp  av metangaser från havs-
botten, regnskogsdöd i Amazonas och förlust av havsis i Arktis.

RAPPORTEN UPPMANAR I STARKA ORDALAG TILL OMEDELBART AGERANDE
FRÅN DE STYRANDE I VÄRLDENS LÄNDER - KOLDIOXIDUTSLÄPPEN MÅSTE
NER MED 45% FRÅN 2010-ÅRS NIVÅ TILL 2030.

"Att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader är möjligt inom fysikens lagar. men det kräver
förändringar som saknar motstycke", säger Jim Skea, ordförande för gruppen av forskare.

EN TICKANDE BOMB"

"Något håller på att  hända under havsbotten
i Arktis. Permafrosten tinar. Utsläppen av metangas
innebär att klimatförändringarna förvärras. Och
det går med rasande fart", säger Örjan Gustafsson,
professor i biokemi vid Stockholms Universitet.
En oroande rapport har kommit från Östsibiriska
havet. Forskarna har funnit att permafrosten på
havsbotten har börjat ge vika. Det arktiska havet
norr om Sibirien har frigjort 17 miljoner ton
metangas från sediment på havsbotten upp i atmos-
fären. Med andra ord läcker det mera metangas
från havet norr Sibirien än det totala tillflödet från
resten av världshaven. Andelen blir 27 gånger så stor som för koldioxiden.
Det inkapslade metanet  norr Sibirien är en tickande bomb. Metanet är en 20 gånger
mer potent växthusgas än koldioxiden. Trots att den bryts ner snabbare i atmosfären
blir dess andel i atmosfären på 100 år 24 gånger större än koldioxiden.

MARDRÖMSSCENARIOT

Metanet tros ha spelat en huvudroll i det värsta massutrotandet någonsin. Det inträffade
för 250 miljoner år sedan och kallas "Alla katastrofers moder". Det hände under den
geologiska period som kallas Perm. En skenande växthuseffekt utlöste ett förlopp där
de tropiska regnskogarna torkade, isarna drog sig tillbaka och väldiga skogsbränder
utbröt. Det finns forskare som menar att stora, lättantändliga bubblor av metan
vällde fram ur haven och kan ha utrotat majoriteten av landdjur vid permatidens
slut.

Vi behöver inte bara räkna på hur mycket människan släpper ut i atmosfären utan
också hur mycket jorden i sig släpper ut.

Underlag: Diverse skrifter i frågan, särskilt tack till Aftonbladets debattredaktion