GRANARNA

Denna dikt skrev Alf Henrikson 1 april 1943 mitt under brinnande krig. Ryssarna
hade vid den här tiden besegrat tyskarna vid Stalingrad och den sovjetiska krigs-
maskinen rullade nu mot sydväst med kurs mot Berlin.
Vi svenskar har känt det ryska hotet från nordost i långliga tider. Sedan Karl XII
misslyckades vid Poltava har ryssarna ideligen flyttat fram sina positioner mot
väster. Under många år under 1700-talet for de med galärskepp längs svenska
kusten och skövlade och brände där de kom åt.
1809 tog de Finland från oss. 1939 anföll de Finland men lyckades inte besegra 
de sega finnarna.
Efter världskriget var hela Östeuropa i Sovjets händer, men efter Sovjets kollaps
har dessa länder frigjort sig.
Men det ryska hotet på våra breddgrader finns kvar. Tsarerna är borta, Stalin
likaså. Men nu är det Putin som styr.

                                  GRANARNA

Från nordost kommer vintern och vildmarksskriet.
Från nordost kommer kölden och barbariet.
Från nordost kommer ulvens och snöstormens tjut.
Från nordost vandrar granskogen söderut.
Den kommer och kväver konvaljer och björkar.
Alla ekbackar kommer den hit och förmörkar.
Alla häggar och gullvivor har den ihjäl.
Svart faller dess skugga i människans själ.
Från sydväst kommer svalan och försommarskuren.
Från sydväst kommer värmen och all kulturen.
Från sydväst har vårt folk sina boplatser nått.
Från sydväst kommer allt som är vackert och gott.
Mot allt detta till strid ser du granarna vandra.
Deras hord är på marsch att ta livet av andra.
Där den står finns ej rosor och lärkor och bin.
Där finns barrhögar bara och frän terpentin.
Den går fram över doftande dungar och lunder.
I dess struptag går lindar och körsbärsträd under.
Alla ljuvliga gräs dukar under däri.
Från nordost är den kommen med mörkt barbari.


Underlag: Alf Henriksons "Vers, Glam, Varvet kring solen".