MOUNT KENYA

Låt oss glömma det farsartade skådespelet om regeringsbildningen som pågått i drygt 
fyra månader här hemma  och i stället låta våra tankar svepa ut över världen. Den här 
gången hamnar vi i Kenya och i nationalparken Mount Kenya norr om huvudstaden 
Nairobi.
En av de boende i Sherwoodskogen har i yngre dagar besökt den här nationalparken.
Han deltog i en resa med de rosa bussarna. Han hade mycket att berätta om Kenya
och om nationalparken.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Mount Kenyas nationalpark öppnades för besökare 1949 och hamnade på Unescos världs-
arvslista 1997. Detta är ett av de mest spektakulära landskapen i hela östra Afrika.

Det finns tolv glaciärer i bergen, alla minskar snabbt i omfång. Fyra höga bergstoppar
omger en u-formad dal som bildats av glaciärerna. Dalen är bräddfylld av vilda blommor.
Med sitt vilda krön och sina skogsklädda sluttningar är Mount Kenya helt enkelt för 
vackert för att undanhållas naturälskare.
I parken hittar man sjöar, tjärnar, glaciärer, bergstoppar och naturliga källor. På lägre
höjd växer skog som ger plats åt bergsskogar med cederträd och ännu högre upp tar 
bambuskogen över. Ännu högre upp finns skog med små träd och mossor som trivs på 
hög höjd - till slut tar buskvegetation och öppna hedar över.
Man kan möta elefanter ända upp till 4000 meters höjd. Andra djur som finns här är
bushbuck (en antilopart),  svarta och vita colobusapor och sykesapor. Längre ner i dal-
gångarna hittar man svart noshörning, leopard, hyena, ginstkatter, babianer, vattenbufflar,
duiker, buksvin och jätteskogssvin.
Här finns också andra utrotningshotade arter som bongos (en skygg antilop), flera slags
antiloper och ödelarter.

Mount Kenya är också känt under namnet Kirinyaga, "det skinande berget". 
Enligt urbefolkningen har Ngais, den högsta varelsen, sin boning uppe i bergen.

Stora djur på hög höjd ser man säkrast under torrperioderna januari - mars och juli -
-oktober. Fåglar som lever på hög höjd tar sig ner i dalgångarna under regnperioderna.


Underlag: Reselitteratur och  jag-var-där personen boende i Sherwoodskogen