Under onsdagen 15 januari kacklades det livligare än vanligt i ankdammen/riksdagen,
man försökte komma överens i regeringsfrågan.
Tidigare har Centern och Liberalerna deklarerat att de är villiga att sitta med i en
regering med Löfven som statsminister under förutsättning att Vänsterpartiet hålls utan-
för regeringsarbetet och att Löfven godtar kravlistor från C och L i specifika politiska
sakfrågor, krav som uppenbarligen Löfven godtagit men inte visat för vänsterpartiet.
Det mesta syntes sålunda vara klart i regeringsfrågan, vad som återstod på onsdags-
morgonen var att höra på vänsterpartiets ställningstagande.
Inom V har man tydligen under veckan retat upp sig ordentligt över dessa kravlistor
som man inte sett men bara hört talas om. Särskilt uppretade hade man blivit över det
som sagts, att "Vänsterpartiet skulle hållas utanför regeringsarbetet."
Förre V-ledaren Lars Ohli menade att V degraderats till att bli en "dörrmatta".
När så Sjöstedt framträder för att ge V syn på regeringsfrågan berättar han om de
överenskommelser han säger sig ha gjort med Löfven och att han lovats samma inflytande
i regeringsarbetet som V har haft tidigare. Han menar att de överenskommelser som
gjorts med C och L är värdelösa och kan kastas i papperskorgen. Han hotade dessutom
med att fälla regeringen Löfven om frågorna om marknadshyror och LAS kommer att
tas upp till behandling av den nya regeringen.
Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson reagerade våldsamt på Sjöstedts framträdande.
Är det som han påstår har tydligen C och L blivit lurade av Löfven att ingå i den nya
regeringen, menar de. Är det så skall de naturligtvis inte acceptera att ingå i den.
Löfven inträder då på arenan och konstaterar att Sjöstedt uppenbarligen ägnat
sig åt önsketänkande, och att överenskommelsen med C och L ligger fast.
Tjattrandet minskade sålunda i intensitet efter hand som dagen skred. Ingen tycktes
känna sig oroad eller skrämd av Sjöstedts utspel.
Talmannen avslutade det hela med att meddela att slutlig omröstning sker i Riksdagen
på fredag.
Fyra månader har gått sedan valet i september i fjol. Många frågar sig naturligtvis
om det skall behöva ta så här lång tid. En svensk regeringsbildning har aldrig tidigare
varit så här utdragen.
Underlag: Massmedia och veckotidningen Kalle Anka
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar