MORALISK UPPRUSTNING

I TV-programmet Landet runt 13 dec visades som avslutning en Lucia i vit dräkt och krona som dansade och spelade pajas till tonerna av en tillrättalagd och poppig version av luciasången. Jag tyckte inslaget var mycket smaklöst och passade mycket illa efter det vackra luciaprogrammet från Jukkasjärvi tidigare på morgonen. Kanske var inslaget ett tidstypiskt inslag från statstelevisionen i en tid av moralisk fördumning som vårt land dessvärre befinner sig i. Gamla fina högtider är ingenting att vörda och slå vakt om. Gyckel och smaklöshet är tidens lösen. Gamla traditioner kan bespottas. Det här är en tendens som man också ser i ungdomarnas sätt att vara nuförtiden. Se hur många ungdomar behandlar äldre människor, far- och morföräldrar, lärare och äldre generellt.

   
Har någon i dessa dagar sett en ungdom resa sig i en fullsatt buss eller spårvagn och erbjuda sin plats åt en äldre?  Inte ens åt en gravid kvinna reser man sig. Detta handlar om moral. Alla begriper säkert att man inte skall handla på ett sätt som skadar eller sårar medmänniskor och ändå gör man det. Mottot tycks vara: "Tänk på dig själv och skit i andra". Se till exempel på idrotten. Jag tror inte att svenska idrottsmän dopar sig eller fuskar sig till framgångar. Men konkurrensen har blivit hård och ibland oförsonlig. Glädjen och de oförargliga skratten lyser med sin frånvaro. Skulden till den här utvecklingen kan ofta läggas på sportjournalisterna som har en förmåga att skuldbelägga idrottsutövare och ledare som odugligförklaras och svartmålas ganska godtyckligt ibland.

 Men hur står det till med oss andra? Vilka är våra ledstjärnor? Det är ofta och grundligt belagt att   många föräldrar tidigt tappar greppet om sina barn, de lämnas vind för våg. I många fall hamnar de i gäng där hänsynen till medmänniskor är obefintlig och där empati är ett okänt begrepp. Det kan börja med bilbränder, rån av försvarslösa och så småningom skolbränder och ännu värre brottslighet. Våra myndigheter hävdar envist att det handlar om bristande  integrering, trångboddhet och arbetslöshet. Men även i välordnade kommuner finns gängproblemen kvar. Dessvärre krävs hårdare tag mot den här utvecklingen men också en tidigt insatt långsiktig moralisk vägledning riktad mot det uppväxande släktet.

Numera tycks de yngre inte veta vad som är rätt  eller fel i samvaron människor emellan. Och det är föräldrarnas, skolans och alla vuxnas fel. Ungdomen har inte fått det stöd och den ledning de skulle ha behövt. Vissa politiska partier har tidigare under åren som gått haft som mål att bibringa människor, unga som äldre, moraliska riktlinjer som stöd i livet. I dagsläget tycks ingen vara särskilt intresserad av att varken ge eller ta emot några sådana riktlinjer. Hoppet är att de moraliska frågorna kommer mer i blickpunkten nu under dessa coronatider. Numera får folk regler att följa och de flesta försöker nog följa dem. Några korta regler för normalt mänskligt umgänge skulle faktiskt också behövas, inte minst för umgänget mellan äldre och yngre, mellan elever och lärare, mellan pojkar och flickor och inte minst mellan ungdomarna själva, och det skall gälla både i ord och handling. Man säger inte "Flytta på dej gubbjävel" till en äldre som kanske har svårt med att 

röra sig. Man använder inte svordomar och könsord i samvaron ungdomar emellan, man skall aldrig håna eller reta någon som är handikappad eller är skyddslös. Man måste lära sig att medkänsla, empati, inte är ett tecken på svaghet eller blödighet utan snarare ett tecken på styrka, själslig och moralisk.

Måtte vi lära oss något av pandemin som rasar, nämligen kravet på hänsynstagande till andra människor.  

Källor:  Från Sherwoodskogen