måndag 12 april 2021

OM MAGISKA KULOR



 DN:s söndagskrönikör 11/4 Björn Wiman var i London nyligen och blev vittne till en märklig tilldragelse i centrala London. Så här berättar han.

Först ser dom ut som helt vanliga människor, utplacerade på ett hustak i centrala London. Sedan börjar dom sjunga. Av de digitala musikaliska mirakel som jag har upplevt de senaste åren är detta kanske det största. Taket som människorna står på tillhör operahuset Covent Garden och själva är de medlemmar i operans kör. Nu sjunger de slutet av Mozarts "Trollflöjten" så att både den grå himlen som själen öppnar sig i ren tacksamhet över att få leva. Detta universella musikkonstverk gestaltar som inget annat människans förmåga att ta sig igenom mörker och missmod och överleva.
Kanske hör sången på taket rentav samman med verkligheten på gatan nedanför, där den nyvaccinerade premiärministern Boris Johnson i dagarna väntas sänka en första, efterlängtad pint på puben.

                                                         Paul Ehrlich

När den tyske läkaren och sedermera Nobelpristagaren runt år 1900 myntade begreppet "Zauberkugel" - "magisk kula" - hämtade han ordet från en annan opera, Carl Maria von Webers "Friskytten", där den "magiska kulan" alltid träffade sitt mål. På liknande sätt föreställde sig Ehrlich att man borde kunna slå ut de sjukdomsalstrande mikroberna utan att i övrigt skada patientens kropp. Hans teorier ledde fram till utvecklingen av Salvarsan, det första verksamma läkemedlet mot den fruktade könssjukdomen syfilis
1909.
Nu ställer sig många frågan om dagens vaccin verkligen är den "magiska kula" som kommer att eliminera hotet från covid-19. Kommer vaccinet att träffa viruset så att allt som genom ett trollslag kan återgå till det normala?


Om man ser tillbaka på de förhoppningar som genom historien knutits till "magiska kulor" finns det skäl att misströsta. Medicinhistoriens enda verkliga exempel på en smittsam sjukdom som helt har utraderats är smittkoppor även om kampen mot polio  sedan 1950-talet har varit framgångsrik och lett till att den endast finns kvar på ett fåtal platser på jorden.
Exempel på att de högt ställda förväntningarna på "magiska kulor" inte har förverkligats är desto fler. I fallet med malaria har man trott på allt från bekämpningsmedlet DDT till kinin och klorokin ensamma ska kunna befria mänskligheten från en sjukdom som i dag smittar över 200 miljoner människor varje år. Efter andra världskriget såg det ut som tuberkulos helt kunde utrotas med streptomycin, men tbc tar fortfarande 1,5 miljoner människoliv årligen, senast befaras den ryske regimkritikern Aleksej Navalnyj ha smittats av tbc i sitt fängelse i Sibirien.
I boken "No magic bullets" varnar medicinhistorikern Allan M Brandt för den euforiska övertro som ofta fästs vid nya vacciner eller mediciner. Han pekar på att många smittsamma sjukdomar är för komplexa i sin natur för att enkelt låta sig utrotas.

Inget vaccin i världen kan bekämpa den nationalism som nu är på väg att göra coronavaccineringen till en prestigeladdad tävling mellan enskilda länder. Inte heller biter det på ett ekonomiskt system som premierar patenträttigheter snarare än rationell global sjukdomsbekämpning. Professorn i immunologi Björn Olsen menar i Expressen att de rika länderna redan nu måste börja dela med sig av vaccin till fattigare länder: "Det går inte annars, för då kommer det en ny variant, och så börjar skiten om igen".
Då talar vi bara om den pågående pandemin - inte om nästa.

Forskarna är ense om att virus som smittar från djur till människor kommer att bli vanligare i takt med att skövlingen av orörd natur fortsätter. Nyligen gjorde SVT:s klimatkorrespondent Erika Bjerström ett  ögonöppnande reportage från Abidjan i Elfenbenskusten, där enorma kolonier av fladdermöss flyttat in till staden, eftersom 70 % av regnskogen hade avverkats.


Coronapandemin borde inte ha kommit som en överraskning för någon. När smittan till slut kom har den avslöjat det globaliserade samhällets svagheter samtidigt som den understryker behovet av genomgripande förändringar i vårt sätt att leva - inte bara för att ta oss igenom denna pandemi utan också för att förebygga och mildra konsekvenserna av nästa.
Någon "trollkula" kommer inte att rädda oss.
"Trollflöjten" däremot. Inte omöjligt.

Underlag: Björn Wiman, kulturchef DN


































Inga kommentarer:

Skicka en kommentar