I GÅR, 25 APRIL, DIREKTSÄNDE ARLA ÅRETS KOSLÄPP PÅ GRUND AV DEN
RÅDANDE PANDEMIN. PÅ DATASKÄRMEN KUNDE MAN SE SKUTTANDE KOR
MED SPRING I BENEN. MEN VARFÖR VAR DE SÅ GLADA?
Detta är en debattartikel. Underlaget har tillhandahållits av Malin Gustafsson, Djur-
rättsalliansen.
De flesta korna har inte varit ute sedan förra sommaren. Om man följer minimikraven
för betet, tillbringar en svensk mjölkko över 90 % av sitt liv inomhus. En del kor står upp-
bunda, vilket innebär att de inte ens kan vända sig om - bara ligga ner och stå upp på
samma ställe. Resten går att lösa på ett hårt ladugårdsgolv och de mjölkas av en robot.
Samtidigt som den svenska mjölkbranschen gör allt för att stärka bilden av glada kor på
gröna ängar - bland annat genom kosläpp och reklam - försöker företrädare för branschen
bli av med beteskravet för att behöva släppa ut korna över huvudtaget. Något de redan
delvis lyckats med.
Beteskravet har inte tagits bort men nya föreskrifter började gälla 2016 som gör det
enklare för mjölkbönderna att hålla korna inomhus. Det tidigare kravet på att kor
måste hållas utomhus under en sammanhängande period togs bort och så även kravet
på journalföring vilket innebär att det numera inte går att kontrollera när och hur
mycket korna fått gå ute. Bilden som branschen målar upp stämmer illa med verklig-
heten.
Oavsett om mjölkpaketet är märkt med "ekologisk" eller ej ser djurens liv ut så här:
Varje år insemineras kon för att sedan få en kalv som inom ett dygn tas ifrån henne
- så att människorna kan ta mjölken som egentligen är till för kalven. Om korna själva
finge bestämma skulle de själva ta hand om kalven runt tio månader.
Vad händer då med kalvarna efter separationen? Om kalven är en hona - kvigkalv -
föds hon upp för att själv insemineras och bli av med sin första kalv när hon är drygt
ett år gammal. Om det är en tjurkalv är han värdelös för mjölkindustrin och slaktas
inom 18 månader.
När mjölkkon är cirka fem år anses hon inte vara lönsam längre då hon inte produc-
erar lika mycket mjölk. Då skickas även hon till ett slakteri för att dödas.
I januari valde Uppdrag granskning på SVT att göra ett program om en mjölkgård i
Hälsingland. Tittarna blev upprörda över de magra och smutsiga djuren. Gården lyftes
fram som ett vanvårdsfall.
Men bara ett par månader senare kunde vi i Djurrättsalliansen visa att hälften av
de 27 mjölkbönder som i år skall få Lantbrukarnas riksförbunds guldmedalj - som
delas ut av kungen - har brutit mot djurskyddslagstiftningen.
Fem av gårdarna har aldrig haft någon djurskyddskontroll av länsstyrelsen. Det menar vi
visar att även de som anses vara de "bästa" mjölkgårdarna många gånger har svårt att
ens uppfylla de låga krav som finns kvar.
Ur djurens perspektiv är mjölkindustrin ingenting annat än hjärtskärande, fel och
oetisk. Vi människor har skapat ett system som utnyttjar och dödar tänkande och
kännande individer på löpande band. Tyvärr ses det här systemet som något alldeles
självklart i dag, men det vill vi ändra på - för djurens skull.
Varför utsätta andra för det här när vi inte måste dricka komjölk för att leva? Och med
vilken rätt behandlar vi andra så här? Så länge vi tar mjölken kommer korna, tjurarna
och kalvarna få betala priset. Vi har en möjlighet att gå från dagens förkastliga djursyn
till en etisk djursyn - det enda som hindrar oss är bara vi själva.
Så, fundera en gång till innan du väljer att titta på livesändningar av kosläpp.
Klicka i stället in dig på en matvarubutiks hemsida och beställ hem växtmjölk -
komjölk är för kalven.
Malin Gusafssons debattinlägg har tidigare varit publicerat i Aftonbladet.
En fråga till Malin Gustafsson: Hur mycket självbestämmande tycker du korna
skall ha? Skall vi ha några husdjur överhuvudtaget? Är det etiskt?
Red
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar