HADRIANUS MUR

Det största forntida monumentet i norra Europa är ett mästerverk inom romersk ingenjörs-
konst som löper från Wallsend på Storbritanniens ostkust till Bowness på västkusten. 
Denna mycket vidsträckta sevärdhet utgjorde under 300 år det romerska rikets norra 
gräns.

TIDSAXEL
55 och 54 f.Kr.   Julius Caaesar invaderar
                           Britannia
43 e.Kr.               Romerske kejsaren Claudius
                            lägger Britannia under sig
117-138               Hadrianus regeringstid
122-128               Muren byggs
142-154                 Antonius mur uppförs längre
                              norrut men överges snart
ca 410                   Romartiden slut i Britannia


En av landets nationella vandringsleder går nu
utmed den 135 km långa muren och leden är
nu en av Storbritanniens populäraste

Kejsar Hadrianus efterträdde Trajanus, men till
skillnad från denne hade han ingen önskan att utöka riket, bara att bevara freden. Fram
till Hadrianus regeringstid hade romarna strävat efter att härska över hela den kända
världen. Men nu ville kejsaren sätta gränser. Norra Britannia var en av oroshärdarna som 
han behövde ta itu med. År 122 e.Kr. begav han sig själv dit och det var troligtvis då man
började uppföra muren. Arbetsstyrkan utgjordes av tre legioner och muren färdigställdes
på cirka sex år.

Muren var på sina ställen 4,5 meter hög och tre
meter bred och omgavs på båda sidor av nog-
grant uthuggna stenar som var fästa med cem-
ent. Detta var rikets starkast befästa gräns. 
Diken och vallar längs muren gjorde den mycket 
svårforcerad för en angripare.

Säkerheten var enorm. De sexton utbyggda 
forten längs med muren rymde vardera ca 800 
soldater.
Mellan forten fanns vakttorn och mindre pas-
sageställen, placerade på en romersk mils 
avstånd  från varandra (ca 1500 meter).

Muren var inte bara till för att  hålla de bråkiga pikerna i norr borta från romersk mark.
I muren fanns också portar som fungerade som tullstationer. Människor som passerade
fick betala tullavgift och skatt. Men framför allt
 var detta en signal till lokalbefolkningen att det
var romarna som hade makten. Även ortsbor 
kunde få i uppgift att patrullera längs muren. 
Det ansågs vara en prestigefylld befattning, 
som kunde gå i arv från far till son. Soldaterna
handlade av de lokala affärsmännen och
blomstrande samhällen växte upp längs muren.

Efter romartiden övergavs muren och en hel del
stenar kom att användas som byggnadsmateriel,
exempelvis åt områdets stora kloster som 
Jarrow, Lindsfarne och Munkwearhouse. På vissa sträckor återstår i dag bara små upp-
höjningar bland lantligt belägna hus och vid vägar. Men där muren ännu majestätiskt 
böljar fram över kullarna i Northumberland är den en imponerande syn.

Apropå murar:
För många år sedan besökte några av oss i Sherwoodskogen Kina. Det var före far-
soternas tid. Vi reste runt i landet med en svensktalande kinesisk guide och tittade på 
sådant man borde se, i Peking, i Shanghai och på landsbygden, bl a terrakottaarmén. 
En av besöksdagarna skulle vi få se en del av kinesiska muren. Det visade sig då att 
kineser  inte kan uttala bokstaven "r" , utan det låter alltid som "l".
På morgonen när vi skulle åka till muren kommer guiden in i bussen, griper
mikrofonen till högtalaren och säger glatt: "Go mollon. I dag skall vi besöka mulen". 
Det blev dödstyst i bussen. Ska vi besöka mulen? Var ligger det någonstans? 
Guiden blev mycket förlägen,  han räknade väl med att vi skulle jubla när vi fick 
höra vart vi skulle åka.
Det krävdes en hel del förklaringar innan det förlösande storskrattet kom.



Underlag om Hadrianus mur från: "Klassiska sevärdheter" av Jollands och Fisher.