Nu är Donald Trump i farten igen. Han har aktiverat nationella skyddslagar vilket ger sken
av att USA hotas av sitt grannland Kanada och mobiliserar. Med en 10-procentig tull-
höjning ska invasionshotet från kanadensisk aluminium stoppas.
Före Donald Trump var paragraf 232 sällan utnytttjad i den amerikanska handelslagen. Att
av säkerhetspolitiska skäl införa handelshinder mot omvärlden har bara prövats i ett fåtal
fall sedan 1980 och då enligt strikta kriterier.
Under Trump har samma paragraf använts återkommande och med lösa kriterier. Tullarna
på stål och aluminium infördes för första gången 2018 och är primärt riktade mot allierade
länder, inte mot militära hot. Inte heller handlar det om att trygga försvarsmaktens behov.
Ekonomiskt är tullarna en förlustaffär. De berikar stål- och aluminiumindustrin men kostar
desto mer för amerikanska biltillverkare och andra som är beroende av dessa insatsvaror.
När dessa företag får högre kostnader får de svårare att konkurrera med omvärlden, vilket
lett till nya tullar för att kompensera för effekterna av tidigare tullar.
Den här kaskadeffekten har också politiska konsekvenser. Företag som drabbas av
Trumps tullar kan ansöka om att få slippa dem, men bara omkring hälften beviljas undan-
tag.
Med sådana medel har Trump kunnat ställa krav på lojalitet och uppslutning bakom hans
protektionistiska politik. Säkerhetspolitik är inte Trumps starkaste sida, men den är tänkt
att vara ett mycket starkt undantagsskäl, som ger vida befogenheter. I fel händer blir
sådan makt ett farligt vapen. Om det åberopas slentrianmässigt skapar det mer av ett per-
manent undantagstillstånd, med en vid ram för godtyckligt och auktoritärt styre.
Dessutom riskerar verkliga säkerhetshot att hamna utanför fokus bland ständiga rop på
varg.
Osäkra säkerhetslagar gör ingen tryggare.
Underlag: Mattias Svensson, ledarskribent DN
/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar