SVENSKA LÖVTRÄD

Vår bloggs Höganäsredaktion har varit ute och rest igen. Den här gången blev det en kort
bilresa i det varma sommarvädret, stundtals 28 grader, längs den skånska västkusten från
Höganäs och söderut . Det blev småvägar längs kusten från Råå och via Glumslöv, Öre-
näs, Ålabodarna, Borstahusen till Landskrona och sedan norrut igen. Det var främst två 
saker, förutom det härliga vädret, som gjorde intryck på oss, dels var det den väldiga till-
strömningen, utöver lokalbefolkningen, av turister till byar och samhällen längs Öresunds-
kusten, där kunde man minsann inte hålla 2 meters avstånd, och dels var det småvägar-
nas mycket goda beskaffenhet och mängden av träd längs dessa, lindar, pilar och popplar.

Vi har tidigare i dessa spalter inlett en serie som handlar om svenska träd, inspirerat av
den Eriksgata som Alf Henrikson har skrivit en bok om. Vi var framme vid de svenska
 lövträden och vi skall avsluta den serien nu.

De lövträd som ingår i gruppen Ädla lövträd är: alm, ask, bok, avenbok, ek, lind och 
fågelbär.
Skogsvårdsstyrelsen har gett ut regler för att skydda dessa bestånd. Bland annat krävs
det tillstånd för att få avverka ädellövskog.

Men vi fortsätter nu vår serie med ett några svenska lövträd som vi inte behandlat tidigare.

LIND
Linden kom till södra Skandinavien omkring 7000 år  f.Kr. Under den varmare perioden
6000-3000 f. Kr. spred den sig upp till Norrland. Under den kallare period som följde 
drog den sig tillbaka och växer i dag endast i Götaland och Svealand. I Centraleuropa
är den allmänt förekommande.
Linden står i blom ungefär två veckor, i Götalands kustland brukar den börja blomma 
tredje veckan i juli. Blommorna ger rikligt med nektar, så rikligt att det kan droppa ut.
Därför bör man inte parkera en bil under en blommande lind. Bilen kan bli helt ner-
kladdad. Under några veckor i juli är det  knappast några bilar parkerade på Berlins 
paradgata Unter den Linden.
Enligt folktron är linden det träd under vilket älvor, tomtar och lindormar helst håller till.

LÖNN
Lönnen växer vild i stora delar av Europa. Den kom till Skandinavien samtidigt med 
linden och trivs bäst i Sverige i samma områden som linden. Trädet kan bli 20-30
meter högt och omkring 150 år gammalt.
Lönnens frön gror först sedan de övervintrat. Trädet planteras ofta i parker, bland annat
beroende de vackra bladen som prunkar i gult och rött om höstarna och som sitter kvar
länge innan de faller.
Rönnarna ger rikligt med sav om vårarna som kan kokas in till socker.
Förr samlade bönderna in höstlöven som foder till kreaturen under vintern.

AVENBOK
Trädet kallas ibland "vitbok" och tillhör björksläktet. Trädet kom till Sverige från
sydväst omkring 2500 f.Kr. Det är det sist invandrade lövträdet efter istiden. Vid
tiden för Kristi födelse var den spridd över hela Götaland. I dag finns den vildväxande
i Skåne, Blekinge, södra Halland, södra Småland och på Öland. Trädet är Ölands
landskapsträd. Avenboken är lämplig som häckväxt för att den tål beskärning bra.

Avenboken kan bli 5-10 meter hög. Dess träslag är det hårdaste av alla som växer i 
Sverige och används därför som verktygsskaft, skärbrädor och huggkubbar.
Tillgången på grövre dimensioner är liten och den används därför ofta som bränsle.
Det är det svenska träslag med högst värmevärde per volymenhet. Eftersom den
också är lätt att föryngra med stubbskott har avenboken varit ett viktigt bränsle i
många länder i århundraden.

FÅGELBÄR
Det  här trädet hör faktiskt till de svenska ädla lövträden.Som väl alla vet  kallas trädet
för körsbärsträd eller sötkörsbärsträd. Trädet med många närbesläktade arter är ofta
förekommande i svenska villaträdgårdar, till glädje för skator och andra bärätare.
Människan hör ju till den sistnämnda kategorin men blir allt som oftast utan, skatorna
hinner som regel komma före. Vissa arter kallas bigarrå.

Underlag: Alf Henriksons "Eriksgata" och Wikipedia för sakuppgifter.