EN DAG ATT MINNAS

Söndagen den 9 augusti 2020 blev en dag att minnas i raden av långa coronagråa dagar.
Bloggredaktionen i Höganäs bestämde sig för att göra en bilutflykt denna rekordheta
sommardag och under halvannan timme njuta av den svala AC-n i bilen.
Målet var Trästället, en stor prylbutik ute i bokskogen vid Finjasjön mellan Tyringe och
Hässleholm, mitt i göingebygden.

Strax före ankomsten till Trästället passerade vi en relativt nyuppförd minnessten, till
minne av slaget vid Mjölkalånga 1318, visade det sig när vi stannade och tittade, en för
oss fullständigt okänd tilldragelse. Vi kollade på våra poddar vad som hade hänt här.
Döm om vår förvåning när vi kan se att slaget varit en följd av Nyköpings Gästabud året 
innan. 
Då hade hertig Birger, som ett "tack" för Håtunaleken, bjudit in bröderna Erik och 
Valdemar till gästabud över julen på Nyköpings slott. Där fängslades de och sattes i slotts-
källaren.
Enligt myten "kastade Birger nyckeln till valvet i Nyköpingsån" och lät bröderna törsta
och svälta ihjäl. Men bröderna hade vänner i Danmark som nu tänkte hämnas deras död.
Svenskarna insåg detta och sände en truppstyrka om 1000 man söderut för att möta 
danskarna. Just på den här platsen, som låg på den gamla riksgränsen, mötte de en lika
stor dansk här. Det blev en våldsam batalj med många stupade på båda sidor men 
svenskarna segrade till slut och de danskar som överlevde togs till fånga. Vi hade alltså
av en händelse passerat en minnessten över detta slag, för några år sedan rest av bya-
laget i Mjölkalånga. Detta var faktiskt en märklig upplevelse.

Att denna dag blev speciell sammanhänger också med att vi under resan kunde höra 
Marie-Louise Ekman sommarprata i radions P1 och hon ägnade huvuddelen av den tiden
 åt att tala om sin man Gösta Ekman som avled 2017.

Vi uppfattade hennes berättelse och den musik hon hade valt som mycket intresseväckande.
Vi har i efterhand kunnat se vad tidningarnas referenter tyckte om det hela.

Wolfgang Hansson i AB säger bland annat: 
I Marie-Louise Ekmans sommarprat fanns två huvudpersoner, hon själv och Gösta Ekman.
Hon berättar om Göstas smärtsamma canceroperation som gav paret ytterligare 5 år till-
sammans. Ibland skrattar hon till när hon försöker se komiken i allt det tragiska. 
Mestadels är det avklätt, ibland är det vackert och ibland roligt.

DN:s Alexandra Sundqvist inleder med att Marie-Louise pratar intimt om sorgens svarta hål.
Hon avslutar med att programmet präglas av en intim hudlöshet och ändå framstår så gott
som allt som Marie-Louise Ekman säger som allmängiltigt. Mestadels är det avklätt, ibland
är det vackert och ibland roligt, sällan sentimentalt.

GP:s Anna Rosenström skriver:
Hennes röst är saklig utan att vara oempatisk. Marie-Louise lyckas ge liv åt sin bort-
gångne make. Vi får en fin inblick i deras relation som tycks ha innehållit mycket humor
och kärlek, skriver hon.

I Sherwoodskogen har vi lyssnat till flera sommarpratare i år och vi tycker att 
Marie-Louise Ekman varit den mest fascinerande. Den musik hon spelade
präglades av orginalitet och humor, inga gamla kända melodier. Hennes sommarprat
var faktiskt en upplevelse att lyssna till.

Marie-Louise Ekman är faktiskt en speciell människa i många avseenden. Det räcker
med att titta på hennes cv för att förstå det:

¤ Konstnär, filmregissör, författare
¤ Professor Kungliga Konsthögskolan 1984-1991
¤ Rektor Kungliga Konsthögskolan 1989-2008
¤ Chef Kungliga Dramatiska teatern 2009-2014

Jo, den 9 augusti 2020 var en speciell dag!