Ett par av oss i bloggredaktionen besökte Höganäs muséum häromdagen. Vid ankom-
sten dit var det något utanför som tilldrog sig all uppmärksamhet. Där stod nämligen
överdelen på en man på en sockel. Han var säkert två meter hög. Figuren verkade vara
tillverkad av ett hårt gipsliknande material. Överkroppen liknade en medelålders man
med peruk, troligen från 1700-talet.
Ett samtal med museichefen gav svaret på en del frågor. Detta var överdelen på en staty
skapad av en bildhuggare i norra Skåne. Den föreställde Magnus Stenbock, guvernör
över Skåne vid tiden för slaget vid Helsingborg 1710.
Statyn skulle forslas med häst och vagn till Helsingborg för att resas där. Olyckligtvis
föll statyn av vagnen under transporten och gick av på mitten. Transporten med över-
delen gick vidare till Helsingborg men underdelen blev liggande kvar efter vägen.
Det gjordes flera försök att laga statyn men alla misslyckades. Ingen vet i dag var
underdelen finns, men överdelen hamnade sålunda i Höganäs och har stått här sedan
dess.
Helsingborgarna blev alltså utan staty den här gången och då väcktes tanken att sätta
Magnus Stenbock på en häst, man ville ha ett minnesmärke över honom. Han ansågs
vara den man som räddat Helsingborg och Skåne undan danskarna 1710.
Man startade en insamling för att finansiera det hela och utlyste en pristävling för
att få fram en bra staty. En lokal skulptör segrade, John Börjesson. Hans verk var klart
år 1900 och stod på plats och invigdes 1901. Landshövdingen Robert Dickson skötte
invigningen. Kungen, Oskar II, var ombedd att avtäcka skulpturen men han ville inte
med motiveringen "Endast kungliga personer skall avbildas till häst"
Men nu står den där på bästa platsen i Helsingborg.
MAGNUS STENBOCKS ÖDE
Hela sitt liv kämpade Magnus Stenbock för familjens ära.
Ingen av förfäderna var lika framstående som hans far, Gustaf Otto Stenbock.
Denne hade börjat sin militära karriär som page åt Gustav II Adolf och avance-
rat i graderna under 30-åriga kriget. Han upphöjdes till greve av drottning
Kristina och blev fältmarskalk under Karl X Gustav.
När han 1664 övertog ämbetet som riksamiral fick han plats i Karl XI:s förmyndar-
regering. Att denne man blev chef för flottan fick många att höja på ögonbrynen.
1674 skrev florentinaren Lorenzo Magalotti: "På sjöväsendet förstår han sig icke
på alls".
Katastrofen inträffade år 1675 när Magnus var tio år gammal. Sverige låg i krig mot
Danmark och Brandenburg. 9 oktober 1675 avseglade Gustav Otto Stenbock från
Stockholms skärgård i spetsen för en stolt armada. Tio dagar senare kommer flottan
tillbaka i ett bedrövligt skick. Fienden hade man inte sett skymten av, men skeppen var
illa tilltygade av stormar och sammanstötningar. Flera tusen båtsmän var dessutom
utslagna av diarré.
Fiaskot var en smärtsam chock för unge Karl XI. För Gustav Otto Stenbock blev det
början till slutet. Han avsattes som riksamiral och dömdes att betala ur egen ficka för
den dyra och resultatlösa flottexpeditionen. Han dömdes också att betala de 52 000
dagsverken som flottans båtsmän hade utfört vid renoveringen av hans familjeresidens
i Stockholm.
Långt bittrare var skamfläcken på det grevliga vapnet. Det är viktigt att förstå detta när
man ser hur sonen växte upp till man.
Sonen Magnus fick en gedigen humanistisk utbildning. Han var duktig på språk.
Ändå rådde inget tvivel om att han skulle välja krigets bana.
Efter en resa till Holland 1684-1685 tog han värvning vid ett holländskt regemente
under greve Gustav Carlsson - en oäkta son till Carl X Gustav.
25 år gammal gifter han sig med Eva Oxenstierna. Bröllopet hålls i Stockholm 1690
där det svenska kungaparet deltar.
Strax efter bröllopet kallas han till Tyskland och deltar i slaget vid Fleurus, där den
svenska styrkan blev i det närmaste utplånad. Magnus överlevde tursamt nog och
anslöt sedan på Karl XII:s karoliner.
Vid slaget vid Narva stred Magnus i första linjen och uppmärksammades då av kung
Karl XII. Han befordrades till generalmajor och fick tillträde till kungens innersta
krets.
Under fälttåget i Polen fick Magnus högsta ansvaret för fältarméns livsmedelsför-
sörjning. Hans patruller sändes ut till städer och byar för att driva in brödsäd och
boskap. Namnet Stenbock blev synonymt med plundring och mordbrand.
1706 utnämns Magnus Stenbock till guvernör över Skåne. Några lugna år följde
men 1709 landstiger en dansk armé om 15 000 man vid Råå söder Helsingborg.
Man tänker utnyttja Sveriges svaghet efter förlusten vid Poltava och ta Skåne åter.
Situationen var oerhört kritisk men Magnus Stenbock lyckas på rekordtid skrapa
ihop en ny svensk arme om 6 000 ryttare och 8 000 fotknektar i vadmalströjor och
skinnpälsar. De anfaller den danska armen som besegras i grunden. Det blev en
oerhörd mansspillan på båda sidor, cirka 6 000 danskar och 3 000 svenskar föll.
De danskar som överlevt och inte blivit tillfångatagna flydde tillbaka över sundet.
Slaget vid Tönningen 1713.
Detta blev Magnus Stenbocks sista strid och den slutade med kapitulation och
fångenskap för honom och det som var kvar av armén. Fredrik IV av Danmark
vägrade lämna ut honom trots att en lösensumma hade betalats. Han fördes till
Köpenhamn och led inledningsvis ingen nöd men efter ett flyktförsök sattes han
i en cell i Fredrikhavns kastell, i en cell som saknade golv. I stället fanns där
ett plank över en vattensamling i cellen. Man hade lyckats knäcka den kod som
han använde i sin skriftväxling med svenska myndigheter och sin familj. Med
utgångspunkt i dessa brev startade Fredrik IV en förtalskampanj mot honom.
Denna ärekränkningskampanj tog väldigt hårt på honom och han tappade
livslusten. Han hade sökt efter äran i hela sitt liv. och när denna slutligen togs
ifrån honom hade han inget kvar att leva för. Ingenting utom sitt eftermäle.
Han kurade ihop sig i fängelsemörkret och somnade in i sin cell den 23 febr
1717 med tankarna riktade mot evigheten.
Folkomröstning i Helsingborg: Vill ni ha kvar Stenbocksmonumentet mitt i stan?
Så här svarade man:
Underlag: Populär historia.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar