DE SVENSKA FINNMARKERNA

( Svedjebruk. Tavla målad av Erik Järnefeldt. Finns på Ateneum i Helsingfors)

Varför kallas skogar i bland annat Dalarna och Värmland för finnmarker? Förklaringen finns i en av Nordens mest mytomspunna migrationsrörelser. Den ägde rum på 1500- och 1600-talet.

INVANDRINGEN                                                                                                                                        De första immigranterna anlände till Sverige redan på 1570-talet men ökade mot slutet av 1500-talet och in på 1600-talet. Utvandringen från Finland hade flera orsaker, ideliga gränskonflikter med Ryssland, höga skatter och faktiskt också överbefolkning. Det svedjebruk som tillämpades i skogslandskapen fordrade gles bosättning. På 1600-talet tillkom också risken för unga män att bli utskrivna för krigstjänst. Sverige och Finland var ett rike och Sverige hade stormaktsambitioner. Men inflyttningen till Sverige hade också politiska orsaker. Under 1500- och 1600-talet välkomnade både Gustav Vasa och Kart IX arbetskraftsinvandring från Finland. Man ville röja ny mark och återta ödehemman efter digerdödens och andra pandemiers härjningar. Mer än vartannat hemman låg öde. Karl IX lovade 7 års skattebefrielse för alla som tog upp ett torp. Men det handlade också om skatteintäkter på sikt och att man ville ha folk i gränsbygderna i händelse av krig.

De första skogsfinnarna som kom slog sig ner i Sörmland, Tiveden, sydöstra Värmland och i Dalarna och i angränsande områden. De största och mest orörda skogarna var allmänningsskogarna mellan landskapen och längs gränsen mot Norge. Nyttjanderätten av marken var viktigare än ägandet. Blev skattetrycket för högt lämnade man helt enkelt platsen.

Att finnar invandrade till Sverige var i sig ingen nyhet för fyra hundra år sedan. Redan under medeltiden hade hantverkare och arbetare från västra Finland emigrerat västerut. Ändå kom skogsfinnarna att stå för en helt ny typ av invandring. De kom från det inre av Finland, från de stora skogarna mot gränsen till Ryssland. De var inte arbetssökande, de var på jakt efter land.

PÖRTEN                                                                                                                                                       Svedjefinnarna bodde ofta i så kallade pörten, sotiga stugor uppvärmda med rökugnsteknik. Liknande byggnader finns i Ryssland, Finland och Estland. Stugorna hade  högt i tak och saknade skorsten. Röken från elden i stugans mitt lade sig under takåsen och släpptes ut via en lucka i taket. Pörtena var en sorts allaktivitetshus som på vintern, förutom människor också kunde inhysa husdjuren, inklusive en gris. Det var svart på väggar och tak av inbränd sot. Sängar hade man inte utan man låg som regel på golvet. 

Ett stort antal pörten finns ännu bevarade i finnmarkens olika hembygdsgårdar. I Kroktorp i Järna finnmark finns en komplett finngård bevarad med såväl pörte som torkria för spannmål och en sauna.

SVEDJEBRUKET                                                                                                                                          Svedjebruket var en raffinerad odlingsteknik. På bara några år kunde man omvandla tät granskog till en för sin tid fruktbar spannmålsodling. Det gick till så här:

Skogen fälldes tidigt på våren. Den fick ligga i två år innan man brände den på sommaren år tre. Så fort askan svalnat sådde man råg vilken kunde skördas år fyra. Det gick därefter att odla råg ytterligare ett år innan det var dags att flytta till en ny svedja.

Rågen man använde var särskilt lämpad för att tillvarata kvävet efter bränningen, så kallad tuvråg. I det inre av Finland räknas svedjandet som en bärande orsak till befolkningsökningen på 1500-talet. Efter odlingen blev den svedjade marken utmärkt som betesmark för boskapen och som jaktmark för vilt. Stora arealer koloniserades i Sverige med hjälp av svedjandet. Forskning har visat att svedjebrukarnas ekonomi efter en tid inte stod långt efter de svenska böndernas. De skaffade sig gott om kreatur, men bostäderna var enkla.

 SKOGSFINNARNAS KULTUR                                                                                                                  Det sammanlagda antalet skogsfinnar i Sverige var kanske inte så stort, men den kulturella  betydelsen blev desto större. Skogsfinnarna blev dominerande inom stora skogsarealer. Eftersom de levde så isolerat kunde deras sedvänjor behållas nästan intakta under lång tid. Ända in i början av 1900-talet fanns det en helt finsktalande befolkning i Värmlands finnskogar, trots att inflyttningen hade skett tre hundra år tidigare. 

Många finnar försvenskades under uppbyggandet av skogsindustrin. De sålde sin mark och blev skogsarbetare, kolare eller arrendebönder. Men sedan inlandsbanan tillkom skulle finnmarkernas befolkning sjunka kraftigt.

Men för ca 15 år sedan började en ny och ganska diffus invandring komma igång igen till de djupa skogarna. Dessa kolonisatörer är ofta utflyttade storstadsbor och grönavågare.  

Den svenska poet som livligast besjungit finnmarken är Dan Andersson. Han var uppvuxen i Grangärde finnmark i södra Dalarna. Därifrån har han fått inspiration till sina visor och till sina berättelser.

Underlag: Populär HISTORIA 1/2006