Efter en kort tur i den rejält branta backen stannade kvinnan. Hon kände att nu måste hon faktiskt lätta på trycket, hon kunde inte vänta längre nu. Maken föreslog att hon skulle glida ut mot skogskanten, ingen skulle se henne där.
Hon gjorde som han sagt och började kränga av sig det som behövdes av skiddräkten.
Men backen var ganska brant och det var isföre och mycket halt. Med skiddräkten nere vid fötterna började den stackars damen glida utför och stavarna hade hon inte med sig. Hon hade ingen möjlighet att bromsa nedfärden och att lägga sig i backen och göra sig till åtlöje ville hon inte utan hon styrde undan så gott hon kunde in emot en skogsdunge. Hon tänkte att hon nog skulle klara det här. Men farten hade blivit ganska hög så nu vågade hon inte sätta sig ner. Hon for snett över en parallellbana med ganska mycket åkare, fortfarande med rumpan bar.
Till slut föll hon och landade i ett snömoln. Många kom till hennes hjälp och drog på henne kläderna, folk trodde att de kommit i oordning i fallet. Det visade sig att hon brutit en arm och stukat en fot så hon blev körd till Sälens sjukstuga, där man var expert på benbrott och liknande skador.
I akutrummet hamnade hon bredvid en man med ett brutet ben. De log mot varandra. - Så hur bröt du benet? frågade hon.
- Helt otroligt, svarade han, jag har aldrig upplevt något liknande. Jag var på väg upp i liften och jag trodde inte mina ögon. En galen kvinna kom farande nerför backen med skiddräkten nere vid hälarna och rumpan i vädret. Jag blev nog lite chockad helt enkelt och lutade mig lite för långt ut i liften och föll nog närmare fyra meter ner i snön och bröt benet. Men hur gick det till när ni bröt er arm?
Underlag: Berättat för redaktionen av Claes Nordenskiöld
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar