HUR SKA DET GÅ?

Det är knappast någon överdrift att påstå att livet i vårt svenska samhälle nådde sin höjdpunkt i de flesta avseenden omkring sekelskiftet 1900/2000. Det gäller välfärden, statens och människors ekonomi, vår fasta demokrati, teknisk- och industriell potential, handel, utbildning och kulturell utveckling och inte minst inom vården. Vi lyckades hålla oss utanför två världskrig, kvinnans roll förbättrades alltmer och numera råder i det närmaste total jämlikhet mellan könen.

PANDEMIN

Men en bit in på 2000-talet ser inte framtiden lika ljus ut längre. En starkt bidragande orsak kan vara pandemin som vi och världen drabbades av 2020. Vi fick lära oss att hålla avstånd till våra medmänniskor och undvika alla fysiska kontakter. Förr kramades man, skakade hand, ordnade kalas, gick på krogen, gick på bio och teatrar och på idrottsevenemang tillsammans med tiotusentals andra. Resandet utomlands har nästan upphört. Flygplatser där folk trängdes och planen kom och gick i en tät ström ligger nu nästan öde i likhet med nöjesparker, teatrar och många matställen. Människor går inte ens ut och handlar längre utan sköter inköpen on line.

När pandemin ebbat ut och vi förhoppningsvis har fått ett verksamt vaccin, hur länge kommer det då att dröja innan livet återgått till det normala? Kommer det överhuvudtaget någonsin att bli som förr igen?

TRUMPISMEN

Även om Trump förlorade valet i USA så lever och frodas ännu arvet efter honom, inte bara i USA utan i många andra länder också.

Det skall inte finnas några självklarheter och sanningar längre, allt kan och skall ifrågasättas. Vetenskapens svar på svåra frågor behöver inte vara de rätta. Det kan finnas alternativa svar. Allt vad massmedia skriver kan vara "fake". Trumpismen vill skapa misstro och oreda. Ingen skall egentligen inte kunna lita på någonting längre.

Nationalismen blommar i trumpismens spår, "make America strong again". Denna devis skulle kunna tillämpas av alla länder. I Europa har vi ett par exempel, Ungern och Polen. Vad som händer med EU om detta fortsätter är ovisst. I pandemins kölvatten börjar också en del splittringstendenser märkas i vårt grannskap inom Norden. Sveriges strategi vid smittbekämpningen börjar ifrågasättas och baktalas också av våra nordiska grannländer.

EKONOMIN

Utvecklingen i vårt land, trots ett flerårigt socialdemokratiskt styre, tycks gå mot allt större ekonomisk ojämlikhet. Ett fåtal blir allt rikare men flertalet blir fattigare. Många vurmar för ett grönare samhälle, men en förutsättning för ett sådant torde emellertid kräva stora och grundläggande sociala och ekonomiska reformer, något som våra politiker och medborgarna knappast är mogna för än.

JORDENS RESURSER, KLIMATET OCH MILJÖN

Överutnyttjandet av jordens totala resurser är ett globalt problem och påverkar olika länder i olika stor omfattning, Det kan handla om skövling av regnskogen i Amazonas eller utfiskning av haven. Att människan i hög grad påverkar klimatet är otvetydigt, till exempel vår användning av fossila bränslen. Bilåkandet i storstäderna skapar allt större problem med luftkvaliteten. I vissa storstäder har den blivit hälsovådlig.

Matbrist i många länder kan bero på lokala konflikter och naturkatastrofer men skapar stora flyktingströmmar och dessa måste ta vägen någonstans. Många flyktingar söker sig mot Europa, inte minst alla ekonomiska flyktingar från Nordafrika. Till  detta kommer så flyktingströmmar från konflikthärdarna i Mellanöstern. Sverige har tagit emot många av dessa, alltför många anser flera.        

 KRIMINALITET

Otryggheten tilltar i vårt land. Kvinnor vågar inte längre gå ut själva efter mörkrets inbrott utan eskort av någon. De kriminella gängen kämpar mest inbördes gängen emellan. Det handlar för deras del främst om revirstrider, rätten att sköta narkotikahandeln inom vissa områden utan inblandning av andra. Polisen kämpar för fullt mot både narkotikan och gängen men tycks ofta hamna i efterlägen. Otryggheten har också drabbat ungdomen. Mängder av rån sker mot unga och ofta också av unga. Det handlar mest om mobiler och märkeskläder.

DIGITALISERINGEN

Det digitala samhället påminner i mångt och mycket om det samhälle vi lever i under pandemin. Mänskliga kontakter är varken lämpliga eller nödvändiga. Inom pandemin lägger man särskild vikt vid människor av kategorin 60+. I den digitaliserade världen är de främst aktiva människorna under 60 år, oftast ännu yngre. Många i kategorin 60+ kan som regel inte utnyttja alla de fördelar digitaliseringen lär skall ge, kategorin 70+ eller äldre kan knappast utnyttja någonting alls av detta och vet egentligen inte vad digitaliseringen är bra för överhuvudtaget. Är man 60+ eller äldre vill man tala med någon om man har problem.

BARNAFÖDANDE

Mycket oroande i dessa tider är att kvinnor i fertil ålder i allt mindre utsträckning väljer att föda barn. Detta kan vara ett tecken på sviktande framtidstro.

Lägger man alla problem man kan hitta i en hög blir den avskräckande. Som tur är brukar man ju inte möta alla problem samtidigt utan oftast dyker de upp ett i taget. Men hela bilden totalt sett av nutiden och framtiden blir emellertid inte alltigenom ljus.

Hur har vi det egentligen med vår framtidstro?

Underlag: Eget