Om ett par dagar, den 17 november, är det dags igen. Då drabbas jorden av en svärm av meteorer, Leoniderna. Mellan 6 och 30 november varje år kommer de tillbaka. Det beror på att jordbanan då korsar rester i banan av en komet - Tempel Trutter-kometen - som i form av små partiklar inträder i jordens atmosfär med en hastighet av cirka 70 kilometer per sekund och därvid förbränns. Maximum inträffar ungefär 17 november.
Namnet kommer av att meteorerna tycks komma från stjärnbilden Lejonet, på latin Leo.
Företeelsen är historiskt beskriven så tidigt som år 902 då kinesiska astronomer beskrev det hela som ett "regn av stjärnor" och egyptierna namngav det året till "Stjärnornas år".
Vid ett normalt inflöde av meteorer träffas jordatmosfären av mellan 15 och 20 partiklar per timme, men vissa extrema år som 1966 och 1999 tidvis mellan 5 000 och 150 000.
År 1833 föll Leonidmeteorerna så tätt mot jordatmosfären att observatörer kunde se att meteorerna kom från en till synes fast punkt på himlavalvet. Observationerna visade att denna punkt under nattens lopp förflyttades med himlavalvets rörelse. Därmed blev det bevisat att meteorerna kom från den interplanetära rymden och inte, som ett flertal av dåtidens forskare hävdade, från jordatmosfären.
LJUSFENOMEN ÖVER SVERIGE
Ett ovanligt ljusfenomen observerades härom kvällen, 12 november, över Mellansverige. Ljuset observerades även över Finland. Över Vasa i Österbotten passerade ljuset under kraftigt buller västerut, vilket utlöste ett larm om ett flyghaveri, men det handlade sannolikt om en brinnande meteorsten. Flera rapporter under kvällen tydde på ett nerslag någonstans runt Enköping i Västmanland. På morgonen gav sig folk ut för att leta efter en nerslagsplats. Men stenen hade förmodligen varit mycket liten vid nerslaget och lämnat få spår efter sig.
6 FEBRUARI 2020
Ett stort meteornedslag registrerades på norra halvklotet den 6 februari i år. Kraften vid nedslaget beräknas ha varit lika stor som den kraft Hiroshima-bomben alstrade. Det här nedslaget var det kraftigaste sedan det snarlika nedslaget i ryska Sibirien 2013 (se nedan).
Ingen har observerat nedslaget som skett i norra Atlanten. Hade detta hänt i bebodda trakter hade det kunnat bli en fruktansvärd katastrof.
NEDSLAGET I TJELJABINSK I SIBIRIEN.
Den 15 februari 2013 exploderade en 19 meter stor asteroid i samband med att den slog ner i Tjeljabinsk i Ryssland. Stenen beräknas ha vägt 12 000 ton. Explosionen skedde 23 kilometer från staden som undgick allvarligare skador. I samband med denna händelse visade beräkningar som ryska astronomer gjorde att inom de närmaste 20 åren är det en 13 procentig sannolikhet för att jorden ännu en gång skall kunna träffas av en lika stor sten.
BARRINGERKRATERN
Kratern har fått sitt namn efter en amerikansk affärsman som köpt hela området omkring kratern för att visa den mot avgift. Kratern heter egentligen Canyon Diablo.
För 50 000 år sedan slog en 50 meter stor järnmeteorit ner i öknen i norra Arizona, USA. Den bildade en krater med 1200 meters diameter och ett djup på 170 meter. Vid kraterns centrum har man hittat meteoritrester ner till 245 meters djup.
Då meteoriten träffade marken frigjordes en energi motsvarande 2,5 megaton trotyl , motsvarande150 gånger atombomberna över Hiroshima och Nagasaki, en förödelse som kastade upp kanske 175 miljoner ton materia i luften.
Trycket och den termiska energin som nedslaget orsakade dödade omedelbart allt levande 3-4 kilometer från nedslagsplatsen. Eldklotet bör ha orsakat svåra brännskador upp till 10 km bort. Med en hastighet på ca 2000 km/t jämnade tryckvågen allt med marken inom en radie på 10-20 km.
Energin räckte dock inte för att påverka det globala klimatet.
Till skillnad från många andra kratrar har Barringerkratern motstått tidens tand, mycket tack vare den klimatförändring som förvandlade området till den öken som det är i dag.
Det far runt många himlakroppar av sten, is och mineral i rymden. Vad de kallas och vad de kan ställa till med skall vi beröra i kommande bloggar.
Underlag: Wikipedia mm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar