Det tyska valet närmar sig och kanslerskandidaterna avlöser varandra. Inledningsvis tog många det som en självklarhet att Merkels CDU skulle segra tillsammans med CSU. Men det skar sig mellan CDU och systerpartiet i Bayern CSU. Man blev helt enkelt oense om vem som skulle bli deras gemensamma kanslerskandidat, Armin Laschet i CDU eller Markus Söder i CSU. Före bråket föredrog 35 % av väljarna CDU före tvåan socialdemokratiska SPD som fick 20 %. Men efter osämjan sköt De Gröna fart och Annalena Baerbock blev plötsligt favorit. Men hon ertappades med fingrarna i syltburken (oredovisade pengar) och tappade favoritskapet nästan över en natt och SPD med Olaf Scholz blir plötsligt stor favorit och samtidigt börjar också liberala FDP med Christian Lindner att klättra. De har länge legat vid den tyska spärren, 5%, och stiger nu snabbt till ca 15 %.
De gamla öststatskommunisterna Die Linke är ute ur bilden liksom högerextremistiska AFD. Die Linke låg en gång på ca 10 % i väljarstöd men är nu nere i 6-7 %. AFD har varit uppe på 15 % men har nu sjunkit till 11-12 %.
Berg- och dalbanan i den tyska valrörelsen skall ses mot bakgrund av nästan ett decennium av storkoalition och stabilitet mellan CDU och CSU och framstår därför som märklig. Men kanske är det så att storkoalitioner bara gynnar ytterkanterna.
Somliga hävdar att storkoalitioner är demokratiskt förkastliga eftersom de försvårar eller omöjliggör regeringsskiften. Men sannolikheten är stor att tyskarna får en ny regering efter valet den 26 september. Kanske blir det så att Olaf Scholz blir ny förbundskansler. Han borde vara väl förberedd, han har varit vice förbundskansler och finansminister sedan mars 2018. Vi gissar att Olaf Scholz kommer att leda en bred koalitionsregering tillsammans med FDP och De Gröna efter valet.
Här hemma tycks man vara rädd för koalitioner och har under tiden med Mp i regeringen fått se många exempel på totala misslyckanden.
Lek med tanken att S gör upp med M för att krossa gängkriminaliteten, rusta upp välfärden och reformera arbets- och bostadsmarknaden?
Skulle det innebära att väljarna flyr ut på kanterna till V och SD? Mycket beror naturligtvis på vilket parti som får statsministerposten. Men S och M är kanske lika stora den dagen. Enligt gammalt svenskt mönster kommer man då sannolikt vid en sådan statsministeromröstning att börja räkna antalet röster respektive sida kan påräkna vid en riksdagsomröstning, och som vanligt blir väl då centerrösterna avgörande för vilken sida som får statsministerposten. Kan man inte byta vart annat år? Vårt val ligger året efter tyskarnas. Kanske kan vi lära oss något på det året.
Underlag: Massmedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar