Vi tar farväl av november med den här dikten av Alf Henrikson:
Nu är den mörkaste stunden slut
och det ljusnar så smått över stan.
Dagen har redan förlängts en minut
på dan före dopparedan.
Tänk, vägen till sommaren är aldrig stängd
fast sin eviga cirkel den sluter.
På nyårsafton skall dagens längd
ha ökat med sju minuter.
Namnet Andreas har nått ut i den kristna världen genom att det bars av en av Jesu tolv apostlar. Han var liksom sin bror Simon Petrus fiskare och hade varit en av Johannes Döparens lärjungar innan han sökte sig till Jesus.
Under medeltiden uppstod traditionen att han blev korsfäst på ett X-format kors, ett så kallat Andreaskors
Enligt en legend fördes hans reliker på 700-talet från Grekland till Skottland,
vilket är förklaringen till att han under namnet Saint Andrew har blivit Skottlands skyddshelgon (ovan).
Namnet Andreas påträffades redan på en runsten från 1100-talet. I fornsvenskan förekom även formen Andris. Under 1900-talets tre sista årtionden upplevde namnet en renässans av stora mått och kulminerade på 80-talet: på ett kvartsekel steg siffran på dem som bar namnet från 10 000 år 1970 till 65 000 vid millenniumskiftet. Böjningsformen Anders var Sveriges fjärde vanligaste mansnamn vid millenniumskiftet, 196 000 svenskar bar namnet.
Vi avslutar också dessa rader med att citera Alf Henrikson:
Den längsta natten är redan förbi,
den kortaste dagen har gått.
Sakta, sakta förflyttas vi
mot våren, mot våren så smått!
Underlag: Bengt af Klintberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar