VISINGSÖ

 I gårdagens blogg berättade vi bland annat om ekarna på Djurgården i Stockholm.

På Visingsö i Vättern finns också stora ekbestånd.

Ön ligger i Vättern, är 14 kilometer lång och största bredden är 3 kilometer.

I dag är ön kanske mest känd för sina remmalagsvagnar, sin natur och för sina historiska minnen.

HISTORIK

Enligt legenden skapades ön av jätten Vist när han kastade ut en tuva i sjön för att hans fru skulle ha något att kliva på när hon tog sig över Vättern. Vist, som själv bara behövde ett steg för att ta sig över står i dag staty med Visingsö i händerna vid E4: an utanför Huskvarna.

Gravar från sten- och bronsåldern har hittats på ön samt gravar från vikingatiden. Under 1100- och 1200-talen var Visingsö centrum för den svenska kungamakten. Näs slott anlades på öns södra udde och tjänade som bostad åt bland andra Magnus Ladulås.

Under 1600-talet utövade den mäktiga Brahe-ätten sin makt från borgen Visingsborg på öns östra sida. I dag återstår bara ruiner av båda anläggningarna.

NÄS SLOTT

Slottet uppfördes som kungaresidens på 1100- eller 1200-talet. Möjliga byggherrar var Sverker den äldre och hans son Karl Sverkersson. I början av 1200-talet stod borgen i centrum för den svenska kungamakten. Detta var Sveriges första riksborg och användes också som riksbank, då kungarna samlade sina dyrbarheter i borgen. 1318 pantsattes den av Birger Magnusson till danskarna. Slottet brändes ner samma år medan Birger befann sig i landsflykt.

Karl Sverkersson dödades på Visingsö 12 april 1167. I filmerna och böckerna om Arn återkommer dessa händelser flera gånger. Magnus Ladulås dog på borgen 18 december 1290,  men begravdes i Riddarholmskyrkan.

EKARNA

1819 fick majoren Johan Aron af Borneman i uppgift att inventera Sveriges alla ekar för att säkra tillgången på ektimmer åt den  svenska flottan efter att Svenska Pommern och dess vidsträckta ekskogar gått förlorade efter Napoleonkrigen. Bornemans rapport ledde till att Riksdagen 1828-1830 beslöt att Kronan skulle anlägga en flera hundra hektar stor ekplantage på ön. Före jul 1831 sattes de  första ekarna, och vid mitten av 1800-talet hade man planterat cirka 300 0000 ekar, varav många finns kvar än i dag, och upptar en areal på cirka 360 hektar. Ekskogen förvaltas idag av Statens fastighetsverk. Ekarna är leveransklara för skeppsbyggnad, men teknikutvecklingen har sedan länge gjort dem mer värdefulla som ekfanér till golv, whiskytunnor, inredningsdetaljer till båtar och andra ändamål där man eftersträvar det hårda och kompakta ekträet.

Man har också gjort försök med att odla mullbärsträd på ön. Man kom så långt att man fick fram silke i så stor mängd att man kunde börja  tillverka sidentyger. Den här verksamheten kunde emellertid inte konkurrera med de billiga asiatiska tygerna varför den lades ner. 

VÄRLDSFREDSKONGRESS PÅ VISINGSÖ 1913

Under några decennier i början av 1900-talet blev Visingsö internationellt uppmärksammat genom Katharine Tingsleys och det Teosofiska samfundets verksamhet på ön, främst världsfredskongressen 1913. För detta evenemang uppfördes Tempelgården. Arkitekt var Olle Krantz.

Byggnaden uppfördes till teosoferna världskongress 1913. Därefter bedrev teosofernas ledare Tingsey skolverksamhet i lokalerna till 1925, en Raja-Yogaskola.

Katherine Tingsey var mycket förtjust i Sverige och ville starta en teosofisk verksamhet här men svenska kyrkan bjöd hårt motstånd. Skolan blev verklighet 1924. Katherino dog 1929. Efter hennes död byggdes en ny skolbyggnad i Stigby där det bedrevs skolverksamhet till 1940-talet då skolan blev flyktingförläggning, för att sedan bli en ungdomsvårdsskola. Katharine Tingleys aska spreds över Stigby efter hennes död.

Underlag: Från Jönköpings kommun samt från Wikipedia. 

-