HANNAH BERGELIN

 En av vår bloggs trogna läsare besökte nyligen Göteborg. Under besöket råkade han få ögonen på ett debattinlägg i Göteborgsposten, skrivet av polisen Hannah Bergelin efter mordet på polisen Andreas Danman.

Vår talesman fann inlägget så angeläget, mot bakgrund av pågående gängkriminalitet i Göteborg, att han föreslår att vi delger vår läsekrets hela inlägget med förhoppningen att det sprids vidare.

Polisen Hannah Bergelins debattinlägg i GP följer här obeskuret.

En ljummen sensommarkväll i juni blev min kollega Andreas mördad.

                                                   Andreas Danman

Han blev avrättad på öppen gata utan möjlighet att försvara sig. Det var droppen som gjorde att bägaren rann över och min knutna näve i fickan förlorade blodtillförseln. Under mina 18 år som polis i yttre tjänst har min bägare sakta fyllts på men nu var jag tvungen att agera. för vår arbetsmiljö, för Sverige och för Andreas.

Mycket har jag upplevt som polis, många trasiga själar och sorgsna människoöden har jag mött. Men det som kriminella nätverk nu gör i Sverige, med Sverige, rubbar hela samhällen och påverkar varje medborgare. Det är ett reellt hot mot rättssäkerheten och hela den grundläggande tryggheten i vårt land.

Så hur vänder Sverige denna negativa samhällsutveckling? Hur stoppar vi de kriminella nätverkens framfart? En komplex fråga, men här är en gräsrotspolis tankar:

Vi måste börja samverka på allvar. Sekretessen behöver hävas mellan skola, socialtjänst, psykiatri, föräldrar och polis. När föräldrar inte vill samarbeta måste dessa instanser gemensamt gå in, ställa krav och beslut måste tas. Socialtjänsten behöver få fler tvingande åtgärder där det ställs krav på individen och familjen. Socialtjänsten måste förstå allvaret, ha mandat och resurser att agera snabbare. För de kriminella nätverken kostar det bara ett par pizzor eller en femhundring att få en 14-åring att bära deras skjutvapen. En 14-åring vars familj i de allra flesta fall endast får ett möte med socialtjänsten medan de gängkriminella går helt under radarn. Politiker behöver fatta beslut.

SMAKAR MER ÄN VAD DET KOSTAR

Väljer man att begå en brottslig gärning i Sverige behöver det få konsekvenser. I dag smakar det mer än vad det kostar att vara kriminell. Det behövs en tydlig gräns för vad samhället kan acceptera.

I  veckan kom domen mot två tonåringar i Göteborg båda med kopplingar till kriminella nätverk. Den ene han dömdes för grovt vapenbrott till fyra månaders sluten ungdomsvård, den andre för hot mot tjänsteman till villkorlig dom. Gärningsmannen hade hotat en polis. Hur kan denna straffutmätning gagna någon? Vad ger det för signalvärde till målsägande, vittnen, gärningsmän och övriga medborgare? Gärningsmännen kommer förmodligen att fortsätta sin kriminella bana - för dem smakar det mer än det kostar. Polismannen å andra sidan kommer att drabbas hårt av det uppenbart bristfälliga samhällsstödet - för oss kostar det mer än det smakar.

ID-KONTROLL

För några dagar sedan genomförde jag ett fordonsstopp och efter identitetskontroll av föraren framkom att han har 118 öppna ärenden i misstankeregistret. Alltså ärenden som ligger i väntan på att gå upp i framtida rättegångar. Hur motiverad är den personen att sluta sin brottsliga verksamhet när det inte blir några repressalier i närtid? Hur motiverad blir jag som polis att ännu en gång rapportera vederbörande för olovlig körning? När det väl är dags för rättegång används mängdbrottsrabatten vilket krasst innebär att strafftiden förkortas kopiöst. I stället behöver det ske en straffskärpning då gärningsmannen tydligt visat att han inte slutat med sin brottsliga verksamhet.

"GÖRA ÄRENDE PÅ STAN"

För några veckor sedan rymde en man dömd till rättspsykiatrisk tvångsvård under en permission i Göteborg. Mannen hade ett år tidigare bland annat dömts för mord genom att ha knivmördat en kvinna genom besinningslöst många knivhugg. Informationen som gick ut till tjänstgörande polispersonal beskrev att mannen var bedömd som farlig och en stor insats påbörjades. Hur är det möjligt? Ska han ha rätt "göra ärende på stan" ett år efter ett sådant brott? Vilken känsla genererar det till  målsägandes anhöriga? Så byggs inte trygghet i landet.

Det är hög tid att sätta målsägande och vittnen i första rummet. V i måste tillse att deras behov tillgodoses först - inte gärningsmannens - och det igenom hela rättskedjan och även påföljdsmässigt. Det är målsägande och vittne vi tryggt skall vagga till natten. Det är dem vi poliser ska kunna titta i ögonen och säga:"Vi finns här, vi hjälper dig och vi skyddar dig". Det kan vi inte i dag.

NFC(närfältskommunikation), åklagarmyndigheten, domstolsväsendet och kriminalvården behöver kraftigt stärkta resurser. Inom polismyndigheten behöver vi fler och rätt person på rätt plats. Vi behöver fler utredare med rätt utbildning för att kunna utreda såväl vardagsbrottslighet som grova brott. Vi behöver också satsa på vår befintliga poliskår och göra vad vi kan för att inte ännu fler erfarna och kompetenta kolleger ska lämna. Vi behöver ha en lön värd namnet.

PARALLELLA  STRUKTURER

De kriminella nätverken i Sverige lever i parallella strukturer med egna straffutmätningssystem. De taxerar inga höga inkomster men kör ändå omkring i bilar i miljonklassen Majoriteten av deras inkomster kommer från narkotikahandel, bedrägerier, utpressning och bidragsfusk. De tvättar och förvarar pengar genom företag i landet och i skatteparadis. Medborgarna behöver få information om allt detta för att kunna ta ställning och agera. "Follow the money" - ett nära samarbete mellan kronofogden, försäkringskassan, tullen, skatteverket, bostadsbolag, kommuner och polisen krävs. Det krävs politiker som kan fatta beslut.

"DET RÄCKER NU, HUR KAN JAG BIDRA TILL ETT TRYGGARE SVERIGE?

INGEN KAN GÖRA ALLT, MEN ALLA KAN GÖRA NÅGOT."

En sista sak till dig dig som läsare: Väljer du att utnyttja din konsumentmakt genom att köpa narkotika, oavsett samhällsklass, så är du en av dom. Då inte bara accepterar du samhällsutvecklingen med ökad brottslighet och otrygghet, du göder den.

Det räcker nu, det är dags att vi alla tänker till - hur kan jag bidra till ett tryggare Sverige? Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

I fredags väcktes åtal för mord på min kollega Andreas. Mina tankar går främst till Andreas anhöriga men också till alla på den tunna blå linjen. Låt oss tillsammans kraftsamla för att fortsätta arbetet med att trygga och säkra Sverige för vår arbetsmiljö, för Sverige, för Andreas.

Det räcker nu.

Hanna Bergelin, polis Göteborg

Ett tack till Kjell Helmersson för hjälpen med framtagning av det här debattinlägget,

från Bloggredaktören