Ubåten I-52 var en toppmodern japansk ubåt med cirka 100 mans besättning. Den byggdes av det japanska företaget Mitsubishi och sjösattes 1943.
Ubåt I-52 i den kejserliga japanska flottan var på väg till de av tyskarna ockuperade delarna av Frankrike 1944 när hon sänktes av amerikanska styrkor i Atlanten. Ubåten transporterade en värdefull last, troligen två ton guld, till Japans allierade Tyskland. Vraket upptäcktes inte förrän 40 år senare, och även om man nu vet var det ligger så gäckar guldet fortfarande alla vrakbärgare.
I-52 gav sig iväg på sin ödesdigra resa från hamnen i Kure nära japanska Hiroshima mot Lorient i Frankrike i mars 1944. Hon hade en blandad last bestående av koffein, molybden, opium, kinin och ungefär 146 guldtackor. Planen var att detta skulle transporteras till de tyska styrkorna i utbyte mot materiel och teknisk hjälp för de japanska krigsansträngningarna. En del menar att returlasten skulle ha innehållit stora mängder uranoxid, avsedd att användas i "smutsiga bomber".
Men under tiden som I-52 gjorde sin resa vände krigslyckan för Tyskland. Den planerade leveransen i Lorient ställdes in och i stället fick ubåten order om att segla mot Norge. Den 22 juni 1944 mötte hon planenligt en tysk ubåt flera hundra kilometer utanför Kap Verde.
I-52 fick bränsle och teknisk utrustning för den fortsatta färden genom Biscayabukten. En armada av amerikanska krigsfartyg hade emellertid fått i uppgift att söka efter och sänka ubåtar i området och tack vare de allierades kodknäckare kunde amerikanarna följa I-52:s färd dag för dag. Hon var i praktiken ett lätt byte och sänktes med hela sin besättning 24 juni 1944. Trots flera försök kunde ingen hitta vraket, och hon låg orörd på Biscayabuktens botten till mitten av 1990-talet.
Då fick Paul Tidwell, en marinforskare från Texas i USA, höra talas om historien och blev fascinerad. Han gick igenom all tillgänglig information, och i början av 1995 lyckades han och en grupp modiga djuphavsforskare hitta vraket som stod nästan helt upprätt på havsbotten på 5 200 meters djup ungefär 30 kilometer från den beräknade positionen. Tidwell och hans kollegor hade ett nära samarbete med de japanska myndigheterna som betraktade ubåten som en krigsgrav.
Tokyo och Tidwell enades om en långsiktig tidsplan där Tidwell skulle bärga vraket och föra det till Japan i utbyte mot ersättning för omkostnaderna och en andel av guldet.
Vraket ligger fortfarande kvar på botten. En del av besättningens personliga ägodelar har bärgats, men I-52:s guld tycks vara utom räckhåll.
Underlag: "100 mysterier du aldrig kommer att lösa" av Daniel Smith
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar