Vi har hört den förut. Om bara inte bögarna höll på så mycket. Jag har ju egentligen inget emot transpersoner, men måste de klä ut sig sådant? Och de lesbiska får väl göra vad de vill hemma, men är det verkligen nödvändigt att kyssas offentligt?
Om ni bara tog mindre plats och var mer normala. Då hade ni varit lättare att tycka om.
Nu har vi ju kommit överens om att hbtq-personer inte ska diskrimineras. Det borde väl räcka så.
Ungefär så låter det från Ebba Busch (KD) i en intervju med tidningen QX. Pride har gjort homosexuella en "björntjänst" , menar hon. Det är för mycket fokus på sexuella fetischer och nakenhet. "Bara för att man är gay behöver man inte vara mer lössläppt än straighta."
Man borde faktiskt tänka på hur paraden påverkar bilden av hbtq-personer i stort. Hon har till och med egna gay-vänner som väljer att inte gå i paraden, av just den anledningen.
Självklart är det långt ifrån alla hbtq-personer som känner sig bekväma med paradens uttryck. Men provokation ligger i rörelsens dna. Det är hela poängen med festivalen. Paraden ska inte tuktas för att blidka majoriteten, tvärtom. Det handlar om att få vara obekväm och högljudd och alldeles för mycket. Att tänja på gränser och ändå förtjäna en plats i samhället. På lika villkor som de gråa och tråkiga - de "normala"- utan att mötas av våld och diskriminering.
Själv erkänner Busch att KD inte varit att lita på historiskt i frågorna. Och visst har partiet blivit mer tolerant under hennes ledarskap. Men det är en tolerans som fortfarande är villkorad. Så länge hbtq-personer sköter sig - håller sig inom Ebba Buschs anständighetsramar - är det inget problem.
Men däri ligger inte den politiska sprängkraften.
Den ligger i vad som händer när de inte gör det.
Underlag: Emma Höen Bustos, ledarskribent DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar