SALMAN RUSHDIE

Sedan Irans ayatolla Khomeini utlyste en fatwa mot honom 1989 är döden en ständig följeslagare åt honom. Dödsrunorna över Salman Rushdie ligger färdigskrivna på många redaktioner. Det finns risk för att de behöver tas fram nu efter det senaste attentatet mot honom, men det är andra som dör. Den japanske översättaren mördas, den italienska knivhuggs och den norske förläggaren Nygaard får livshotande skador i ett allvarligt menat mordförsök. Ett stort antal människor avlider i de våldsamma demonstrationer och upplopp som följer på bokens utgivning världen över.

SATANSVERSERNA

Den indiska filmindustrins mest skandalomsusade stjärna och en berömd röstimitatör sitter tillsammans på ett flygplan på väg till England när planet plötsligt kapas, sprängs och störtar. Som ett mirakel överlever de båda ett fritt fall från 10 000 meters höjd, och knappt har de stigit iland på den engelska kusten förrän de förvandlas till änglar - en god och en ond. I Thatchers England möts de av invandrarhat, polisbrutalitet och gatuvåld, men även av sönderslitande kärlekshistorier och svartsjukedramer. Och kampen mellan gott och ont går vidare, i  en värld full av tv-stjärnor, prostituerade, mördare och svindlare.

Det är sällan vår tids historia skrivs framför våra ögon. Men utan tvekan är detta fallet med Salman Rushdies Satansverserna.

Björn Wiman, DN, ägnar boken en sida i DN:s söndagsbilaga 14 augusti. Han inleder sin krönika med frågan: Redan från början kringvävdes Rushdies namn av misstro. Vad skulle det här vara bra för? Var det verkligen nödvändigt att skriva den här boken? Och han inser snart att det var nödvändigt.

Kontroversen kring Satansverserna blev ett slags prototyp för det polariserade  världsläge som kulminerade i terrorattackerna den 11 september 2001 och sedan fortsatte i krigen i Irak och Afganistan, Muhammedkarikatyrerna, hoten mot Lars Vilk och förföljelser och mord på tusentals okända konstnärer, författare och intellektuella världen över.

Det är en konflikt där den sekulariserade världen ställs emot en fundamentalistisk vantolkning av islam och där den principiella frågan - nu som då - handlar om rätten att ifrågasätta de olika tankevärldar och symbolgestalter som vissa troende - muslimer, kristna, hinduer - vill fridlysa som heliga. Det är viktigt att komma ihåg att Satansverserna fördömdes, inte bara av Irans mullor, utan även av ärkebiskopen av Canterbury, Israels överrabbin och påven i Rom, "Den heliga gudsarmén" som Rushdie kallade denna ekumeniska sammanslutning. Rushdie har kommit att förkroppsliga denna konflikt.

Det klokaste vi kan göra medan Salman Rushdie kämpar för sin överlevnad är att försöka förstå hur denna groteska skuldöverskrivning från olika samfund alltid drabbar hotade konstnärer eller författare - oavsett om hoten kommer från våldsbejakande religiösa fundamentalister, företrädare för kriminella nätverk eller högröstade populister. Folk vill vara ifred och slippa de konflikter och besvär som yttrandefriheten medför.

Bakom Salman Rushdie och andra symbolgestalter finns den stora massan av anonyma konstnärer, författare och journalister som varje dag överallt på jorden hotas och förföljs utan annat ackompanjemang än omvärldens likgiltighet.

En gång, i samband med ett framträdande , skämtade Rushdie och sade: "Om du har  minsta möjlighet att undvika att dömas till döden av en tyrann skulle jag starkt rekommendera att du tar den."