ALECTAS MILJARDFIASKO

DEN BORTGLÖMDA SVENSKA OLJEFONDEN BARA VÄXER.

 

Alectas miljardfiasko påverkar inte svenskarnas pensioner, men det är en allvarlig förlustaffär. Det konstaterandet säger mer om storleken på vår växande - och bortglömda - väldiga pensionsförmögenhet.

Hur mycket pengar är 20 miljarder kronor?

Frågan står i centrum för den skandal som har fått tjänstepensionsförvaltaren Alecta att gunga. Vd:n Magnus Billing (ovan) har petats. Styrelsen sitter löst.

 20 miljarder är vad bolaget beräknas ha förlorat i sina våghalsiga placeringar i amerikanska nischbanker, störst av dem den numera kollapsade Silicon Valley Bank. Det är mycket pengar. Enorma förluster med alla normala mått mätt.

Men summan är bara någon enstaka procent av Alectas hela förvaltade kapital. Kapital som bolaget dessutom har för mycket av. Magnus Billing har kallsinnigt konstaterat att förlusterna inte påverkar de svenska pensionerna. En struntsumma i sammanhanget.

Av svenskarnas totala pensionsförmögenhet - varav Alecta förvaltar en mindre del - är beloppet 20 miljarder ännu mera betydelselöst.

Vid slutet av förra året summerade det fondkapital som vi svenskar har sparat ihop i tjänstepension och premiepension till  femtusen sexhundra miljarder kronor. Man kan nästan tala om en svensk oljefond. I alla fall om man räknar den svenska partsmodellen och vårt pensionssystem som vår, en aning torftigare, motsvarigheter till feta oljefy0ndigheter.

Utan att riktigt hänga med har svenskarna blivit rika genom detta kollektiva pensionssparande. Per person handlar det om en bra bit över en halv miljon kronor. De pengarna fördelas förstås inte jämt i befolkningen. Ändå är det en starkt utjämnande faktor i ekonomin. För många svenska är det här den enda betydande placeringen man har.

Adderar man statens buffertsparande i AP-fonderna har vi belopp som totalt motsvarar mer än halva Norges oljefond. Och de svenska fondpengarna beräknas bara växa framöver.

Den snabba utvecklingen är underskattad på flera sätt.

Det jättelika svenska pensionskapitalet är förstås en angelägen sak för de som lever av det, och de som hoppas kunna leva av det i framtiden. Det har demokratiserat aktieägandet i Sverige.

Men det innebär också en ny maktfaktor i samhället. Och hur påverkar den nya fondkapitalismen i vår ekonomi? Förmodligen mer än vi tror.

Tanken med Norges oljefond är att motverka risken för olika makroekonomiska snedvridningar som finns med en stor oljesektor. Det är hela målet med fonden. Men det finns ingen motsvarande tanke kring hur svenska pensionsfonder påverkar balansen i vår ekonomi, vår växelkurs, tillväxt och utveckling.

Beloppen är numera tillräckligt stora för att ha effekt på det mesta. De är också så stora att en  tjänstepensionsförvaltare som Alecta kan räkna mångmiljardbelopp som småslantar.

Men svenskarnas pensioner är inte monopolpengar, och vi borde sluta med att se dem som det.

Underlag: Carl Johan von Seth, DN:s ekonomikommentator.