Kung Carl XVI Gustav låg nyopererad för en tid sedan under några veckor. Då skrev han säkert inga arga brev, som hans föregångare, Gustav Vasa, gjorde då han legat sjuk en längre tid.
Gustav Vasa var en flitig brevskrivare, eller snarare dikterare av brev. Alla bevarade brev har sparats i det gigantiska verket "Kung Gustaf den förstes registratur", som utgavs i 29 band 1861 - 1916. Böckerna finns på Östersunds bibliotek.
I detta bokverk kan man hitta många intressanta brev från kung Gösta. När han till exempel kvicknat till efter en sjukdom som gjort honom sängliggande under någon tid, lät han sända sura brev till personer som han tyckte borde ha uppvaktat honom eller hört sig för om hans hälsa.
Han skriver: "Du och flera andra gode män skulle uti någon måtto ha tänkt på oss med ett eller annat det vore gott, ... i synnerligen med ett fat gott emstöl."
En adelsman som skulle betala böter till kungen sände några hästar och en silverpokal. Han fick ett surt svar att han lika gärna kunde ha sänt fler prima hästar och struntat i pokalen.
Kyrkoherden Nils i Valstad skulle böta med 20 oxar, men fick höra att "vore det än flere, kunde det intet skada."
Brev från kungen nu för tiden, och oftast som i alla tider, skrivna av någon anställd, men en del kungar kunde diktera brev så man riktigt hörde den arge kungen morra i bakgrunden.
Gustav Vasa ansåg skrivarna i hans personal var: " De slemmigaste, som i hela hopen finnas kunde. Nämligen inte annat än drinkare och ölehundar, lösaktige och plumpe bänglar, som bättre tjänte att gå vid plogen än uti riksens höga och vårdande saker brukade bliva."
Om Gustav fick vänta för länge på brev kunde han skriva som till en stackars fogde: " Vart har du tagit vägen. Vi kunna icke tänka , hur det haver sig med dig, antingen att du är äst kommen uti något berg och där blivit kvarhållen en tid eller ock att några kärringar hava dig så förtrollat, att du haver mist minnet och förnuft, eller att fingrarna äro dig skamfilade, item munnen så tillsamman och händerna sammanbundna, så att du icke mera varken tala eller skriva kan."
Gustavs ledarstil, kan man säga, skilde sig något från dagens lättkränkta ledare på många nivåer.
Förmodligen skulle krisgruppen inkallas om chefen skrev som Gustav Vasa. Hans yngste son, Karl IX, blev nästan ännu skarpare. Han slutade sina brev rutinmässigt med: "Rätten och packen eder efter!" Eller, "Sker det inte i tid och medan vintern pågår, då ska du veta, vi vilja hava dig tilltalad därför. Detta efterkom eller du ska ha skäl för omaket."
Det var inga brev som slutade med "Vänliga hälsningar" eller "Allt gott" som i dag. Man var liksom rakare på den tiden.
Underlag: Herman Lindqvist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar