DE HÖR INTE HEMMA PÅ LÄKARLINJEN

 Det är helt okej att inte vilja medverka vid aborter, dissekera djur eller delta i vaccinationer. Men då är läkarutbildningen ingenting för dig.

Det borde inte vara svårare än så. Men det tycker inte den växande skara av läkarstudenter som kräver anpassningar utifrån moraliska, religiösa eller andra personliga övertygelser, enligt läkare vid läkarprogrammet. En vegan vägrar dissekera lamm. En troende vill inte undersöka patienter av motsatt kön. En vaccinationsskeptiker kräver att få avstå från moment.

Öppnar man för att en grupp ska få så kallad samvetsfrihet --på utbildningen och i yrkeslivet--är alltså bollen i rullning. Varför ska det tas hänsyn till religiös övertygelse men inte till vegansk? Dessutom  uppstår gränsdragningsproblem. Ska en vårdanställd som vägrar medverka vid aborter även kunna säga nej till att remittera patienten vidare? Kan narkosläkaren dra samvetsfrihetskortet om kvinnan först behöver sövas ner? Båda medverkar ju indirekt till ingreppet.

Men framför allt vittnar de orimliga kraven om att många läkarstudenter inte har begripit grunden i läkaryrket. Det går ut på att tillgodose patienternas behov -- inte sina egna. Och precis som en del andra yrkesgrupper kan läkare behöva bygga upp en professionell identitet.

Behovet bottnar både i att det är svårare att säkerställa att alla har tillgodogjort sig samma kunskaper om examinationerna skiljer sig åt och om det finns en gräns för vad utbildningarna klarar av. Med tanke på att studenternas övertygelser är av skiftande slag skulle i princip vilka anpassningar som helst kunna efterfrågas, som lärarna skriver.

Därför vore det välkommet om det upprättades tydliga direktiv för alla som vill jobba inom sjukvården.

Omgivningen kommer inte att rätta  sig efter dig - det är du som får  rätta dig efter omgivningen.

Underlag: Susanne Nyström, ledarskribent DN.