GÖRAN LAMBERTZ

 DN:s chefredaktör Peter Wolodarski går i DN:s söndagskrönika 24/3 till hårt angrepp mot förre justitierådet och justitiekanslern och ledamoten i Högsta domstolen Göran Lambertz.

Han inleder krönikan med processen mot Sture Bergwall, senare Thomas Quick.

                                                    Thomas Quick

Den grävande journalisten Hannes Råstam hade avslöjat att processerna mot Thomas Quick vilade på lösan sand. Han visade att advokat, läkare, åklagare, polis - gemensamt skapat en seriemördare, en framsuggererad skräckfigur, utan någon teknisk bevisning. Fallet skakade om svenskt rättsväsende. Det mynnade ut i att Quick beviljas resning och att han slutligen frias från samtliga åtta mord som han tidigare dömts för. Detta är ett historiskt haveri för det svenska rättsväsendet, ett monumentalt övergrepp mot en enskild medborgare, som efter många år fick upprättelse.

Men trots frikännandet fanns det en hög företrädare för rättssystemet som  inte accepterade frikännandet och det var Göran Lambertz. Han var då ledamot i Högsta domstolen. Han hade tagit ställning i skuldfrågan och agerade offentligt mot Quick.

                                                          Peter Wolodarski

Hans kampanj fortsatte efter det rättsliga avgörandet. Göran Lambertz hävdade att "vi vet inte om Quick begick morden eller inte". Göran Lambertz  kunde ha sina privata funderingar, men att som justitieråd ägna sig åt att offentligt misstänkliggöra en person som frikänts, det var unikt. "Lambertz söker sina argument i rättspopulismens träskmarker", konstaterar tidigare justitieombudsmannen Hans-Gunnar Axberger.

Under veckan hade Lambertz en famös presskonferens i sin trädgård i Uppsala. Han har haft allvarliga våldtäktsanklagelser riktade mot sig och suttit häktad i två veckor men är nu släppt. Vad gör då Lambertz i det här läget? Jo, han kallar till en presskonferens i sin villaträdgård, direktsänd av SVT och Expressen. Den utmynnar i en otäck anklagelseakt mot den kvinnliga målsägaren. Hennes förnamn offentliggörs, hon dras i smutsen. Hon kallas för lögnerska och bedragare. Hon skall av Lambertz anmälas för falsk tillvitelse. Lambertz medger själv att han varit lite "kladdig" och "svag i köttet och anden", eller som han senare uttryckte sig "Det är klart att det blir värre ju mer gubbig man blir så att säga (skratt)".

Och Peter Wolodarski nyper sig i skinnet och tänker: Är detta en av Sveriges högsta jurister? En person som anförtrotts med de mest känsliga och delikata ärendena i vårt rättssystem?

Medan Lambertz höll låda upplevde den målsägande kvinnan hur hennes tillvaro höll på att gå i kras. "Jag hade en känsla av att mitt liv skulle förstöras, och det har det", berättar hon för Aftonbladet. Hoten och hatet har haglat över henne så polisen har beslutat att ge henne ett skyddat boende. Presskonferensen i Lambertz trädgård bidrog starkt till att förstärka lidandet som hon burit på sedan julafton då händelsen inträffade.

Göran Lambertz har tidigare visat att han saknar den etiska kompass som man förutsätter hos en person i hans ställning. Och i veckan har detta bekräftats.

Den stora gåtan är hur denna person så länge kunde anförtros några av Sveriges tyngsta juridiska uppdrag.

Sällan har en tidigare justitiekansler och ledamot av Högsta domstolen på egen hand frätt så mycket på förtroendet hos de institutioner som han betrotts företräda.

APRIL MÅNAD

 I april gläds vi åt att vårblommorna börjar titta fram i trädgårdarna och längs vägarna kommer tussilagon. Blåsipporna kommer snart. Med det tilltagande dagsljuset ser vi också att fönstren behöver tvättas. Det är dags att börja städa upp i trädgården och att ta in björkris till påsken. Sedan skall vi äta ägg och vänta på Valborg.

Dagen är över 14 timmar lång i Skåne, nära 15 timmar i Svealand och gott och väl 16 timmar i snöiga Lappland, där man nu upplever den femte och uppskattade årstiden vårvintern.

Men kanske gläds vi mest åt, även om det är försenat, att man nu vaccinerat en miljon svenskar en första gång. Till juli lovar man att fem miljoner skall ha vaccinerats.

HÖGTIDSDAGAR

7 april Världshälsodagen

8   "     Romernas dag

16 "     World Voice Day

Torsdagen mellan 19 och 25 april firas första sommardagen på Island

22 april Jordens dag

23  "      Världsbokdagen

30  "      Valborgsmässoafton 

APRILSKÄMT

Aprilskämt tillämpas i stort sett i alla länder. I de engelskspråkiga kallas dagen April Fools  Day, i Frankrike kallas den som blir utsatt för ett skämt "un poisson d´avit" (aprilfisk), i Skottland för "gowk" (gök eller dumsnut). I spansktalande länder luras man i stället den 28 december, Värnlösa barns dag. I USA upphörde aprilskämten när Donald Trump tillträdde som president. Ingen kunde längre skilja på skämt och sanning.

De tidigaste beläggen för traditionen är från 1500-talet. Det första kända skämtet i en dagstidning är från 1846 då engelska Evening Standard i London hade en annons om att folk kunde åka till en adress och titta på en nyöppnad åsnefarm. Folk reste dit och började leta tills de upptäckte och förstod att de själva var åsnorna.

APRIL (Ur Världen enligt Alf H)

SNOKEN

Snoken vaknar, snuvig och kall.

Då är den långa vintern all.

Ledbruten är han och stel och moloken

och ingen kommer med kaffe till snoken.

SPELANDE VIND

Spelande vind över isfritt hav

vårväder, vårsol, april!

Men somliga undrar var lyckan blev av

och varför den aldrig syns till.

BONDEPRACTICAN (tryckt i år)

APRILIS

April är gräsmånad eller grödemånad. Solen löper i Oxen utifrån 11:te aprilis intill 12:te Maji.

April månad kallar man mig,

Att plöja och så lärer jag dig.

Jag låter slå nu min Median,

Att jag min sundhet hafva kan.

I April månad skall man bruka en god drick som gifver människan ett sundt lif: Rättika och Kabutz skall man icke öfverflödigt bruka, förty de gifva ondt flott.

Uti Oxen är det godt göra bröllop, att afvänja barn, att bygga,  att köpa och sälja, godt är att så och plantera.

När solen är uti oxen hafver man lycka. Den som lefver i 28 år,  då kommer han till 70 år eller mer.

Underlag: De äldste i Sherwoodskogen och Cirka Nitti i Nikkaluokta

   

SANKTIONER

 EU införde i veckan sanktioner mot fyra kinesiska makthavare i provinsen Xinjiang, bland andra mot den näst högste kommunistbossen. Skälet är deras personliga delaktighet i Pekingregimens synnerligen brutala förföljelse av muslimska uigurer. USA, Kanada och Storbritannien fattade liknande beslut.

Kina svarade omedelbart med sanktioner mot en rad EU-parlamentariker, EU-organ, europeiska akademiker och ideella organisationer. Svensken Björn Jerdén, en helt vanlig forskare vid Utrikespolitiska institutet, är en av de drabbade. Repressalierna följdes av ilskna gläfsanden mot EU inblandning i Kinas inre angelägenheter .

Vad vi ser nu är inget enkelt fall av åtgärder och motåtgärder. EU bestraffar ett antal individer för att de medverkat och spärrat in minst en miljon uigurer i indoktrineringsläger, där de tvingas lära sig tala mandarin, älska kommunismen och ta avstånd från islam. Tortyr, våldtäkter, tvångssteriliseringar och slavarbete tillhör också brotten mot uigurerna i Xinjiang.

Men Kina bestraffar inte européer för att de begått några förbrytelser eller kränkt någons människovärde, utan bara för att de påtalat att kommunistdiktaturen gör det. "Lögner och desinformation", hävdar Peking, men de enda lögnerna i sammanhanget är kinesiska. Detta har människorättsorganisationer och journalister avslöjat gång på gång, trots regimens ansträngningar att hålla Xinjiang hermetiskt tillslutet.

När Kinas utrikesminister Wang Yi nyligen mötte sin amerikanske kollega Antony Blinken i Alaska i veckan haglade anklagelserna mot USA. Hårda polismetoder mot Black lives matter användes som bevis på rasism . Men även om diskriminering mot svarta förekommer i USA har de faktiskt rätt att protestera mot det och kräva förbättringar.

I Kina däremot är alla regimkritiska demonstrationer och opinionsyttringar förbjudna,  numera även i Hongkong där friheten har krossats.

Kina håller sig också med ett säreget "rättssystem", fullt i klass med det ryska, där kommunistpartiet bestämmer och ser till att 99% av alla åtalade fälls. Kanadensarna Michael Kovrig och Michael Spavor hålls som gisslan för att Peking skall kunna utöva utpressning mot deras regering. Alla vet att de är oskyldiga till de vaga beskyllningarna om spioneri. Ändå riskerar de att dömas till godtyckliga långa fängelsestraff.

Peking har åter visat sitt fula totalitära ansikte. EU borde långt om länge ha lärt sig att mot diktaturer hjälper det inte att vända andra kinden till.

Västvärldens demokratier måste hålla ihop och stå emot.

Underlag: Gunnar Jonsson, ledarskribent DN

ÄNNU EN KYRKSAFARI

 Bloggredaktionen, nu i Höganäs, gör  ännu en "kyrksafari", nu när väder och väglag tillåter det. Vi besöker intressanta kyrkor, tar del av kyrkans historia och något om dess inredning och upplever samtidigt den speciella anda av högtid och lugn som man kan förnimma i kyrkor. Vårt syfte med dessa utflykter är delvis att fylla ut tiden i dessa pandemitider men också  att tillgodose vårt allmänna intresse av sakrala materiella ting.

Vårt första tilltänkta resmål var Granhults kyrka i Växjö-trakten, Sveriges äldsta träkyrka, byggd någon gång på 1220-talet i liggande timmer och spånklädd.

Men avståndet till Växjö avskräckte. Den kyrkan får vi besöka vid något annat tillfälle. I stället valde vi en annan "rekordkyrka", Sveriges äldsta byggnad och Nordens äldsta stenkyrka, Dalby kyrka strax öster Lund. Dit är det cirka 70 kilometer från Höganäs. Kyrkan restes omkring 1060.

Kyrkan har ett mycket vackert och dominerande läge på Romeleåsens västligaste utlöpare.

Dalby kyrka uppfördes som en domkyrka, en biskopskyrka, i samband med en ny stiftsindelning i Danmark 1059-1060. Kyrkan byggdes av tyska byggmästare som man vet också byggde Hildesheims domkyrka i Tyskland.

Dalbys förste och ende biskop var Egino som man hämtade från Tyskland. Skåne hade alltså två biskopar en tid, men detta varade inte så länge. Biskop Henrik i Lund avled 1066 och då förflyttades Egino dit. Detta hände under den danske kungen Sven Estridsens tid. När Egino for till Lund lämnade han kvar en prost och några kyrkliga potentater. Dessa lade grunden till det augustinkloster som växte fram på platsen och som under medeltiden kom att bli Danmarks mest förmögna kloster med mer än 450 gårdar i sin ägo. I dag finns ingenting kvar av klosterbyggnaden. På 1960-talet hittade arkeologer grundmurar efter en 26 meter lång och 9 meter bred byggnad som låg strax väster kyrkan. Detta kan vara grunden till augustinklostret.

Kyrkan började under 1100-talet att kallas "Det heliga korsets kyrka". En sannolik orsak till det är att man hade lagt ner en relik av det heliga korset i huvudaltaret.

Invändigt ger kyrkan ett lika imponerande intryck som när man ser den utifrån.

Dopfunten är huggen i sandsten och skapades på 1100-talet. Den tros vara tillverkad av en gotländsk stenhuggare och konstnär.

Predikstolen är från 1705 och bär Karl XII:s namnchiffer. Altaruppsatsen är från 1758 och är utförd i senbarock av bildhuggaren Johan Ullberg. En oljemålning tillkom 1818.

Kyrkan har numera två klockor. Den äldre är gjord under första halvan av 1300-talet. Det är den äldsta klockan i Sverige som fortfarande är i bruk. 1934 gjöts den yngre och större klockan i M & O Ohlssons klockgjuteri i Ystad. Om någon av våra läsare har absolut gehör går det bra att kolla klockorna om ni finns i närheten när de ringer. Den äldre klockan skall vara stämd i giss och den yngre i fiss.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker, och Wikipedia

KÄRNKRAFTENS FARLIGHETER?

 Den rapport om Fukushima-olyckans hälsovådliga konsekvenser som FN:s vetenskapliga strålningskommitté, UNSCEAR, publicerade i veckan står i skarp kontrast till den domedagsliknande retoriken från exempelvis Miljöpartiet om den "livsfarliga" kärnkraften.

Tio år efter kärnkraftshaveriet i japanska Fukushima kan vi summera olyckans mänskliga kostnader. De är höga - men inte på  grund av strålningen.

Drygt 2000 invånare i Fukushima-regionen uppskattas ha dött som en följd av att så många människor evakuerades under kaotiska former. Endast en (1) person har avlidit av höga stråldoser, en räddningsarbetare som fick leukemi. Det skall jämföras med att drygt 16 000 människor drunknade eller försvann i själva tsunamin. 

UNSCEAR konstaterar att antalet cancerfall i kärnkraftverkets närområde inte är fler i förhållande till befolkningen än i andra delar av Japan.

I en tidigare rapport uppmätte UNSCEAR en något förhöjd nivå av sköldkörtelcancer, den vanligaste strålningsrelaterade cancerformen, men det förklaras nu med att fler fall hittats på grund av omfattande screening. Mellan 2011 och 2015 screenades mer än 300 000 personer i Fukushima-regionen, och av dem hade 116 konstaterad eller misstänkt sköldkörtelcancer.

Tidigare rapporter från andra forskare har visat att strålningsnivåerna inte ens strax efter olyckan varit högre än vad den naturliga bakgrundsstrålningen kan vara i dessa delar av världen. Från hälsosynpunkt var evakueringen av tiotusentals människor onödig. Många av dem har ännu inte återvänt hem, inte på grund av att det skulle vara farligt att återvända, utan för att de tror att det är farligt.

Resultatet av UNSCEAR:s uppföljning är snarlikt det efter Tjernobylkatastrofen. Då summerade UNSCEAR antalet döda till följd av  akut strålningsförgiftning till 28 - samtliga brandmän eller anställda på kraftverket. Utöver det har sannolikt några tusen barn och unga i Ukraina, Ryssland och Vitryssland drabbats av sköldkörtelcancer (barn och unga är särskilt benägna att ansamla radioaktivt jod i sköldkörteln). Sköldkörtelcancer är lätt att behandla och dödligheten är omkring en procent.

FN-forskarnas slutsats i både Tjernobyl- och Fukushimarapporterna är snarlik. Olyckornas mest katastrofala konsekvenser har varit psykologiska och sociala. Många av de tusentals människor som tvångsevakuerats har sett sig som dömda till sjukdom och för tidig död, vilket lett till allt från drog- och alkoholmissbruk till arbetslöshet och självmord.

Det är en hjärtskärande illustration av att både de allmänna bilden och det politiska samtalet om kärnkraften i stora delar av världen fortfarande präglas av vanföreställningar om dess risker, något som under många år spätts på av inte minst kulturen - i allt från Harry Martinssons "Aniara" till de treögda fiskarna i "The Simpsons" har atomenergin tjänat som symbol för människans förstörelse av världen hon lever i.

Erfarenheterna från Fukushima kan förhoppningsvis leda till en mer saklig och mindre fantasifull diskussion om kärnkraften, inte minst i Sverige Politiker och opinionsbildare som fortsätter sprida  bilden att kärnkraften är livsfarlig är bevisligen farligare än kärnkraften självt. Deras debattmässiga avfall bör skickas för slutförvaring.

Underlag: Toröredaktionen och Peter Wennblad SvD.

EN VÄLFYLLD TEMADAG

 Temadagar har vi talat om tidigare i denna blogg. Men den 25 mars är en temadag som överträffar de flesta andra. Vad sägs om allt detta samtidigt:

- Internationella dagen för slaveriets offer

- Trandagen

- Tolkien Reading Day

- Internationella solidaritetsdagen för frihetsberövad eller försvunna personer

- Våffeldagen 

Här skall vi nöja oss med att kort  beröra Trandagen och Våffeldagen.

TRANORNA

23 mars, två dagar före trandagen, var 5000 tranor på plats vid Pulken, väster Yngsjö i

Kristianstads Vattenrike. Samma dag hade 3550 kommit till Hornborgarsjön i Västergötland. 

Mars har varit ganska sval i år. 2020 var mars varmare, då hade 7500 kommit vid samma tid till Hornborgarsjön. År 2019 var marsvädret ännu gynnsammare, då fanns där 13 600 tranor.

Trandagen är en tradition med mycket lokal prägel. Dagen firas främst i Småland, Blekinge, Öland och firas också i Danmark. Trandagen inträffar vid olika tidpunkter på olika platser, i Danmark redan 15 mars. Tranan dyker väl upp där något tidigare eftersom mars månad är något mildare där än i Sverige. 

Trandagen är främst en högtidsdag för barnen i sydöstra Sverige. Länsmuséet i Kalmar beskriver dagen: Innan tranan kommer på natten till 25 mars skall barnen måla och rita tranor. Bilderna skall  ställas mot fönsterrutorna för att locka tranan och visa att det finns barn i huset som väntar på henne. Enligt Nordiska muséet firade man i Värmland och Dalsland även "tranafton" då barnen gick runt och delade ut "tranbrev". Ibland sprang barnen barfota för att härda fotsulorna inför sommaren.

TRANOR I LITTERATUREN

Den allra översta bilden är en illustration av en berättelse av Homeros från 700-talet f. Kr. I Illiadens tredje sång berättar han om strider mellan tranor och ett dvärgfolk vid Oceanens strand.

 Enligt finsk folktro levde ett dvärgfolk i Lintukoto långt söderut där de livnärde sig på flyttfåglarnas ägg och stred mot tranorna. 

VÅFFELDAGEN

Våffeldagen, Vårfrudagen eller Jungfru Marias bebådelsedag, infaller alltid 25 mars, nio månader före julafton då Jesus skall födas. Hon får reda på att hon är med barn av ärkeängeln Gabriel, ovan. Det framgår inte i skrifterna om Marias man, snickaren Josef, var medveten om detta. Om inte förr så fick han ju veta hur det låg till på julafton.

Underlag: Dick Harrison, jourhavande historiker och Wikipedia.

BELGRAVIA

 De allra flesta läsarna av den här bloggen har säkert besökt London en eller flera gånger. Då har ni också med stor sannolikhet besökt och kanske rent av bott över i Belgravia, som är en fashionabel stadsdel i City of Westminster i den brittiska huvudstaden. Bilden ovan är från TV-såpan om Belgravia.

Att bloggredaktionen fattade intresse för just Belgravia beror på en statistik från fastighetsmäklaren Savills som vi råkade läsa. I Belgravia kan man hitta några av de dyraste fastigheter som man kan hitta någonstans. Ett hus som visades var exempelvis värderat till 100 miljoner engelska pund, det vill säga cirka 1,2 miljarder svenska kronor.

HISTORIA

Det område som nu är Belgravia var för mindre än 200 år sedan en sumpig ödemark som var ett tillhåll för luffare och brottslingar. 1677 köptes en 200 tunnland stor tomt av en sir Thomas Grosvenor. Han köpte tomten via en mellanhand av dåvarande kungen. Han utökade den senare med  ytterligare 100 tunnland i Mayfair. Familjen Grosvenor äger fortfarande marken, i dag värderad till 10 miljarder engelska pund.

En plan upprättades efter cirka hundra år för att omvandla den leriga marken till ett stort bostadsområde. Arbetena inleddes 1820 och pågick sedan i närmare 40 år. Markens lera kunde användas för  att tillverka tegelstenar. En drivkraft för omvandlingen var att det närliggande Buckingham House byggdes om till Buckingham Palace, för att vara en bostad åt kung George IV. Detta gav området ökad prestige.

FÖRMÖGET OMRÅDE

Det finns väldigt många superrika i London och många av dem vill bo i Belgravia.

Det genomsnittliga huspriset i Belgravia var i mars 2010 6,6 miljoner pund. Många av husen är de dyraste i världen och kostar över 100 miljoner pund.

Invånare i Grosvenor Crescent, mellan Hyde Park Corner och Belgrave Square, kan använda Harrods som kvartersbutik och ha drottningen som granne bara några minuters promenad bort. Enligt vad Lloyds Bank uppgav i december 2014 skulle det vid den tiden kosta 16 918 001 pund att köpa ett typiskt hus i klass II.

Många bostadsfastigheter i Belgravia ägs av rika utlänningar som kan ha lyxbostäder på exklusiva adresser på andra platser i världen, så många av bostäderna kan vara tomma medan ägarna är någon annanstans. Ökningen av markpriserna här har emellertid stått i skarp kontrast till medelvärdet för mark på andra håll i Storbritannien. 

Belgravia är mycket ambassadtätt: Frankrike, Chile, Österrike, Portugal m fl.

KÄNDISTÄTT OMRÅDE

En lång rad kända personer bor eller har bott i Belgravia. Listan kan göras mycket lång.

Bilden nedan visar Chester Square, där Margaret Thatcher bodde som premiärminister och åren därefter. Den stålfodrade, bombskyddade ytterdörren till Chester Square 73 visar var hon bodde från 1991 och vad som blev hennes sista hem. Hon dog 2013. Fastighetsmäklaren Savills anser att fastighetens pris på 30 miljoner pund delvis förklaras av att det finns en historisk anknytning till de politiker som bott här. "Om bara väggarna kunde tala, man  kan nästan föreställa sig Ronald Reagan och andra statschefer som sitter med Margret Thatcher i hennes matsal och diskuterar världspolitik".

Joan Collins, Laurence Olivier, Vivien Leigh, Sarah Brightman, Andrew Lloyd Webber, Sean Connery, Roger Moore, liksom Ian Fleming, Noel Coward, Virginia Woolf --- är

några exempel ur den långa raden Belgraviabor.

Underlag: Fasighetsstatistik och Wikipedia

RÄDDA STRÖMMINGEN

 RÄDDA STRÖMMINGEN - FÖRBJUD STORSKALIGT TRÅLFISKE I  ÖSTERSJÖN

Med det här mottot gick ett antal naturvårdare och representanter för fiskevårds- och sportfiskeföreningar ut med ett upprop i fredagens DN(19 mars). Vad de protesterar emot är det storskaliga industriella fisket av strömming som bedrevs av trålfiskefartyg i Östersjön i fjol och som man fruktar skall återupptas i år igen.

Fångsten av strömming för Stockholms läns yrkesfiskare (1 januari - 6 april 2020) var 4,4 ton medan trålfiskefartygens fångst för denna period var 3160 ton. Sådana enorma fångster av strömming tror man kan allvarligt kan skada andra fiskbestånd i skärgården.

Yrkesfiskare i Gävlebukten och i Stockholms skärgård vittnar om en minskad strömmingsfångst med 90 %. Fritidsfiskare kommer hem med tomma hinkar - det fanns ingen strömming alls.

Följden av överfiske kan också bli en allvarlig obalans mellan olika fiskarter, vilket också länsstyrelsen varnat för. Strömmingen är nämligen basföda för andra fiskarter som torsk, lax, gädda och gös.

Fram till den 16 februari i år hade ett ton strömming fiskats med passiva redskap som garn osv, samtidigt som 4000 ton fångats med trålar i vattenområden där Stockholms län ingår, fångster som sedan mals ner till fiskmjöl.

Sportfiske är en viktig sysselsättning för många och ett sätt att komma ut i skärgårdsnaturen.

 Strömmingsfiske är också en viktig resurs för många hushåll i Stockholms läns kustområden. De få kvarvarande yrkesfiskarna i skärgården finner i eskalerande takt sina fångster reducerade till nivåer under dem där fiske snart helt saknar mening.

Undertecknarna välkomnar den redan beslutade minskningen av fiskekvoten i centrala Östersjön med 36 % men kräver att åtgärder sätts in mot ett överdimensionerat industriellt trålfiske för innevarande och kommande säsonger. Man kräver långsiktiga och hållbara beslut om fisket inom ekosystemets ramar och ett förbud för det storskaliga trålfisket. Om ett förbud mot detta inte kan komma till stånd menar man att det blir nödvändigt att flytta gränsen för trålning längre ut från kusten.

HAVETS HÅVOR

När Hötorgshallen av ostron är full

och strömmingen leker vid Danvikstull

och hummern är billig på Grand Hôtel,

då är syndafloden på nytt aktuell.

Alf H

Underlag: Uppropet i DN 19 mars 2021

  

EN UTFLYKT TILL MÖLLE

 Vädret i mars har varit svalt och ruggigt här nere i Höganäs, där redaktionen befinner sig för närvarande. På nätterna har det ofta varit någon minusgrad och på dagarna ett halvdussin plusgrader. I går bestämde vi oss för att göra en liten utflykt till Mölle, omkring en mil härifrån.

Mölle är en liten tätort på Kullahalvön i Höganäs kommun. Vintertid bor här omkring 700-800 personer. sommartid tre gånger så många.

Samhället var från början ett fiskeläge, men kom att spela en stor roll i den framväxande turismen i Sverige i slutet av 1800-talet. Till detta bidrog Mölles natursköna läge vid Kattegatt och Öresunds norra utlopp, med Kullaberg som bakgrund.

Gemensamhetsbad för män och kvinnor introducerades i Mölle i början av 1900-talet. Storhetstiden som turistort inträffade strax före första världskriget. Det började med att den tyske kejsaren Vilhelm II år 1907 ankrade på redden utanför Mölle och spanade på badande skönheter med sin kikare.

Efter detta blev Mölle ett hett turistmål för tyskar och danskar. Kombinationen av fiskeläge och exklusiv turistort gav under 1900-talet byn den profil den har kvar än i dag. I dag är Mölle ett turistmål  främst för svenska turister.

Ståtligast i Mölles skyline tronar Grand Hotel som en vit tårta halvvägs upp på bergskammen.

TIDIG HISTORIA

Mölletrakten har varit bebyggd sedan stenåldern och har kunnat påvisas i handlingar i ett arkiv i Köpenhamn från 1491. Därför firades ortens 500-årsjubileum 1991.

På tidigt 1700-tal befarade man att Skåne skulle återtas av danskarna. Karl XII lät därför bygga ett antal befästningar längs den skånska kusten, bland annat flera skansar i Mölle. En av dessa återstår än i dag, de övriga har "uppätits" av bebyggelsen. Sista gången danskarna försökte sig på att ta Skåne tillbaka var 1710, då Karl XII var upptagen på annat håll (i Ryssland). Omkring 14 000 danska soldater med hästar och artilleri landsteg vid Råå söder Helsingborg i november 1709. 

Men den dåvarande generalguvernören i Helsingborg Magnus Stenbock, lyckades samla ihop en svensk truppstyrka på drygt 10 000 man och slå danskarna grundligt 28 februari 1710. För danskarnas del blev detta en av deras svåraste förluster i krig. De miste en stor del av sin armé, cirka 8 000 man i döda, skadade eller tillfångatagna samt hästar och artilleri. 2 800 svenskar stupade eller sårades.

                                Segermonument efter segern vid Helsingborg 1710

Mölles karaktär som ett kompakt fiskeläge förändrades efter en storbrand 1890. 16 av byns 129 hus lades i aska. Branden ledde till att stenhus i villastil ersatte fiskarlängor och korsvirkeshus med halmtak.

TURISM OCH BADLIV

I Tyskland badade män och kvinnor tillsammans i början av 1900-talet. Detta spred sig till Mölle under åren efter 1905, och med detta uppkom epitetet "Synden i Mölle". Det handlade dock inte om nudism, alla bar sina ofta tvärrandiga baddräkter. Mölleturismens sorgfulla rykte förstärktes av massproducerade badvykort av den lokale hovfotografen Peter P Lundh och av ett stort antal stumfilmer och revynummer med ironier över Mölleturismen.

BEBYGGELSEN I DAGENS MÖLLE

Bebyggelsen i Mölle kan närmast karaktäriseras som vildvuxen. De flesta husen är vita till färgen. Gatunätet är anpassat till den lutande terrängen. Det är denna oregelbundenhet som ger Mölle dess speciella charm.

1975 inleddes en ny epok i Mölles gamla historia, då tillkom ett nytt villaområde med ett 75-tal villor. Man behöll karaktären av ett fiskeläge med små gator och gränder, öppna ytor och trädgårdar. Ett flertal nya hus har tillkommit därefter.

FÖRFATTARE OCH KONSTNÄRER

Mölle har alltid varit ett populärt tillhåll för författare och konstnärer. August Strindberg, Anders Österling, Ivar Lo-Johansson, Gabriel Jönsson, Hasse "Z", listan kan göras lång på författare som tidvis bott i Mölle. I huset ovan, Villa Godthem", bodde Selma Lageröf och Sophie Ekman sommaren 1906.

 Även om grannorten Arild är mera känd för sitt konstnärsliv är ett stort antal konstnärer förknippade med Mölle, Carl Fredrik Hill, Carl Locher ( en av skagenmålarna), John Lybschitz med flera. Lars Norman hade anor från Mölle och bodde i sina föräldrars hus nere i hamnen fram till 1957.

Efter att ha sprungit upp och ner i Mölles branta backar vill ni kanske äta något gott och maritimt, och då rekommenderar vi "Flickorna på piren". Det var stängt nu (pandemin), men vi har provet stället tidigare och kan bara rekommendera det . Det är enkelt men maten var god och är så fortfarande hoppas vi.

Underlag: Egna erfarenheter på platsen och Wikipedia

IRLANDS NATIONALDAG

Saint Patrick´s Day är Irlands nationaldag och firas den 17 mars. Dagen firas till minne av landets skyddshelgon Patrick. I Irland och i länder med stora irländska minoriteter som USA, Storbritannien och Kanada är det tradition att ha gröna kläder på sig.

Om man ser någon som inte bär vare sig kläder eller accessoarer i grönt har man enligt amerikansk tradition tillåtelse att nypa dem. Sankt Patrick är även känd som den person som införde kristendomen på Irland.

Klöverblad symboliserar också Saint Patricks day tack vare att Sankt Patrick, enligt legenden, använde blad av trådklöver som en liknelse för att förklara treenigheten. Många irländare skickar levande trådklöverplantor till  släkt och vänner världen runt lagom till St Patrick´s Day.

Shamrock kallas klöverblomman som blivit Irlands inofficiella nationalsymbol sedan tidigt 1800-tal. Irland regering har försökt registrera Shamrock som sitt officiella varumärke men symbolen finns spridd över hela världen, inte bara i Irland. Avbildningen av ett treflikigt klöverblad har i alla händelser representerat en stark sammanhållandefaktor för irländare runt om i världen. 

                                                                                          

Underlag: Wikipedia

 

al-ASSADS GÅVA

            BLODBAD OCH RUINER BLEV al-ASSADS GÅVA TILL SITT LAND

Det är tio år sedan inbördeskriget startade i Syrien.

Allt började när ungdomar i staden Daraa greps och torterades för att ha klottrat slagord mot Bashar al-Assad. Protester utbröt på "Vredens dag" den 20 mars 2011, och spred sig snart över Syrien. Diktatorn svarade med besinningslöst våld mot de fredliga demonstranterna. Så småningom tog en del av dem till vapen, desertörer från regeringsarmén anslöt, liksom islamister. Armén svarade med artilleri, attackhelikoptrar, bombflyg och kemiska stridsmedel mot civila mål.

Runt 500 000 människor tros ha dödats under de tio år som inbördeskriget har  pågått. Halva Syriens befolkning är på flykt, inom eller utom landet, al-Assads skräckvälde har segrat, men bytet är en ruinhög.

Tragedin har väckt många frågor. Det påstås ibland att revolten var dödsdömd från början, att tyrannens krafter och skoningslöshet underskattades. Ur det perspektivet skulle syriernas mod och uppoffringar ha varit meningslösa, inte värda priset.

Men ingen vet eller bestämmer när ett folk har fått nog, och en resnings tidpunkt och framgång låter sig inte bestämmas i förväg. Bakom upproret låg hoppet om något bättre. Och även om den arabiska våren har frusit till is finns erfarenheterna och drömmen kvar.

Bedömare och strateger har länge frågat sig vad som hade hänt om al-Assad mot alla odds ändå hade störtats. Resultatet skulle sannolikt ha blivit ett land styrt av extrema jihadister. En sådan förutsägelse vilar på tron att islam är oförenligt med demokrati och frihet. Att muslimer skulle hysa någon slags inneboende motvilja mot demokrati är emellertid knappast sannolikt.

Ytterligare ett diskussionsämne är om utomstående aktörer hade kunnat hejda blodflödet i Syrien. Dessvärre visade al-Assad från dag ett att han frivilligt vägrade släppa eller ens dela makten med någon. Putins Ryssland och Irans mullor har båda ivrigt satsat militära resurser på diktaturens överlevnad. USA saknade motsvarande drivkrafter för ett ingripande, och ett ingripande från FN stupade, som vid liknande konflikter, på Kinas och Rysslands vetorätt.

Barack Obama vann presidentvalet 2008 på löftet att avsluta krigen i Irak och Afganistan. Många hade USA:s äventyr i Mellanöstern i färskt minne. Hade en intervention i Syrien slagit fel skulle belackarna inte ha varit nådiga.

En möjlighet som dryftades var flygförbudszoner, men sådan kräver stora militära resurser även på marken och säkra områden på marken måste försvaras. Att leverera vapen till  rebellerna var inte heller okomplicerat. Bärbara luftvärnsmissiler kan också användas mot civila flygplan.

USA:s invasion av Irak ledde i förlängningen till skapandet av dödsriket IS. Exporten av illdåd till bland annat Europa ledde i sin tur till en amerikansk motreaktion, stödd av syrien-kurdiska styrkor. Flyktingströmmarna från Syrien visade också att omvärlden inte kunde komma undan inbördeskriget.

Hur ett militärt ingripande mot al-Assad hade kommit att se ut är det svårt att sia om. Militära misslyckanden i Afganistan, Irak och Syrien kan inte tas som bevis för att sådan insatser alltid är fel. Lägen kommer säkert att uppstå i framtiden då militärt ingripande blir enda sättet att oskadliggöra en omänsklig regim. Att Kina och Ryssland kommer att blockera försök till internationella insatser  även i framtiden är förutsägbart.

Nya pandemier, klimatförändringar, matbrist och flyktingströmmar kan komma att radikalt förändra det mänskliga umgänget på jorden i framtiden, förhoppningsvis då till det bättre. 

Underlag: Ledare DN 15 mars

EN FLYGSAGA

                                                       TOMMA LUFTEN

Tomma luften är en välfunnen titel på en berättelse om hisnande verklighetsupplösning. Gudskelov utspelas den på en tid då det fanns tanter som drog lakan som dom tvättat ute på gården, annars hade slutet blivit annat och säkert mera smärtsamt.

Det var en gång en pojke sam satt och lekte i en flygmaskin som inte fanns. Han låtsades att flygmaskinen hade stora silverglänsande vingar och en rymlig flygkropp med olika hytter och rum och ett uppdragbart landningsställ och fyra stora propellrar och alla slags roder och spakar och instrument på en nobel bräda i förarhytten inom bekvämt räckhåll. Bäst som han satt där och pillrade så bar det sig inte bättre än att han råkade peta till startknappen. Han blev alldeles stel av skräck när plötsligt alla de fyra stora motorerna startade med buller och brak, för han var ju bara en liten pojke och förstod sig  inte alls på maskineriet på riktigt och visste inte ens hur det gick till att stoppa motorerna igen. Ännu mera förskräckt blev han när han märkte att propellrarna också började snurra. Allt fortare och fortare gick de, allt starkare och starkare blev dundret, och så började planet rulla. Pojken letade förtvivlat bland förarhyttens alla knappar och grunkor efter något sätt att hejda det stora planet. Förgäves - farten bara ökade, och så började planet lyfta. Det hoppade och studsade mot marken några gånger innan det fick ordentlig luft under vingarna. Med stark slagsida steg det i spiral uppåt i det vackra vårvädret.

Pojken letade alltjämt efter något medel att stoppa maskinen, men då han nu såg att planet redan var högre upp i luften begrep han ju att motorstopp nu skulle vara ungefär det farligaste som kunde hända och att det bästa han kunde göra vore att försöka styra planet så att det inte kolliderade med någonting. Han prövade alltså de olika spakarna, och den gången hade han bättre tur och hittade snart både höjdrodret och sidrodret och skevningsrodren. Han fick planet ut ur spiralen och började flyga rakt fram över landskapet, Djupt därnere såg han mammas och pappas hus, som han hade startat ifrån; det blev allt mindre och mindre för var sekund, för flygmaskinen gjorde väldig fart, och snart syntes hemmet bara som en liten prick längst borta vid horisonten.

När pojken nu såg att han kunde styra planet glömde han sin ängslan och började njuta av färden, Med stort dunder flög han fram över skogar och åkrar och byar och gårdar, och vädret var så vackert och han satt så bekvämt och styrde så fint att han tyckte att han skulle kunna hålla på och flyga så här i evighet.

Nere  på jorden gick de små människorna och plöjde sina åkrar och läste sina läxor, och här uppe satt han ensam och hade sig och kände luften vissla om öronen. Det var härligt; aldrig hade han trott att det kunde vara så skojigt att flyga.

Alldeles inunder sig nu såg han två tanter som stod på en gårdsplan och drog lakan. De tittade upp när han kom dundrande.

"Vad i all världen?" sa den ena tanten. "Vad är det där för en?"  "Det är väl en flygare, vetja" sa den andra. "Ja men flygmaskinen finns ju inte!" sa den första tanten så högt så det hördes ända upp till pojken.

Det klack till i honom där han satt i sitt förarsäte. Han försökte låtsas som om han inte hade hört, men innerst inne visste han med sig att tanten hade rätt. Han kunde inte låta bli att se sig omkring och titta efter om det hon sagt var sant.

Visst var det sant. Flygmaskinen fanns inte. Motorerna, propellrarna, förarhytten, vingarna, alltsammans var bara låtsas och fanns inte.

Pojken slöt ögonen och bävade. Han förstod vad allt detta betydde. Han måste störta, det var oundvikligt..

Förarsätet upplöstes i tomma ingenting och han kände hur han föll. Allt snabbare och snabbare gick det. Han virvlade runt ett par gånger i luften och blev alldeles huvudyr. Landskapet därnere närmade sig med förfärande hastighet. Nu - om en sekund måste det bli en krasch -

Då bredde tanterna ut lakanet som de höll på att dra och höll det utsträckt mellan sig. Rakt ner mot den vita fyrkanten föll pojken. Han studsade ett par gånger mot det spända tyget och blev sedan liggande.

"Det gick lyckligt" sa den ena tanten. Han tycks vara alldeles oskadad. Hur är det, inga ben brutna?"  "Nädå", sa han sedan. "Tack så väldigt mycket, ni räddade mitt liv.".

"Ja", sade den första tanten, "det var nära. Hur kan man också ge sig till att gå upp med en flygmaskin som inte finns? Det är dumdristigt, det är vad det är!"

"Jag skall aldrig göra så mer", sa pojken.

Underlag: Ur "Sagor" av Alf Henrikson