Jimmie Åkesson har gjort två tv-framträdanden den senaste veckan. Han intervjuades av Camilla Kvartoft om Sverigedemokraterna och EU i "30 minuter" förra torsdagen. I söndags tog Anna Hedenmo emot honom i "Agenda".
Är det en ny Jimmie Åkesson vi ser?
Det har pågått en längre tid. Jimmie Åkesson och hans stab tycks tona ner den aggressive, den konfliktinriktade, den brinnande retorikern, till förmån för den betydligt mer verserade, polerade och lösningsinriktade statsmannen. Lyckades man? Ja, det måste man nog säga. Lyckades bra, till och med.
SD har gjort några lyckade personrockader och dessutom sett till att de mest politiskt kontroversiella utspelen läggs på andra än just partiledaren Jimmie Åkesson. Björn Söder försvann snett inåt bakåt, Mattias Karlsson ägnar all tid åt ideologi och partiets tankesmedja Oikos och Richard Jomshof tar gladeligen på sig rollen som partiets "sanningssägare" från den radikalare flanken inom partiet. Det är en rollfördelning alla är nöjda med.
Jimmie Åkesson har ett trevligt, näst intill mysigt samtal med Camilla Kvartoft i "30 minuter" om hur han och partiet vill jobba för att minska EU:s inflytande över svensk politik och svensk lagstiftning - och han ligger bra i fas där med "den vanlige svensken", trött och missnöjd med EU:s överstatliga ambitioner och byråkratiska krångel som kostar skjortan. Jimmie Åkesson gör politiken så enkel som möjligt, och han minimerar skickligt valen som en väljare har att ta hänsyn till.
Hos Anna Hedenmo i "Agenda" har han en minst lika mysig kväll, de diskuterade a-kassan och om SD har svikit sina vallöften om att inte lägga förslag om försämringar för de arbetslösa. Anna Hedenmo är pedagogisk i sitt upplägg med siffror och statistik, som visar på allvarliga försämringar för många med a-kassa. Det är otvetydigt. Jimmie Åkesson säger att han nog aldrig har sagt det som han uppenbarligen har sagt, och om han sagt det menade han något något annat. Han lyckas till slut också få säga att allt med det nya a-kasseförslaget är en avsevärd och betydande förbättring. Och med det är sista ordet sagt.
Man kan förstå att han är mer än nöjd. Han kommer inte bara ut som vinnare ur diskussionerna med både Kvartoft och Hedenmo, som har en usel dag på jobbet, han har också vunnit alla politiska vuxenpoäng som stod på spel. Statsmannen sitter tryggt, partiets mer dogmatiska hållning axlas av några andra partirepresentanter. Jimmie Åkesson är ingen outsider längre. När han pratar om att ge regeringen särskilda befogenheter att utan byråkratiskt krångel kunna utvisa människor som "sympatiserar med terrorister" så invänder naturligtvis Anna Hedenmo mot godtyckligheten i en sådan lag och farorna med ett sådant förslag, men hon blir en munsbit för Jimmie Åkesson. Vem köper inte den retoriken? Terrorister ska ut ur landet. Slutsnackat.
Jimmie Åkesson är givetvis smart nog och intelligent för att förstå hur godtycklig en sådan lag kan bli - och det är ju hela vitsen med lagförslaget! När SD styr landet blir det klappjakt på oliktänkande. Att Anna Hedenmo försöker varna honom för den utvecklingen blir ju mer än löjeväckande.
Politikerna blir skickligare, slugare, smartare. De politiska reportrarna är på efterkälken och fast i sin konservativa yrkeskonvention: Så här har vi alltid gjort, detta är vår manual! Men sorry, detta fungerar inte längre.
Den politiska journalistiken i Sverige i allmänhet, och i public service och på SVT i synnerhet, är i djupaste kris. Det jävliga är att deras sjukdomsinsikt är noll.
Underlag: Johan Croneman, krönikör DN.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar