UTFALLEN MOT HARRIS BLOTTAR DONALD TRUMPS TILLTAGANDE DESPERATION
Med Joe Bidens sorti har Demokraternas presidentkampanj fått färg. Den svartvita stumfilmen är över; nu börjar en visning i Imax-salongen.
Inte bara för att Harris är mer rörlig och talför än Biden. Hon har till skillnad från honom tillgång till en mer mångfacetterad scenpersonlighet.
Under sina första framträdanden har Harris skiftat från aggressiv åklagare till sansad statsman, från förtrolig väninna till peppig hejaklacksledare. Det under loppet av bara 20 minuter långa tal.
Dessa kabaréliknande förvandlingsnummer tycks irritera Donald Trump å det grövsta.
Under en scenintervju på en konferens för svarta journalister i Chicago under onsdagen ifrågasatte Trump om Harris - indisk på mödernet och jamaicansk på fädernet- verkligen är afroamerikan.
Trump antydde att Harris tidigare främst lanserat sig som indier men nu lagt sig till med en svart identitet. Trump föreslog att någon skulle undersöka detta spekulativa identitetsskifte närmare.
Nu dammar Trump av sina gamla anklagelser mot Barack Obama i lätt modifierad form. Var verkligen Obama född i USA? Är han i själva verket inte en afrikan från Nairobi som vill förvandla USA till en muslimsk lydstat? Med den lögnen red Trump in på den politiska arenan 2011.
Misstänkliggörandet var rasistiskt. "...att hävda att Obama inte var medborgare var att åkalla århundraden av rashat", skriver Harvardhistorikern Jill Lepore i boken "These Truths. A History of the United States".
Men det nya utfallet mot Harris säger kanske också något om Trumps tilltagande desperation i den pågående valrörelsen. Den kameleontiska kvalitet som Harris behärskar är också Trumps superkraft. Han kan skifta från kränkt till kaxig, från putt till jovialisk inom loppet av en mening. Det gör honom intressant att betrakta och möjligen effektiv vid ett förhandlingsbord.
Biden kunde inte matcha den repertoaren, inte heller Hillary Clinton som blev alltmer endimensionell ju längre valrörelsen skred fram hösten 2016.
Men den nya Trumprivalen Kamela Harris tycks än så länge kunna jonglera med sina många identiteter. Hon, som dessutom är gift med en judiska man och är bonusmamma till hans barn, förkroppsligar den amerikanska smältdegeln. Hon leker med sina uttryck på det sätt som så många amerikaner gör i vardagen.
Trumps presidentkampanj går ut på att Demokraterna utgör en stat i staten som prioriterar kostsamma internationella säkerhetsallianser och globala affärsintressen framför amerikanska skattebetalares behov.
Biden och Clinton var tacksamma projektionsytor för den sortens angrepp. Deras pudrade nunor tycktes dölja något. Harris ansikte är mer öppet. Och just det skrämmer Donald Trump.
Underlag: Björn af Kleen, DN:s korrespondent USA.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar